Fick tidigt en känsla

Jag liksom många andra hockeynördar trotsade dygnsrymten i natt och gick upp alternativt stannade uppe till kl 02.00 för att bevittna finalen i JVM. Jag valde det förstnämnda vilket till viss del känns idag. Att dela upp nattsömnen i två delar är inget jag gjort förut och inget jag rekommenderar.. Matchbilden under finalen var sig ganska lik över alla tre och en halv perioderna. Ett defensivt mycket skickligt Sverige som inte gav Ryssarna mer än ströchanser. Sen anföll man och sköt. Man sköt, sköt och sköt. Visserligen var det ofta från dåliga vinklar och/eller rakt i magen på Makarov i Rysslands mål. Jag fick tidigt i matchen en känsla av att det här är en sån där match Sverige förlorar. En sån där match vi är bättre i allt utan att just vinna matchen. Tur att vad jag känner på mig är fel antagligen lika ofta som det är rätt. Ca tio minuter in i sudden lyckades nämligen Djurgårdens Zinebanjad till slut avlossa ett skott som passerade mållinjen. Det var Sveriges 58e skott som innebar det andra JVM-guldet genom tiderna. Det första kom för 31 år sedan.. Historiskt och hur bra insats som helst av Sverige av det jag sett, förutom möjligtvis effektiviteten i avsluten i finalen. 

Vilken HV-blogg vore detta om inte paralleller dras till HV71? En slutsats jag lite sömndrycket drog under finalen var att juniorkronornas spel till mångt och mycket påminde om det HV haft de matcher under hösten då det sett som bäst ut spelmässigt. Man spelar som ett lag med pondus, självförtroende och klokhet från samtliga spelare. Någonstans på vägen förlorade tyvärr HV detta. Jag hoppas man från HV håll delar min bild av detta. För skillnaden i agerande är markant jämfört med senaste matcherna. Nu menar jag inte att HV spelade bländande varenda match i Oktober då man tog en lång rad av segrar. Men en del matcher då de gjorde det, som borta mot Skellefteå och borta mot Färjestad (om jag minns rätt) såg det fruktansvärt bra ut. 

Apropå HV så spelade de ju också igår kväll, borta mot Färjestad. På det stora tycker jag man gör en bra match. Åtminstone de första två perioderna då man håller värmlänningarna borta från farliga lägen och skapade emellanåt bra tryck i anfallszon. Men en 1-0 ledning inför tredje var absolut inte tillräckligt för att vinna matchen med tanke på att allt då rasar för HV. Man blir statister när ett Färjestad som höjer sig ett par klasser skapar den ena farliga chansen efter den andra. Det är endast tack vare en otroligt grym Daniel Larsson i målet som HV får med sig en poäng hem. Trist för Daniel att han inte fick mer hjälp av sina lagkamrater i tredje att hålla nollan samt att han fick avsluta med att snubbla när Färjestad satte den avgörande straffen.

Trots besvikelsen med tredje perioden var det många som förtjänar beröm i HV. Davidsson gick att känna igen efter ett par matcher då han varit helt under isen. Voutilainen fick inte mycket uträttat offensivt men jobbade bra defensivt. Ask gjorde riktigt bra match skapade tillsammans med kedjekompisarna Kristiansen och Piros en del farligheter under första halvan av matchen. Fast kvällens spelare var som sagt utan tvekan Daniel Larsson.

Det känns som om HV nu går in i en väldigt viktig period av serien och just nu känns det lite oklart åt vilket håll det barkar. Det är nu sex poäng upp till toppen men samtidigt bara tre poäng mer ner till under slutspelsstrecket. Inte utan att man, åtminstone jag känner flåset bakifrån. I synnerhet om spelet fortsätter klicka. 

Avslutar med två frågor som jag skulle vilja ha svar på snarast: Blir det någon Petrasek i HV redan denna säsong? Hur illa är det ställt med ledin som utgick med skada i början av gårdagens match?