När man inte trodde det kunde bli värre så blir det ändå det. Så har det sett ut den här säsongen sen mötet i första omgången mot Frölunda. Ikväll blev HV utspelade på hemma plan mot 'hatlaget' LHC. HV vägde för lätt, gick bort sig, var återigen inte med från början av matchen. Lite bättre blev det väl efter 1-3 reduceringen (främst genom Laine och Örnerud) men inte det är så dags då. Här skulle jag kunna fortsätta att såga ett gäng spelare i laget men nöjer mig så långt när det gäller den här matchen.
Det värsta är att det inte finns något som talar för att detta ska vända. Spelarna, ledarna, ja hela klubben VET att det nu är blodigt allvar men ändå händer ingenting. Kanske var Frölunda-matchen bara en match på miljonen då samtliga i HV överpresterade krafigt (och tvärtom i Frölunda)? Det är svårt att greppa att det faktiskt till stor del är samma spelare som var med då (för två veckor sedan) som lojt entrade isen klockan 19 tidigare ikväll. Skadeläget ljusnar inte heller. Nu finns Halvardsson, Staal, Hrdina, Voutilainen (som kan komma att vara borta ett antal veckor) och det senaste: Hagos på skadelistan. Jag väntar bara på Davidsson..
Nu kan man bara hoppas. Hoppas att denna trend, det sätt att spela (eller kanske inte spela) ishockey som HV gör nu snabbt byts ut mot ett annat enklare, noggrannare och framförallt mer jävlaranammaspel! Vidare får man hoppas att läkare Hassel med kollegor kan trolla och snabbt få tillbaks så många som möjligt av de skadade nyckelspelarna. Till sist får man också hoppas att rykterna kring Jämtin och Wards återkomst är sanna. Herregud vad de skulle behövas nu!
Två positiva saker ändå: Första tävlingsmatchen jag såg med Nicklas Torp. Jag är mycket nöjd även om han gick bort sig vid första utvisningen(?). När det är som mörkast som det är nu behövs de som bäst: Klacken. Det är fantastiskt att höra hur de försöker förmedla den energi spelarna saknar ner till isen genom sina röster. Där kan man snacka om att stå upp för sitt lag. Nästan så man blir tårögd..
Jag avslutar så. Positivt. Tack sålänge.
Passion, ångest och glädje
Det ser mörkt ut, sa han som snöt sig i karbonpappret ... Men snart skall det väl vända för er också. Som ni spelade i första matchen, så finns ju uppenbarligen det mesta av kunnandet kvar sedan förra säsongen. Tror det mesta sitter i skallarna, i kombination med skador blir det ju inte bättre heller.
SvaraRaderaMen ni kommer igen, helt övertygad om det.
Plissken: Tack för de positiva orden. Hoppas och tror också du har rätt.
SvaraRaderaFör er går det rätt hyfsat förresten. Inte alls oväntat..