Norrland borta

Att HV har problem med bortamatcher i norrland är tydligt. Även innan gårdagens totala kollaps i den sista av de två matcher som avslutades (vi fick på något märkligt sätt med oss en poäng från den första av dessa matcher) är statistiken dessa matcher ingen munter läsning. Efter gårdagens käftsmäll kunde jag inte udgå att börja fundera på varför det så ofta går så dåligt i just dessa matcher. HV är ju i övrigt seriens klart bästa bortalag..

Matchbilden dessa matcher (i synnerhet borta mot Skellefteå, Modo och Luleå) är till en början snarlika. Ett lojt och segt HV från första nedsläpp. I vissa matcher har vi 'tur' och ligger inte under med två, tre mål efter första och då kan man jobba sig in i det och göra det till en riktig match. Men annars blir det aldrig ens spännande. Igår hade vi även extra krydda i form av hysteriskt bra Luleå plus ett HV med spelare som 'la sig ner och dog' så fort det bar emot dem i matchen. Då blir det lätt stora siffror, som det blev igår.

Varför har då HV så förbaskat svårt att börja dessa matcher på ett bra sätt? Min teori, vilket gör mig lite upprörd är att man helt enkelt inte förbereder sig på uppgiften tillräckligt. Ta igår som exempel. Flyget var vad jag förstod, max två timmar försenat. Det innebär att om flyget gått i tid hade man landat kvart i fem (nu landade det kvart sju om jag är rätt underrättad), dvs knappt två timmar innan match. Även utan försening inte optimalt med tanke på allt som ska hinnas med innan dess. Nu är ju detta spekulationer men med tanke på att man senast förra säsong också blev försenad upp till Luleå med försenad matchstart som följd tycker jag inte det verkar allt för otroligt att detta inte är ett rent olycksfall i arbetet. Respektlöst även mot hemmapubliken i så fall, som ju riskerar att först få sitta på läktarn och vänta och sen bli sena hem på kvällen på grund av att man inte har mer luft i kalenderna när man planerar bortaresor.

Hur det än ligger om min teori kring sen resa inte stämmer är det märkligt att man inte är mer på tänderna dessa matcher. Allt som oftats handlar det numera om matcher mot toppkonkurrenter som Luleå och Skellefteå ju utvecklats till att vara senaste säsongerna. Att HV förlorar och har sämre dagar/någon eller några spelare har en dålig dag har jag förståelse för. Men när man ser ett mönster som detta när det gäller bortamatcher i norrland kan man inte låta bli att bli en smula förbannad.

Jag hoppas gårdagens match blir den väckerklocka som till slut väcker lagledningen samt spelarna och gör dem uppmärksamma på detta. Jag tycker inte längre man bara kan förklara det med att man (av en slump) hade en dålig dag. Man måste i alla matcher ha en så pass proffesionell inställning att man ser till att förbereda sig så optimalt det bara går. I slutspelet lär väl den laddningen inte vara några problem, ens när man ska upp till norrland. En annan aspekt av detta, om man nu helt skiter i grundseriematcherna, är att det känns ganska dumt bygga på ett mentalt bagage i stil med 1-19 i målskillnad uppe i Coop om man skulle råka träffa på Luleå i slutspelet fram på vårkanten, för att ta ett exempel.

Så där, min första riktiga sågning av HV för denna säsongen ett faktum. Att den sker i samma vecka som första advent inträffar, får man ändå se som ett bevis på att HV i övrigt gjort det förbaskat bra denna säsong, för att avsluta positivt..

Väntad förlust blev förlust

Efter fyra raka segrar åkte HV från Timrå till Örnsköldsvik på sin bortaturné i Norrland. Bortaturné, halvtaskigt, spel men ändå segrar i bagaget plus att man möter just Modo. Inga vidare ingredienser om man vill se HV ta poäng med andra ord. Modo som HV av någon anledning haft problem med sista åren. Jag räknade alltså med en förlust och det blev mycket riktigt så. Egentligen inte jättemycket att hetsa upp sig för om det inte vore för två saker:

1. Starten av tredje perioden. Totalt usel av HV. Ingen skridskoåkning, ingen vilja, nada. Vad hände i paus? Två valium var? Nej. Man har matchen i andra där man spelar riktigt bra och borde såklart fortsatt på det spåret. Då hade det antagligen varit HV som stått som segrare nu.
2. Kuben. Domarn alltså. Usch vad jag ogillar den mannen i sin proffesion. Inkonsekvent och bara väldigt dålig.

Sen är det smärtsamt att se hur mycket transatlanterna och därmed hela laget saknar Jesper Fasth. Han behövs verkligen som katalysator i den kedjan.

Men låt oss ta fasta på det som varit bra tidigare. Det är HVs förmåga att vinna matcher som varit enastående denna säsong. Fortsätter man på inslagen väg med samma poängsnitt som nu kommer man landa på 119 poäng. Det innebär poängrekord för elitserien (visserligen bara en pinne före nuvarande rekordhållarna Färjestad från 2001/02 då det handlade om endast 50 omgångar). Det säger ändå en hel del om hur fantastiskt bra HV varit i höst. Den 'obligatoriska' svackan efter Karjala-uppehållet, som jag ofta tagit upp här tidigare säsonger, uteblev den här säsongen. Istället blev det full pott på den första fyra matcherna. Nej, trots att man har kvällens förlust knappt utgråten från näthinnan måste man tillstå att det ser fantastiskt bra ut för HV. De punkter jag tog upp i mitt förra inlägg tycker jag det ser ut som man jobbat och jobbar med. I synnerhet det där med att man ofta blir fastcheckade i försvarszon. Imponerande Uffe!

Nu är det endast Skellefteå som är i närheten av HV poängmässigt i tabellen.Vi snackar alltså om Toppmatch på söndag i Kinnarps arena. En riktigt sexpoängsmatch. Eller förresten, en riktigt Sexpoängsmatch är den som spelas omgången därefter, mot serietrean Luleå borta. Då ska nämligen först de cirka 10,5 minuterna av den matchen som avbröts i början av Oktober efter Sundhs otäcka smäll spelas klart. Därefter följer den 'ordinarie' matchen i omgång 27 mellan lagen. Vinster i dessa matcher och vi börjar få riktigt komfortabelt med luft neråt i tabellen...  

Mest bra, men..

Om vi ska sammanfatta HVs prestation fram till det landslagsuppehåll för Karjala cup är det svårt att vara allt för kritiskt. Egentligen är de enda skönhetsfläckarna några enstaka matcher och tyvärr kom två av de två sista matcherna innan landslagslagsuppehållet vilket till viss del solkar bilden av den fantastiska öppning HV gjort. 

Det man framför allt två saker som förbättrats jämfört med de gångna säsongernas lite mer ojämna varannan dag-insatser. Den ena av dessa två saker är disciplinen. Det avspeglar sig i bättre positionspel, i synnerhet i försvaret, mindre onödiga utvisningar och även ett rakare mer effektivt anfallsspel där man driver på mål hårdare även utan puck. Den andra saken är ganska självklart: Wesslau. Vore det inte för hans otroligt stabila och följsamma målvaktsspel hade vi definitivt inte varit serieledning nu. 

Men även solen har sina fläckar.. Det som framför allt oroar är att det är samma gamla svagheter som blottas igen. Även här på minussidan hamnade framför allt om två saker. Den första HVs tendens att bli fast-checkade i försvarszon när motståndarna tillämpar hög forechecking. Tidigare år, i synnerhet de fina åren 2006-2010 hade HV, vad jag minns inte dessa problem. Då utnyttjade man ofta att motståndarna hade spelarna högt upp genom att ha alerta forwards som letade fria ytor och framför allt alerta backar som hittade passningsvägarna betydligt snabbare än idag. Detta tror jag framför allt beror på åldersstrukturen bland HVs backar. Såväl Louma som Petrasek (som tidigare stod för mycket av dessa uppspel) har definitivt passerat sin peak. Dessutom är saknaden av en spelare som Puistola stor, större än många inser tror jag. 

Den andra saken är något som HV än längre haft problem med. Det handlar om när lag (exempelvis Luleå, Växjö i dagens serie, tidigare Mora) spelar något av en avvaktande styrspelsmodell i mitzon. Denna svaghet vågar jag hävda är den HV tappar flest poäng på. Här är det på ett sätt enklare att komma till rätta med det. Det handlar om inställning. HV måste här också utnyttja det faktum att man nästan alltid är ett spelskickligare lag än sin motståndare och trötta ut dem genom att ha fart i spelet såväl med puck som utan puck. Det tillsammans med hårt fysiskt spel, som HV spelar när de är som bäst, tröttar ut moståndarna får man på så vis får dem trötta vilket leder till att deras disciplin i försvarsspelet försämras. 

Kommer dessa punkter förbättras framöver? Jag är tyvärr tveksam när det gäller den första, men spelar HV på max av sin förmåga så har jag svårt att se många lag som orkar stå emot HV med varesig hög fore checking och/eller utmanövrera HVs offensiv genom mitzons-styrspel. HV är såklart inte oslagbara ens på toppen av sin förmåga, men det ska krävas något alldeles extra av motståndarna. Med den insikten (som jag hoppas jag har rätt i) har jag en känsla att detta kan bli en både lång och rolig säsong för HV (långt och roligt går visserligen oftast lite hand i hand sålänge man undviker de två bottenplatserna). Men det gäller att fortsätter med arbeta på samma hårda fina sätt man så ofta gjort under hösten. Börjar man tumma för mycket på arbetet på grund av framgången hittills och lägga sig till med dåliga vanor lever vi farligt. 

  

Imorgon kör vi igång igen och då väntar Timrå hemma för HVs del med en spännade comeback i form av Andreas Jämtin. För mig och vad det verkar de flesta HV-fans en välkommen återkomst. Jag tillhör också skala som aldrig klandrat Jämtin för att han gick till LHC (även om det såklart sved i HV-hjärtat). Min känsla utan att veta vad som turerna var bakom hans övergång till östgötarna att Jämtin mer eller mindre blev borttvingad från HV. 

Till sist lite kort om elitserien i stort så långt: Efter en snabb besiktning av tabellen kan jag konstatera att några lag inte hittills bjudit på någon störra överraskning poäng- eller placeringsmässigt. Det enda lag som överraskat mig och det positivt är Modo (tippade laget som jumbo) som plockat ett antal poäng mer än jag trodde de skulle fram tills nu. Visserligen tappade de lite mot slutet av serien men jag gillar vad jag sett av Modo och tror mycket väl de kan hamna på övre halvan om de fortsätter hålla sin höga högstanivå tillräckligt ofta. 

Sen kan man inte undgå att beröra det stora samtalsämnet under första delen av årets elitserie: Lockout-spelare eller ej. Jag har varit ganska tydlig över var jag står i frågan. Nu när det allt mer verkar som att NHL 12/13 blir helt inställt har/kommer situationen ändras. Då kommer det inte längre bli frågan om korttidskontrakt med lockoutspelare utan att då handlar det om kontrakt över hela säsongen. Vilka klubbar kommer plocka in fler lockout-spelare? Kommer HV göra det? Vad jag tror kommer det inte bli någon större 'dramatik' som under förra lockout-säsongen 04/05. En eller ett par 'stora' namn kan det nog bli frågan om men de flesta klubbar har numera kompetent ledning som inte äventyrar sin budget för en eller ett par stora namn. Framför allt kommer det nog handla om lagen i botten där det handlar om överlevnad, undvika kvalserie eller ta sig till slutspel som framåt jul kommer se sig om efter förstärkningar. Lag som HV, Skellefteå, Luleå och Färjestad kommer antagligen sitta nöjda, om jag får gissa.