HV vann en ganska dåligt spelad match i Örnsköldsvik i kväll. Själv missade jag i stort sätt matchen förutom att höra sista perioden på SRs matchsändning. Där fick man höra två lite nedslagna reportrar som mest pratade om hur stora chanser Modo hade att komma tillbaks i matchen (låg under med 3-5, 3-6 och 4-6 under denna period). Kvaliteten har inte höjts nämnvärt innan jag tog ett av mina livs bästa beslut och skaffade säsongkortet alltså. Visserligen låter kommentatorerna lite hemmabetonade även här ibland men i jämförelse med sr:s sändningar (kanske inte alla men från många arenor) är det värdsklass.
Inte blev det mycket bättre när man satt och hoppades på ett sammandrag från matchen på SVTs sportnytt. Gissa en gång vad den istället handlade om? Ja, just det. Foppas fot som inte höll för vilken gång i ordningen. Frågan journalisterna i hockeysverige ställer sig nu är: Var detta slutet för foppas karriär? Vi får hoppas det. Inte för att jag vill foppa något ont men för att slippa allt ältande, vridande, vändande och upprepande kring Foppa, hans come backer och hans onda fot.
Just det: HV vann med 6-4 ikväll och är fortfarande, i högsta grad med i matchen om seriesegern. Trots mitt lite syrliga inlägg somnar jag nog ändå tack vare det rätt nöjd alldeles strax.
Passion, ångest och glädje
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar