Vad är viljan? Var är tacklingarna?

Rubriken är ett citat från kommentatorn på Canal+ från HVs match mot Linköping ikväll. Det sammanfattar matchen och HVs insats ganska bra. De två första hemmamatcherna för säsongen har haft liknande mönster: Ett underpresterande HV hamnar i underläge långt (i kvällens matchs fall väldigt långt) in i tredje perioden för att sen kvittera och avgöra i sudden. Återigen är det förstakedjan som fixat det för HVs del. Även om den kedjan kanske inte har spelat på sitt yttersta max än så är det hittills den hittills enda fungerande enheten framåt vad det verkar. Åtminstone gäller det om man ser till kvällens match. Annars var det bara enstaka forwards som stack ut på ett positivt sätt. Då tänker jag framföra allt på Sundh, Önerud och Lindström. Tyvärr underpresterar Sundhs kedjekompisar i tredjekedjan. Falk underpresterar och den av mig uppskrivna Petersson gör inte heller mycket rätt. Andrakedjan var totalt bedrövlig. Med tanke på den fina försäsong denna hade kanske man kan ge den en chans till i nuvarande sammansättning. Max en. 

Men allt är inte mörker såklart. Positivt är ju det jag tror de flesta ändå kan se; HV kan när dom vill, vilket verkar vara först när de har kniven på strupen. Försvarsspelet var också hyfsat ikväll. Men faktum är ändå; fyra poäng på tre matcher med detta viljelösa spel är långt ifrån godkänt.


Börjar bli fullt i taket ovanför HV-klacken nu förresten. Fyra SM-guldbanderoller (95, 04, 08, 10) och tre legenders tröjor #14 Stillman, #15 Örnskog och från i lördags #7 Pelle G.