Efter en del vånda, tvehågsenhet och brist på inspiration sätter jag mig nu ner och skriver detta inlägg, det första på väldigt länge. Det långa uppehållet har såklart sin naturliga förklaring, intet mycket har hänt på HV-fronten. Åtmintone inte mycket där jag känner att jag har något att tillföra debatten. Det är kanske är just det som är den springande punkten, det där med att tillföra. Nu är ju den här bloggen väldigt opretentiös, men jag har åtminstone försökt ha kravet att det jag skriver ska vara intressant för mig. Hittills, när säsongen så sakta börja komma igång med European Trophy, har jag inte känt att jag direkt haft något att rapportera eller för den delen några reflektioner gällande HV värda ett inlägg. Att jag dessutom under hösten känner att jag kommer ha mycket annat, utöver hockeyn som kommer uppta min tid, bedömer jag inte kommer påverka inläggsfrekvensen i positiv riktning.
Med detta sagt ska jag säga att jag inte skriver detta som någon slags avskedsinlägg. Bloggen kommer finnas kvar. Däremot är risken att inläggen kommer än mindre regelbundet än tidigare stor. Men, detta kan också innebära att jag stundvis, när jag känner att jag verkligen har mycket att bidra med i "HV-flödet" på nätet, kommer att vara mer frekvent än tidigare. Den som lever får se helt enkelt.
Jag vill ändå delge en kort reflektion kring bloggens kärnfråga, HVs A-lag: Försäsongsturnering European Trophy är som sagt igång och har hunnit med två matcher och tillika två segrar mot först Vienna Capitals i fredags med 3-1 och tidigare i eftermiddags mot Slovan Bratislava med 2-0. Båda matcherna i Kinnarps Arena. Tyvärr har jag inte haft möjligheten att se något av det som hänt på isen dessa matcher och känner således att jag inte ha mycket att bidra med när det gäller matchanalys (som sagt, minikravet för skrivandet här). Det jag däremot ändå kan tycka till om och tycker är positivt är förutom resultaten, det faktum att man i högre utsträckning än tidigare försäsonger låtit etablerade spelare vila vissa matcher. I eftermiddags "sparades" exempelvis Krog och nyförvärvet Rhett Rakhshani (lär dröja innan jag lär mig stava det efternamnet rätt (eller rhett, haha)). Det får två positiva effekter: Dels kan man då låta dessa etablerade spelare uppbyggande och skadeförebyggande (vilket jag iskallt räknar med att de i stället gör) i större utsträckning än man kan annars. Det handlar ju ändå, i de allra flesta fall om spelare som passerat 30 där matchrutinen finns men skaderisken är desto större. Den andra positiva effekten är självklar: Unga oerfarna spelare får en fantastisk chans att skaffa sig viktig matcherfarenhet från seniornivå och samtidigt möjlighet att imponera på Ulf och company och därmed öka sina möjligheter att ta en plats i A-laget även längre fram i höst/vinter/vår. En som verkar gjort detta är målvakten Viktor Kokman som både höll nollan och blev utnämnd till matchens spelare efter dagens match.
