Även om jag gör mitt bästa i att hålla mig "resultatneutral" när det gäller bedömningen av HVs insatser är det svårt att alltid vara det. Kvällens match mot Frölunda var ett sånt tillfälle. Efter första två perioderna och även en bit in i tredje var det inte mycket som jag då tyckte stämde. Visst skapade man lite tryck ibland men ofta hamnade man fel vilket istället gav kontring till göteborgarna. 3-1 underläget som man mycket 'välförtjänt' skaffat sig mot ett inspirerat Frölunda höll också i sig till mindre än fem minuter kvar av matchen. Ändå var det HV som tillslut stod som segrar, visserligen efter straffar, som så många gånger förr i efter liknande utsatta lägen.
Med sådana vändningar blir det ändå svårt att inte imponeras av HV som ju gång på gång visar upp en fantastiskt mental och fysisk styrka att kunna forcera så i slutet och plocka igen två mål. Ikväll var det inget dussinlag man mötte heller. Frölunda är det bästa hemmalaget och ett lag som aldrig tidigare denna säsong tappat en tvåmålsledning. Det visar också vilken otroligt hög högstanivå det finns i laget. Fast med den vetskapen kan man heller inte låta bli att vända på det och tänka att det känns onödigt att HV så många gånger sätter sig i den situationen att man måste tokjaga på slutet.
Bäst ikväll var Louma som var elegant ikväll. Även Krogs insats med kvitteringen med sex(!) sekunder kvar och den avgörande straffen går inte förringa. Andersson var också riktigt stabil mellan stolparna och ser allt mer ut som den målvakt som HVs ledarstab satsar på. Jag hoppas dock Larsson snart får chansen att 'revanschera' ser. Kanske redan i nästa match, utomhusmatchen mot LHC på lördag kl 19?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar