Man kan inte säga annat än att HV börjat denna säsong oförskämt bra. Sex raka segrar och 25-6 i målskillnad på dessa matcher. I torsdags var det för första gång elitseriemotstånd man mötte i form av LHC hemma i Kinnarps. Denna match fick jag förmånen att se via TV och denna slutade med 4-1 seger. Dagen efter följdes denna seger upp mot en till mot samma motstånd med hela 6-1 denna gång i Linköping (Stångebro ishall). Väldigt imponerande i synnerhet med tanke på HV vilade Davidsson, Sundh, Ledin, Petrasek och Wesslau denna match.
Om vi går tillbaka till torsdagsmatchen tyckte jag mig se en harmoni och glädje i spelet som saknades stora delar av förra säsongen. Alla jobbade för varandra och jobbade stenhårt i varje byte. Det var verkligen en fröjd att se. Jag har nog aldrig sett en så välspelad 'träningsmatch' från HVs sida med låg felprocent och hög intensitet. När ändå Linköping fick lägen fanns Wesslau som sista utpost och agerade hur tryggt som helst. Inte ett uns av osäkerhet eller felbedömning i hans målvaktsspel. I övrigt var det inte någon som utmärkte sig åt varesig ena eller andra hållet. I stabil insats där alla var med och bidrog på ett bra sätt.
I ett läge man nu befinner sig i är det lätt att föras iväg och börja drömma om 100+ poäng i grundserien följt av ett långt härligt slutspel. Speciellt när även våra kvällstidningsexperter börjar favorittippa HV. Men, som den lite tråkiga realist jag är, aktar jag mig för att låta mig föras iväg och bygga upp skyhöga förväntningar redan innan serien börjat. En bra taktik om man vill undvika djup besvikelse och antiklimax. Men samtidigt kan jag ju inte säga annat än att de här sex matcherna inte direkt gjort mig mindre sugen på få se elitserien köra igång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar