Förhållningssätt

Ikväll hemma mot Frölunda utspelade sig ytterligare en sån där match som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Svårt att bestämma mig för om det var bra eller dåligt. 


Efter första perioden var inte mina känslor för delade. Där såg ut som det gjort så ofta den sista tiden: Avvaktande och slött agerat i största allmänhet. Ändå ledde HV efter denna perioden med 1-0 efter en soloprestation av Laine.


Andra perioden började HV riktigt bra. Jag började få förhoppningar om att HV äntligen börjat varva upp inför slutspurten av grundserien. Kanske har de det, allafall spelmässigt. Men som ett brev på posten blev HV i samma ögonblick ineffektiva när det gäller att sätta målchanser, det som faktiskt tidigare varit en av de få ingredienser som hållit HV ovanför vattenytan. Efter andra perioden stod det istället 2-1 till Frölunda vilket knappast var rättvist då. 


Tredje perioden forsatte HV pigg i likhet med andra. Till slut kom också kvitteringen i ett powerplay av Falk. Kort därefter bestämde sig *trumvirvel* Kuben för att visa ut spelare strikt enligt regelboken. Problemet var bara att den strikta regeltolkning bara gällde de förseelser HV-spelarna gjorde sig skyldiga till. För Frölunda-spelarna var det rätt ok att åka runt och haka och slasha mest hela matchen. Nu hamnade jag i domargnällträsket, igen! Men jag känner mig tvungen att ta bladet från munnen när det gäller detta efter kvällens återigen bedrövliga insats från Kubens sida. Hur som helst, denna strikta regeltolkning ledde till att Frölunda fick spela fyra power play på varandra på senare halvan tredje inkluderat en minut i spel 5 mot 3. Det resulterade såklart i ledningsmål för Frölunda och jag antar att Thomas "Kuben" Andersson var nöjdast av alla med detta. 


Men säg den glädje som vara långt för en frölundait? HV kvitterar, i nummerärt underläge(!) i bytet efter Frölundas ledningsmål. HV är sen ytterst nära att avgöra till 4-3 i slutsekunderna men 3-3 blir resultatet efter både full tid och sen efter förlängning. På straffarna blir det den glödhete Martin Thörnberg som förövrigt var strålande för vilken match i ordningen vet jag inte.


Med detta inlägg lyckas jag klarlägga lite av mina tankar kring matchen och då måste jag ändå tillstå att det var bra. HV tog ändå 2p och spelade riktigt hyfsat även om det finns en del att önska, framför allt av första perioden, effektiviteten och Daniel Larssons form. Hur som helst kanske HV är på rätt väg i och med denna seger som satt så långt inne. Att vi dessutom tog in två poäng på Skellefteå gör inte saken sämre. Tack Luleå!


Avslutar ändå med lite gnäll eller åtminstone en fråga. Jag brukar visserligen ta HVs tränare Janne i försvar mot den, som jag ser det, obefogade kritik han utsätts för från HV-fans senaste tiden. Men när det gäller coachningen förbryllar han mig ibland. När Rahimi får utgå sättar han inte in Torp, som för så kort tid sen som en vecka sen var ordinarie, utan han går istället ner på fem backar. Varför?