..kan man beskriva HVs insats på min andra match live för säsongen. Redan matchens första byten, efter det att man fått ordning på klockan på Hovet märker man att inställningen finns där. Så fortsätter det, med några få dödsryck av inspiration av HV-spelarna resten av matchen. Men på grund av det slarviga spelet som även Solnaborna i motståndarlaget bjöd en hel del på hoppades man fram till Brembergs utvisning med två och en halv minut kvar av matchen att HV skulle tagga till, skärpa sig och ta tag i det hela. Eftermiddagens match liknar något jag allt för mycket börjat vänja mig vid sista åren. Ett HV som under ett antal omgångar spelat riktigt bra, fått med sig en rad segrar för att sedan komma in i någon slags dvala och bli något av ett mellandagslag som kämpar 'när det passar'. Visst kan man skylla till viss del på att man har tre av de bästa offensiva pjäserna borta (Laine, Voutilainen och Davidsson). Men mot ett AIK som vunnit lika många matcher som HV förlorat sen november bör man ändå kunna undvika att stundtals bli utspelade.
Nej, att sitta och se ett lojt HV förlora på ett halvtomt Hovet var inte det roligaste jag gjort. Hoppas verkligen på skärpning inför nästa match. Då mot riktigt kvalificerat en form av ett formtoppat och hemmastarkt Linköping.
Några ljusglimtar då? Jo, VM-handbollen som jag hann hem till efter hockeyn och fick se större delen av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar