Tack Pelle G

Att skriva ett sammanfattande inlägg om denna gigant känner jag att jag inte man till just nu. Det finns så många minnen och känslor kring denna spelare. Jag nöjer med tills vidare med några ord som försöker beskriva den hur otroligt mycket han har betytt för mig och många andra HV-fans. Någon gång 91, 92, minns faktiskt inte riktigt exakt när, började jag följa HV. Då fanns spelare som Peter Kessler Eriksson, Owe Thörnberg, Fredrik Stillman och Stefan Örnskog i HV. Det fanns också en back jag snabbt lärde mig uppskatta för sin fina spelförståelse och uppoffrande spel. Han hette Per Gustafsson. Mannen har alltså spelat i HV så länge jag varit HV-fan. Längre än några av spelarna i dagens lag har levt!

Hans betydelse för laget får inte underskattas. Han var en av de bästa tvåvägsbackarna HV hade under nittotalet. Det var han som gick i bräschen för det vi idag förknippar med HV: Vinnarmentalitet och viljan att offra tänder och ben för seger. Som han offrade det. Vem minns inte bilden på guldfirande Pelle efter första SM-guldet 95 gåendes på kryckor med gipsad fot. Mannen hade alltså spelat hela finalserien på sprutor och med bruten fot! Under senare delen av 00-talet tappade Pelle lite när det gäller rörlighet. Jag tror dock att detta mest hade att göra med att det blev några brutna ben för mycket även för en kämpe som Pelle.

Fortfarande hade han ändå en roll att fylla med sitt stabila spel med få misstag. Han har också varit en viktig ledargestalt, en kulturbärare som det brukar kallas, när det gäller att sprida HV-andan till yngre spelare i laget.

Nu verkar det vara definitivt. Pelle har spelat sin sista match. Det är inte utan att man blir en smula sentimental och nästan lite sorgsen när man tänker på att man aldrig kommer få se honom på isen i HV-tröjan igen. Legend är ett ord som används lite väl slentrian ibland. I Pelles fall är det närmast ett under statement. TACK PELLE FÖR ALLT!