Värme mitt i allt det hemska

Hockeyvärlden har haft sorg de senaste dagarna. Denna sorg har än mer påtaglig i hemländerna till de omkomna i flygkatastrofen i torsdags. I Sverige, i synnerhet bland oss HV-fans är det många som senaste dagarna fått leva med känslan av att förlorat en vän i och med Stefan Livs bortgång. En vän som generöst delade med sig av livsglädje, värme och kärlek till allt och alla.   


Men mitt i all sorg och förstämning har man, åtminstone jag, även känt en värme. En värme som kommit från HV71 som förening som på kort varsel, mitt i all sorg efter att förlorat en nära vän, arrangerat om HV-dagen från en 'vanlig' upptaktsdag inför elitserien till en minnesdag tillägnad Stefan Liv. Värmen har också kommit från andra HV-supportrar och man har även känt ett väldigt starkt stöd från andra lags supportrar vilket kanske har värmt extra mycket. Man känner att de meningsskiljaktigheter och dispyter som uppstått med andra lags supportrar genom åren i själva verket bara varit en konsekvens av stridens hetta. Egentligen är vi hockey-fans en stor grupp med en gemensam passion. Mycket av den värme jag skriver om sammanfattas mycket väl i detta inlägg på hvbloggen.se hos min kära hvblogg-kompanjon Zoran. Läsvärt där är även min kära hockeybloggs-kompanjon Lasses (bättrehockey) kommentar till inlägget. Exemplifierar verkligen det stödet man känt från andra supportrar.


Nu är det mindre än ett dygn kvar till elitseriepremiär (Frölunda-Växjö). Efter de senaste dagarna känns det väldigt konstigt och någon större nerv känner jag inte inför HVs premiär på torsdag. Men samtidigt har hockeyn alltid varit något som lyst upp tillvaron för mig. När annat i livet har varit jobbigt har hockeyn funnits där som något okomplicerat i mening att den handlar om vinst, förlust, vi mot dom, svart och vitt. Den har varit en skönt tillflykt i en annars komplex och ibland grym värld. Nu om någonsin kanske är det just hockey som jag och många andra HV-fans behöver.