måndag 12 november 2012

Mest bra, men..

Om vi ska sammanfatta HVs prestation fram till det landslagsuppehåll för Karjala cup är det svårt att vara allt för kritiskt. Egentligen är de enda skönhetsfläckarna några enstaka matcher och tyvärr kom två av de två sista matcherna innan landslagslagsuppehållet vilket till viss del solkar bilden av den fantastiska öppning HV gjort. 

Det man framför allt två saker som förbättrats jämfört med de gångna säsongernas lite mer ojämna varannan dag-insatser. Den ena av dessa två saker är disciplinen. Det avspeglar sig i bättre positionspel, i synnerhet i försvaret, mindre onödiga utvisningar och även ett rakare mer effektivt anfallsspel där man driver på mål hårdare även utan puck. Den andra saken är ganska självklart: Wesslau. Vore det inte för hans otroligt stabila och följsamma målvaktsspel hade vi definitivt inte varit serieledning nu. 

Men även solen har sina fläckar.. Det som framför allt oroar är att det är samma gamla svagheter som blottas igen. Även här på minussidan hamnade framför allt om två saker. Den första HVs tendens att bli fast-checkade i försvarszon när motståndarna tillämpar hög forechecking. Tidigare år, i synnerhet de fina åren 2006-2010 hade HV, vad jag minns inte dessa problem. Då utnyttjade man ofta att motståndarna hade spelarna högt upp genom att ha alerta forwards som letade fria ytor och framför allt alerta backar som hittade passningsvägarna betydligt snabbare än idag. Detta tror jag framför allt beror på åldersstrukturen bland HVs backar. Såväl Louma som Petrasek (som tidigare stod för mycket av dessa uppspel) har definitivt passerat sin peak. Dessutom är saknaden av en spelare som Puistola stor, större än många inser tror jag. 

Den andra saken är något som HV än längre haft problem med. Det handlar om när lag (exempelvis Luleå, Växjö i dagens serie, tidigare Mora) spelar något av en avvaktande styrspelsmodell i mitzon. Denna svaghet vågar jag hävda är den HV tappar flest poäng på. Här är det på ett sätt enklare att komma till rätta med det. Det handlar om inställning. HV måste här också utnyttja det faktum att man nästan alltid är ett spelskickligare lag än sin motståndare och trötta ut dem genom att ha fart i spelet såväl med puck som utan puck. Det tillsammans med hårt fysiskt spel, som HV spelar när de är som bäst, tröttar ut moståndarna får man på så vis får dem trötta vilket leder till att deras disciplin i försvarsspelet försämras. 

Kommer dessa punkter förbättras framöver? Jag är tyvärr tveksam när det gäller den första, men spelar HV på max av sin förmåga så har jag svårt att se många lag som orkar stå emot HV med varesig hög fore checking och/eller utmanövrera HVs offensiv genom mitzons-styrspel. HV är såklart inte oslagbara ens på toppen av sin förmåga, men det ska krävas något alldeles extra av motståndarna. Med den insikten (som jag hoppas jag har rätt i) har jag en känsla att detta kan bli en både lång och rolig säsong för HV (långt och roligt går visserligen oftast lite hand i hand sålänge man undviker de två bottenplatserna). Men det gäller att fortsätter med arbeta på samma hårda fina sätt man så ofta gjort under hösten. Börjar man tumma för mycket på arbetet på grund av framgången hittills och lägga sig till med dåliga vanor lever vi farligt. 
  
Imorgon kör vi igång igen och då väntar Timrå hemma för HVs del med en spännade comeback i form av Andreas Jämtin. För mig och vad det verkar de flesta HV-fans en välkommen återkomst. Jag tillhör också skala som aldrig klandrat Jämtin för att han gick till LHC (även om det såklart sved i HV-hjärtat). Min känsla utan att veta vad som turerna var bakom hans övergång till östgötarna att Jämtin mer eller mindre blev borttvingad från HV. 

Till sist lite kort om elitserien i stort så långt: Efter en snabb besiktning av tabellen kan jag konstatera att några lag inte hittills bjudit på någon störra överraskning poäng- eller placeringsmässigt. Det enda lag som överraskat mig och det positivt är Modo (tippade laget som jumbo) som plockat ett antal poäng mer än jag trodde de skulle fram tills nu. Visserligen tappade de lite mot slutet av serien men jag gillar vad jag sett av Modo och tror mycket väl de kan hamna på övre halvan om de fortsätter hålla sin höga högstanivå tillräckligt ofta. 

Sen kan man inte undgå att beröra det stora samtalsämnet under första delen av årets elitserie: Lockout-spelare eller ej. Jag har varit ganska tydlig över var jag står i frågan. Nu när det allt mer verkar som att NHL 12/13 blir helt inställt har/kommer situationen ändras. Då kommer det inte längre bli frågan om korttidskontrakt med lockoutspelare utan att då handlar det om kontrakt över hela säsongen. Vilka klubbar kommer plocka in fler lockout-spelare? Kommer HV göra det? Vad jag tror kommer det inte bli någon större 'dramatik' som under förra lockout-säsongen 04/05. En eller ett par 'stora' namn kan det nog bli frågan om men de flesta klubbar har numera kompetent ledning som inte äventyrar sin budget för en eller ett par stora namn. Framför allt kommer det nog handla om lagen i botten där det handlar om överlevnad, undvika kvalserie eller ta sig till slutspel som framåt jul kommer se sig om efter förstärkningar. Lag som HV, Skellefteå, Luleå och Färjestad kommer antagligen sitta nöjda, om jag får gissa.

Inga kommentarer: