Davidsson tillbaks

Efter sju veckors skadefrånvaro är äntligen Mr.HV, kapten Davidsson tillbaks. Han gör come back imorgon borta mot Timrå, vilket verkligen känns som i grevens tid. HVs spel har inte gått att känna igen de senaste matcherna. Nu tror jag inte allt kommer att vändas på en femöring och se fantastiskt ut bara för att Johan är tillbaka, hur bra han än är och vilka ledaregenskaper han än besitter. Men en spelare och en ledargestalt som Davidsson är mer än välkommen i detta läge. 


Sen kan jag inte riktigt släppa förra matchen. Den borta mot Färjestad alltså. Efter förlustmatchen gjorde jag ett gästinhopp som matchskribent på HVbloggen. Besvikelsen då var stor efter den bortslarvade matchen. Men det jag skriver där är inga överdrifter i sak. Men i själva tonen i inlägget lyser min besvikelse igenom. För nattsvart är det inte. För bara några veckor sen visade HV upp ett disciplinerat försvarsspel, med snabba omställningar och grym effektivitet. Ta exempelvis det här inlägget från den 25e januari där jag sammanfattar bortasegern mot Linköping. Helt andra tongångar då och ett helt annat HV man såg då. Detta efter en riktigt dålig insats matchen innan, borta mot AIK. Det kan vända fort. Mycket verkar handla om lagets inställning inför matchen. Mycket tyder på det om man ser tillbaks hur HVs formkurva sett ut denna säsong. Det har sagts förut och tål att upprepas: HVs värsta motståndare i år är de själva. Med detta skrivet vill jag inte förringa HVs dåliga spel senaste tiden. Men, jag tror vändningen inte behöver ligga så långt bort som att sparka backuppsättningen och Janne på en gång för att få in HV på det vinnande spåret igen. Ett uns smartness kan kanske vara en bra början.. och en kapten på isen också. 


Man märker annars hur fler och fler röster höjs för Jannes avsked. Från början köpte jag inte alls deras argument om att han inte gav unga spelare chansen och coachade dåligt. Men, efter det jag sett senaste matcherna börjar jag ändå undra vad som rör sig i huvudet på Janne? I ett skadedrabbat lag låter man två lovande spelare få minimalt med istid samtidigt som man går ut och gnäller på att man få slita på få spelare pga skador. Bama sammanfattar detta väldigt bra här i sitt inlägg efter matchen i lördags. Vad är det HVs ledarstab ser som vi, alla HV-supportrar, inte ser undrar man? 

Förhållningssätt

Ikväll hemma mot Frölunda utspelade sig ytterligare en sån där match som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Svårt att bestämma mig för om det var bra eller dåligt. 


Efter första perioden var inte mina känslor för delade. Där såg ut som det gjort så ofta den sista tiden: Avvaktande och slött agerat i största allmänhet. Ändå ledde HV efter denna perioden med 1-0 efter en soloprestation av Laine.


Andra perioden började HV riktigt bra. Jag började få förhoppningar om att HV äntligen börjat varva upp inför slutspurten av grundserien. Kanske har de det, allafall spelmässigt. Men som ett brev på posten blev HV i samma ögonblick ineffektiva när det gäller att sätta målchanser, det som faktiskt tidigare varit en av de få ingredienser som hållit HV ovanför vattenytan. Efter andra perioden stod det istället 2-1 till Frölunda vilket knappast var rättvist då. 


Tredje perioden forsatte HV pigg i likhet med andra. Till slut kom också kvitteringen i ett powerplay av Falk. Kort därefter bestämde sig *trumvirvel* Kuben för att visa ut spelare strikt enligt regelboken. Problemet var bara att den strikta regeltolkning bara gällde de förseelser HV-spelarna gjorde sig skyldiga till. För Frölunda-spelarna var det rätt ok att åka runt och haka och slasha mest hela matchen. Nu hamnade jag i domargnällträsket, igen! Men jag känner mig tvungen att ta bladet från munnen när det gäller detta efter kvällens återigen bedrövliga insats från Kubens sida. Hur som helst, denna strikta regeltolkning ledde till att Frölunda fick spela fyra power play på varandra på senare halvan tredje inkluderat en minut i spel 5 mot 3. Det resulterade såklart i ledningsmål för Frölunda och jag antar att Thomas "Kuben" Andersson var nöjdast av alla med detta. 


Men säg den glädje som vara långt för en frölundait? HV kvitterar, i nummerärt underläge(!) i bytet efter Frölundas ledningsmål. HV är sen ytterst nära att avgöra till 4-3 i slutsekunderna men 3-3 blir resultatet efter både full tid och sen efter förlängning. På straffarna blir det den glödhete Martin Thörnberg som förövrigt var strålande för vilken match i ordningen vet jag inte.


Med detta inlägg lyckas jag klarlägga lite av mina tankar kring matchen och då måste jag ändå tillstå att det var bra. HV tog ändå 2p och spelade riktigt hyfsat även om det finns en del att önska, framför allt av första perioden, effektiviteten och Daniel Larssons form. Hur som helst kanske HV är på rätt väg i och med denna seger som satt så långt inne. Att vi dessutom tog in två poäng på Skellefteå gör inte saken sämre. Tack Luleå!


Avslutar ändå med lite gnäll eller åtminstone en fråga. Jag brukar visserligen ta HVs tränare Janne i försvar mot den, som jag ser det, obefogade kritik han utsätts för från HV-fans senaste tiden. Men när det gäller coachningen förbryllar han mig ibland. När Rahimi får utgå sättar han inte in Torp, som för så kort tid sen som en vecka sen var ordinarie, utan han går istället ner på fem backar. Varför?  

Lugn i stormen

Jag börjar med det jag från början tänkt handla om: HVs ganska usla insats ikväll mot Modo. Eller ja.. Så uselt var det kanske inte egentligen. Men, att gå in och glida på en skridsko, vara tvåa till pucken och förlora nästan alla kampsituationer de första två perioderna är under all kritik. Med tanke på det börjar dra ihop sig nu och det är en serieseger på spel plus att HV stått enbart dåliga insatser sen LG hockey games-uppehållet borde det funnits nått jävla anamma att ta fram redan från början. Men tydligen inte.. Den värsta motivationsdödaren verkar förövrigt vara att HV oförtjänt får ledningen tidigt i matcher. Då börjar de om möjligt spela ÄNNU sämre så att det verkligen ska vara helt garanterat så att man inte kommer hålla ledningen. 


Med detta gnäll ur systemet måste jag mana till lugn i stormen. Det råder fortsatt och tilltagande domedagsstämning bland HV-supportrar i bloggvärlden och på forum. Jag förstår såklart besvikelsen när man vet att HV kan och har presterat så mycket bättre. Men det finns än är varken serieseger och ännu mindre SM-guld förlorat. Här är några saker som talar för HV jämfört med resten:


- HV har sparkapital i skadade stjärnor i Davidsson, Fasth och Petersson (även elitseriens hetaste, Thörnberg saknades ikväll pga sjukdom) på väg tillbaks. Har Färjestad eller SAIK det? Knappast


- HV är en seger över Frölunda parallellt med en Luleå-seger över Skellefteå från att återta serieledningen.


- HV hade efter 50 omgångar förra säsongen, just det,  88p och låg tvåa. Ni vet alla hur det gick sen.


- HV har och lär visa det mycket snart igen att man består av ett lag vinnarskallar som hatar att förlora i betydligt högre grad än andra lag. Lindström och Lethonen påminner allt för mycket om Hlinka och Hlavac för att jag ska bli rädd för dom i ett kommande slutspel. Här kan möjligen Färjestad mäta sig med HV.


-Sist men inte minst: HV har ett spelfilosofi som är inetsad hos samtliga i laget. Alla vet vad som gäller och har det skapar en stor trygghet i laget. En trygghet som kanske blir en nackdel vissa matcher då den minskar den där desperationen man så väl behöver. Ikväll var det desperationen som välförtjänt vann över kontiuniteten. Men var så säkra: Ett motiverat och någolunda skadefritt HV kommer sälja sig mycket dyrt i fortsättningen. Tro mig. Det kommer se betydligt bättre ut spelmässigt redan om en vecka. 

Korta notiser en mellandag

En dag mellan två matchdagar och hel del HV-nytt. För det första: Ingen Ward i HV mer denna säsong. Hur det blir med Ward i HV kommande säsonger är dagsläget osäkert. Men en kvalificerad gissning är att vi tyvärr sett denna profil för sista gången i HV-tröjan.


Dagens hockey-scoop är annars att HV försöker värva Niklas "Pajen" Persson framför ögonen på LHC. Vore såklart en stor tillgång i vilket elitserielag som helst. Till och med i HV.


Mellandag som sagt och imorgon match mot Djurgården. På bortaplan igen. Enligt läkarna hade Juuso Heitanen riktig tur att Jocke Lindströms fula klubba i ansiktet inte tog ögat. Det var bara som man säger, nära ögat. Juuso bör alltså kunna spela redan imorgon. Sen kanske man kan börja se ljuset i skadetunneln. Sundh och kanske även Voutilainen kan vara tillbaka mot Djurgården. Ledin har däremot en match kvar på sin avstängning. Det mest intressant med denna inför-artikel på HVs hemsida är annars det Janne inte nämner. Dvs Laine och anledningen till att han försvann i gårdagens match. Nu såg jag inte matchen igår men Laine har ju tidigare visat attitydproblem och vissa som sett matchen nämnde att han hade lite taskigt kroppsspråk igår. Kan det vara anledningen? Laine petad i match där vi från början saknar sex forwards. Berodde frånfället på det är det inte bara en markering från Jannes sida. Då handlar det istället om det ganska stort problem med en av stjärnspelarna.  

Jag hatar att få rätt, ibland..

Mina farhågor från föregående inlägg besannades igår. Vad jag läst mig till och det jag hörde på radiosporten stod HV för en svag insats som inte blev bättre av det stora manfallet. Inte blev läget bättre av att även Laine och Heitanen fick kliva av i matchen. Till trots verkar många som sett matchen varit nöjda på grund av en stark, karaktärsrik avslutande period från HVs sida där man var så när att gå ifatt. Ett 5 mot 3 läge bör man givetvis ha utnyttjat och då kanske man trots att man spelat riktigt dåligt i två perioder, mot toppkonkurrenten, borta, med åtta tongivande spelare borta(!) kunnat få med sig poäng från Skellefteå.


Det är naturligtvis en enorm styrkedemonstration och visar vilken kapacitet det finns i denna trupp. Men jag börjar bli orolig för alla skador som drar ut på tiden. Var länge sen HV spelade med någolunda fullt lag nu. Det sliter på de som spelar och samtidigt gäller det att övriga snart kommer tillbaks för att kunna spela sig i form till slutspelet. Måtte det inte vara något allvarligt med vare sig Laine eller Heitanen..


Förövrigt anser jag att HV måste göra något drastiskt åt sitt boxplay spel.   

En legend slutar

Ska man skriva ett inlägg om hockey denna kväll måste man beröra den stora nyheten om att Peter "Foppa" Forsberg efter sitt, tja, femtonde (uppskattningsvis) come back-försök nu bestämt sig för att lägga skridskorna på hyllan. Man skulle kunna skriva bloggmeter om Foppa och hans fantastiska karriär. Men efter som jag skriver om HV i synnerhet hänvisar jag gärna till hvbloggen.se som har ett litet mer späckat inlägg om Forsberg. Men så här mycket kan jag säga: Jag beundrar verkligen Foppa och den envishet han visat genom hela karriären. Speciellt de sista åren när det varit minst sagt tungt har han med en dåres envishet försökt allt, ja allt för att komma tillbaks. Då inte komma tillbaks och vara halvbra. Utan för att komma tillbaks och vara bäst. Är det lite av den andan vi ser i de senaste upplagorna av HV? Något jag däremot inte kommer sakna är medias obskyra närmast bisarra nyhetsvärdering när det händer något nytt kring Foppa och hans fot. I princip all annan sport har fått stryka på, ursäkta uttrycket, foten då.. Märkligt med tanke på att allt man läser och hör om detta är entydigt: Man är trött på denna hysteriska navelgranskning. Jag tror även Foppa själv gärna klarat sig utan detta..

Nog om Foppa. Imorgon är det toppmatch i elitserien mellan Skellefteå och HV. Den här gången hemma för Skellefteå. Läge för revansch? Ja, nu eller aldrig säger jag. För vinner HV imorgon är jag tämligen övertygad om att HV också vinner serien. Det är verkligen ett bra tillfälle för Skellefteå att ta igen de tre poäng de ligger efter serieledarna. HV är av tradition alltid dåliga första matchen efter uppehåll. Att det dessutom saknas en halv forwardsbesättning hos HV stärker Skellefteås chanser. Imorgon saknas sedan tidigare skadade Davidsson, Voutilainen, Petersson och Fasth. Dessutom saknas Ledin som med all rätt blev avstängd efter sin fula armbåge på Majeski i förra matchen. Som grädde på moset saknas även Sundh, en av de som varit mest framträdande senaste tiden, på grund av febersjuka. Jag kommer antagligen inte hinna se matchen imorgon. Kanske lika bra det då allt talar för en dålig insats allmänt från halvlojt HV som dessutom har kort om folk mot ett troligen heltaggat Skellefteå. Allt annat än en förlust i ordinarie tid imorgon ser jag som en seger och en otroligt viktig sådan.

Mitt i uppehållet

Nu har cirka hälften av tiden detta landslagsuppehåll passerat och längtan efter hockey, då i synnerhet HV-hockey börjar göra sig påmind. Man kan till viss del få hockeytörsten stillad genom att se lite på LG hockey games. Men i närheten av samma nerv som elitserie ger är det inte. Sverige går mot en seger. Leder i skrivande stund med 4-1 över Tjeckien efter bland annat mål av gamla HV-hjälten Petrasek. 

På HV-fronten finns det inte mycket nytt att rapportera på sista tiden. Det som finns hittar jag på hvfantansten.se. Där står det kortfattat att HV vill förlänga med Falk. Bra intention givetvis. Sen verkar det troligt att min gamla HV-favorit tillika spelande den pågående matchen mot Tjeckien, Björn Melin kommer att spela i HV nästa säsong. Naturligtvis goda nyheter även där. Tråkigare är det att rapportera om André Petersson. Han förutspådde jag skulle få sitt stora stora genombrott den här säsongen. Där hade jag väldigt fel tyvärr. Att potentialen finns där är jag övertygad om. Men en efterhängsen ryggskada har fått hans karriär att gå i stå. Nu ska han prova att ta hjälp av specialister i Kanada. Bara att hålla alla tummar man har att detta kan göra skillnad för en av de största talangerna som producerats ur HV-leden. 

Underhållning på hög nivå

Det var verkligen inget taktiskt mästerverk till match i eftermiddags i toppmötet mellan HV och Skellefteå. Men underhållningsmässigt var det snudd på mästerverk. Spelvändningar, snygga avslut, tacklingar, lite gruff och framför allt en svängig match med flera olika karaktärer. Den första av dessa karaktärer var att HV spelade lite slarvigt och såg nästan lite rädda ut medan Skellefteå 'sköljde' över HV-försvaret gång på gång. Så såg det ut under första perioden. När dessutom hade en Larsson i målet som tydligen vaknade först någon gång i första periodpaus får man vara nöjd, till och med mycket nöjd att det stod 1-1 på resultattavlan efter första.


Andra period och ny karaktär: Nu är det HV som kör på i full fart medan Skellefteå börjar bjuda på lägen. Här visar HV varför jag och flera med mig har just HV som favorit till SM-guldet och inte Skellefteå. När det var HVs tur att ha övertaget i matchen var man dödligt effektiva som bara HV kan vara. Åtminstone det HV man lärt känna sista åren men även en ingrediens som man saknat emellanåt i årets upplaga. Men nu tog de verkligen vara på tillfället och snabbt hade HV skaffat sig en 4-1 ledning och de flesta trodde nog att matchen här var stängd.


Där någonstans i mitten av andra skiftar matchen igen. HV blir nonchalanta och Skellefteå svara med att hugga direkt. Efter några minuter står det 4-3 och Skellefteå har flera bud på kvittering innan den förlösand paussignalen ljuder. 


Mellan andra och tredje vet jag inte vad som händer med Skellefteå-spelarna. Känns som de totalt tappar fokus på att vinna matchen. De börjar se griniga ut och hänger med huvudet. Tidigt i tredje drar de på sig två utvisningar kort inpå varandra och HV får spela fem mot tre. Det blir mål i den spelformen och här känns det också som matchen avgörs. SAIK-spelarna blir än mer hängiga och HV kan utan att förta sig nämnvärt spela av resten av perioden.


Det finns mycket mer att säga om den här matchen och det sägs bland annat här på HVbloggen och här på HVfantasten. Man kan inte undgå att ändå bli imponerade av Skellefteå som långa stunder spelar fantastisk hockey. Men, sett till den här matchen är de dels alldeles för ojämna matchen igenom men framför allt saknade de effektiviteten som HV hade. Det blev avgörandet denna match. Men blir man imponerad av Skellefteå bör man vara än mer imponerade av HV. Laget gör knappast sin bästa match. De har flera tongivande spelare borta. Ändå känns det som de lite när de vill kan lägga i en överväxel och då har de flesta lag. Ja, alla övriga lag i Sverige svårt att hänga med. Har man dessutom en glödhet Martin Thörnberg i laget blir det än svårare. Kändes som han gjorde lite som han ville idag och allt gick rätt. Fyra poäng från han och matchens gigant.


Skellefteå kan ändå få snabb revansch på dagens förlust. Redan i nästa omgång då lagen möts igen fast då uppe i Skellefteå. Eller snabb och snabb. Det är ett landslagsuppehåll emellan. Efter att ha bjudits på så bländande hockeyunderhållning som i eftermiddags blir antagligen abstinensen efter HV-matcher svår under uppehållet. 

HV och dess supportrar tänker framåt

Redan nu har värvningssnacket inför nästa säsong kommit igång. Först skrev aftonbladet om icke-nyheten att Thörnberg kan komma att lämna HV efter nästa säsong. Inget konstigt med det. Han har utgående kontrakt och med en bra avslutning av säsongen lär man med all sannolikhet få bud från ligor med mer pengar som KHL och kanske till och NHL. 


På det hypotetiska pluskontot i dessa diskussioner har vi Riku Hahl från Frölunda. Han tillhör den stora skara spelare som varit lysande i sin före detta klubb. Gått till Frölunda för att där underprestera/börja dras med skadeproblem. Riku skulle säkerligen kunna gå en ny vår till mötes i HV. Lyftas av omgivningen, i ett lag som spelar med mer harmoni. Men helst ser jag att både Beech och Falk stannar, för det är antagligen som ersättare till någon av dessa han i så fall skulle vara aktuell till HV. Hur som helst känns nästa säsong ganska avlägsen nu. Men jag måste erkänna att det är lite kul att silly season-diskussionerna tagit fart. Det visar att det inte bara är HVs lednings som försöker ligga ett steg före. Vi HV-supportrar är inga som lämnar framtiden åt slumpen. Detta lär bli ett ämne jag kommer återkomma till fler gånger under våren. Var så säkra.


Närmre i tid är eftermiddagens match hemma mot Skellefteå. Detta är en riktig toppmatch. Ettan mot tvåan som står på lika många poäng. Får jag tippa tror jag hemmaplan avgörs för HVs fördel. Jag har inte hittat några rapporter om vilket lag HV ställer på benen men förhoppningsvis finns alla som var med senast mot LHC tillgängliga eventuellt kryddat med Voutilainen. Vinnaren i eftermiddag kommer få 'fira' landslagsuppehåll som serieledare.

Småtrevlig och småslarvig match

För en dryg vecka sedan mötte vi, HV alltså, Linköping borta och vann. Nu var det repris fast hemma i Kinnarps och vinst igen. Matchen var riktigt trevlig att se. Åtminstone de två sista perioderna när Linköping faktiskt började spela ishockey, för i första såg det riktigt illa ut för deras del och ska vara tacksamma att HV inte utnyttjade detta bättre.


I övrigt var det en underhållande match med bra tempo och emellanåt lite känslor. Framför allt var det kul att se att ingen av HV-spelarna föll ifrån utan samtliga stod för en bra insats ikväll, bortsett från enstaka moment. Där sticker såklart Larssons assist till 2-2-målet ut. Den eviga hackkycklingen bland HV-fans Almqvist fortsätter spela riktigt bra och stod för tre assist ikväll och dessutom stabil bakåt. Men det som kommer skrivas om är såklart den olyckliga pucken som tog på hans skridsko och in vid Linköping 1-2-mål. Att både Louma (som förövrigt var kvällens gigant) och Puistola ofta gör misstag och drar på sig dumma utvisningar kommenteras så gott som aldrig. Bland forwards var det så jämnbra att jag inte har någon speciellt att varken hissa eller dissa. Eller ja, alla förtjänar beröm. 


Generellt sett känner man igen karaktären på HV-matcherna i den här delen av säsongen från tidigare upplagor av HV. Slarvigt och väldigt oinspirerat i framför allt bortamatcher mot sämre motstånd, som exempelvis mot Brynäs senast. Sedan ganska fartfylld och öppen hockey när man möter de tänkta toppkonkurrenterna som mot Linköping ikväll. Vi borde alltså kunna se fram emot en rätt trevlig match när ettan möter tvåan, Skellefteå mot HV på lördag. Det som talar mot detta är att HV spelar borta. Det brukar nämligen innebära defensivtänk och misstagsminimering till den grad att det blir kontraproduktivt vid den här delen av säsongen. 


Sen vill jag ta upp en detalj som jag gått och småirriterat mig på under säsongen: HVs oförmåga att stänga matcher. Jag tänker på första perioden idag då Linköping var så usla som alla fall inte jag sett östgötarna tidigare.  Men istället för att gasa på och utnyttja detta, som man ofta gjort tidigare säsonger, anpassar man på något märkligt vis spelet efter motståndarna så att mer chanser än vanligt ändå inte skapas. Så har känslan varit under säsongen. Istället blev det ett snöpligt kvitteringsmål i slutet av första perioden och därefter när Linköping såklart började spela bättre, match ända in till slutsignalen. Hade HV istället gjort låt oss säga 3-0 i första perioden hade resten av matchen antagligen blivit en betydligt behagligare resa. HV ser stundvis och vissa matcher lite tröttkörda ut. Jag tror inte bara det beror på alla skador och förklaringen från HV-lägret om att många utvisningar sliter på vissa spelare. Lika mycket kan detta bero på att man varje match i princip måste spela för fullt, in i slutet. 


Varför HV inte kör på mer när det har detta boorkska momentum som man har vissa matcher har jag svårt att svara på. Kanske en produkt av lite för bra självförtroende och tålamod. Man tänker kanske att målen nog trillar in ändå och håller på gameplanen istället för att ösa på, stressa och försöka komma till avslut lite mer i dessa lägen. Med detta resonemang kan alltså ett bra självförtroende vara en belastning. Men jag tar nog hellre att det är som nu än ett desperat, stirrigt HV som 'fiskar' efter snabba och enkla avgöranden i alla matcher, om jag måste välja. För man kan väl inte få allt här i livet, eller?