Plastig stjärglans

För första gången denna säsong fick jag ikväll se en match som verkligen engagerade mig ordentligt, en match som hade allt. Annars måste jag säga att mitt engagemang den här säsongen hittills inte varit på topp. Självklart har jag glatt mig det fina spel som HV i många matcher visat upp. Men allt för mycket har handlat om annat. Klubbar som pissar på fattade överenskommelser  samma klubbar som väljer att äventyra sin egen ekonomi framför att låta sina egna talanger få chansen. Klubbar som bara tar det bästa ur kakan (gemensamma TV- och sponsorspengar ect) men ger blanka fan i det de upplever är negativt med hockeyligan för egen del.  Det är heller ingen tillfällighet att det är just de två klubbarna, Modo och Frölunda, som valt att gå denna väg. Två klubbar som under längre tid satsat på 'säkra kort' och stora namn före att bygga upp en stomme av spelare på längre sikt. De verkar ha svårt att lära sig av historien också. Få är exemplena när sådana 'satsningar' lyckats över längre tid i idrottsverige. Vad konsekvenserna för deras agerande återstår att se. Kanske blir det bara en parentes med lite plastig stjärnglans. Kanske blir det öderstiget för klubbarnas ekonomi. Succé då? Tja, håller NHL-konflikten i sig över hela säsongen kan deras tidiga agerande absolut leda till sportslig framgång denna säsongen. För visst är det fantastiska hockeyspelare de förstärkt med.

Hur som haver står de i sitt agerande för det som jag i mångt och mycket ogillar i dagens idrottsvärld. En värld det pratas på tok för mycket om 'produkt' och 'underhållning' snarare än 'hjärta' och 'stolthet'.En elitserie där några stjärnor utan någon som helst anknytning kommer in, gästspelar i 'min' klubb tar i min bok lite udden av vad det innebär att 'hålla på' ett lag. Om jag tillåter mig att bli lite hobbyfilosofisk: När drar det till sin spets och byter ut exempelvis hela Frölunda mot NHL-spelare (känns inte helt främmande), är det fortfarande samma lag man håller på? För mig blir det lite som småbarn som väljer lag att hålla på efter vilket som är bäst.

Denna detalj gav såklart extra krydda på kvällens tillställning där HV mötte ett Frölunda med två NHL förstärkningar ivrigt påhejade av stora delar av hockeyjournalistkåren. Men ska man ge det här med intaget av lockout-spelare något bidrog de i allafall ikväll till att vi fick se en mycket underhållande match mellan två lag ('underhållning' som sagt). Detta gjorde nog också att HV var extra taggade och såg till att göra sin bästa match hittills denna säsong. Äntligen fick man se det man trodde sig finnas där när det gäller högstanivå hos HV. Att avgörande målskytt blev en okänd junior vid namn Anton Bengtsson var en festlig detalj och ett långt finger upp i arslet på NHL-mediadrevet.

I princip alla i HV förtjänar beröm för kvällens insats. Jag väljer att plocka fram tre. Först William Karlsson som jobbade kopiöst och är bra såväl offensivt. Det har varit mycket fokus på Davidsson och hans minskade poängproduktion. Men Davidsson gjorde, trots en nolla i poängprotokollet även ikväll, en fantastisk match. Då i synnerhet defensivt där han i många byten tog bort Frölundas "NHL-kedja". Sist men inte minst måste man lyfta fram Gustaf Wesslau. Som Mattias Karlsson beskrev vår målvaktsfantom på twitter: "#32 är en tegelvägg, röd/orange och tät!!". Fantastiskt!

Jag kan inte låta bli att avsluta lite negativt. HV har nu visat sin fantastiskt höga högstanivå. Men om man ändå trots denna säsongsinledning ska hitta något att gnälla på att det blir väl slarvigt och rörigt emellanåt en del matcher. Lite mindre sådana dippar och det blir väldigt svårt för elitseriekollegorna att utmana HV om seriesegern. Med eller utan lockout-spelare.