Sammanfattning av säsong 07-08 del 2

Dippen kom mycket riktigt lagom till jul. Den här perioden var faktiskt den enda på hela säsongen där spelet inte stämde ordentligt förutom vissa olycksfall i arbetet och kanske på slutet av serien när seriesegern var spikad. På tio matcher från den 6e december till den 12e januari vann faktiskt HV bara två av tio matcher. Vad denna svacka beror på är svårt att säga. Men antagligen berodde på en del slarv, en del dåligt jobb från vissa håll och en del Liv inte i bästa form. Botten spelmässigt denna säsong nås kanske den sista matchen av dessa tio där Liv tillsammans med en stor del av laget gör en mycket dålig match borta mot Färjestad. Här skriver jag av mig i frusturation efter denna match. Tror jag inte blev så besviken efter en förlust denna säsong bortsett från andra finalmatchen. Detta var förövrigt sista matchen Liv spelade dåligt. Sedan har han bara blivit bättre och bättre och blev en av nycklarna till att HV senare på våren tog hem guldet.

Efter denna match kändes det som spelarna tog tag i det igen. Spottade sig i näven och började spela lite noggrannare, lite rejälare och med lite mer intentitet. Det räckte bra. Åtta matcher utan förlust följde efter Färjestadmatchen och seriesegern var i praktiken i hamn. 14 matcher efter Färjestadmatchen med bara två förluster och seriesegern var är även teoretiskt säkrad.

Efter det följde, ganska naturligt en rad insatser med mindre inspirerande spel och vilande av spelare som inte var 100-procentiga. Men dessa matcher kan man egentligen bortse från. De var bara för HV träningsmatcher, transportsträcka mot det det slutspel som väntade.

Några saker värda att nämna här hände också truppen under denna period. Först var det en favorit till mig, Stefan Pettersson som inte haft en lyckad säsong och inte trivdes med nuvarande situation och lämnade HV i början av december för spel i SSK. Ett tag verkade som att man inte skulle ta i någon ersättare för honom. Men en dryg efter Petterssons avhopp månad var Johan 'Liket' Lindström klar för HV. Men det roligaste som hände var att en liten gallerförsedd 17-åring som tog chansen när han fick den, och som han tog den. Redan efter ett par matcher blev han en publikfavorit i Kinnarps arena. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Mattias Tedenby kan bli hur stor som helst.