Den mörka sidan

Bara för att mitt senaste inlägg försökte belysa allt från en positiv synpunkt betyder inte det att allt är klappat och klart för Guldfest i April. Ärligt talat måste jag tyvärr säga att HV inte ser ut som ett guldlag sett till den TOTALA insatsen hittills under säsongen. Här följer några saker som talar emot HV inför avslutningen av säsongen: 

-Den låga lägstanivån. Här tycker jag HV utmärker sig på ett negativt sätt om man jämför med de tyngsta toppkonkurrenterna Skellefteå, Färjestad och även Luleå. Med jämna mellanrum kommer perioder med total hönsgård i försvaret eller total brist på fart och fantasi i anfallet eller båda delarna samtidigt. Det känns som att man lite väl ofta drabbas av kollektiv härdsmälta. Att det händer en eller ett par matcher. Fine. Men när det handlar om så pass ofta som det ändå gjort för HV även denna säsong ringer varningsklockorna. Allt för likt dylika djupdykningar från tidigare två säsonger. 

-Backarna i försvarsspelet. Om man är lite svepande och generell: Dräller med pucken och hänger ibland inte med i skridskoåkningen när motståndarna anfaller. Hur mycket det har att göra med åldersstrukturen i denna lagdel vet jag egentligen till viss del lär det spela in att många passerat sitt bäst före-datum är jag rädd. Den här minusposten ser såklart inte mindre problematisk ut i och med att vår bästa back under hösten, Fantenberg är borta, antagligen resten av säsongen.

-Spelsystem/spelidé. Här kanske jag är ute på lite djupt vatten men jag måste säga att jag inte blir klok på vad HV har för tanke i sitt spel. Ibland får man känslan att det bara handlar om att alla ska vara med överallt och att man anfaller lite på vinst och förlust. Nu blir detta ju ändå oftast bra ändå tack vare den rutin och individuella skicklighet spelarna besitter. Så länga alla gör sitt jobb och åker skridskor. Men de där matcherna när energin inte finns där är det som att allt rasar samman. Visserligen ÄR såklart fart och att alla jobbar en extremt viktig del av spelet. Men ibland skulle det vara skönt att se HV mer på halvfart manövrera ut motståndarna snarare allt behöva köra över dem. Detta är mer baserat på en känsla jag fått under säsongen. Lär kanske få anledning att återkomma till detta och konkretisera mer med tydligare förklaringar/exempel.  

Man kan väl sammanfatta dessa två lite motsägande inlägg på följande sätt: Får HV allt att kugga i, som de faktiskt fått emellanåt under säsongen, då är guldchansen väldigt stor. Men detta är en sanning som gäller även övriga, inte minst Skellefteå och Färjestad som jag ser som de största hoten för HVs del. Men även övriga lag som nu innehar slutspelsplats kan, med en rejäl formtopp och lite flyt gå hela vägen. Det har vi sett tidigare och sent som förra säsongen.

 

Den ljusa sidan

Efter en stabil seger som den ikväll mot Luleå är det kanske inte så svårt att se livet som HV-supporter från det ljusa sidan. För den saken skull behöver inte förmedlandet av detta synsätt nödvändigtvis vara platt och naiv. Nej, snarare känner jag att de behövs för att väga upp de relativt dystra tongångarna i HV-leden den senaste tiden. Detta trots man tagit två poäng i snitt per match hittills under 2013 och att man spelmässigt helt klart har en stigande formkurva. Här följer några saker som talar för HV i vårens slutspel som nu börjar komma kittlande nära:

-Målvakterna. Wesslau är troligtvis seriens mest stabila målvakt med högst lägstanivå. Lägg därtill en Gunnarsson som reserv som med någon matchs undantag spelat mycket förtroendeingivande.

-Farten i anfallsspelet (när man väl utnyttjar den). Få om något lag kan matcha HV på den här punkten. Det går snabbt både på skridskor och i tanke. När allt stämmer som stundvis ikväll är man extremt jobbiga, att möta för försvarande lag. Tygnd och bra positionsspel i försvaret trasas sönder av skridskoåkning, eleganta överlämningar och diagonala öppnande passningar om vart annat.

-Man lär sig av misstagen. HV har hittills denna säsong gått på en och annan mina där bristerna i försvarsspelet samt enkelspårigheten och 'idétorkan' i anfallsspelet blottats. Efter varje sådan smäll brukar man snabbt komma tillbaka med en attityd att förändra och jobba bort dessa brister illa kvickt. En som kan ta åt sig mycket ära för detta är såklart coach Dahlén och där kommer vi på ett snyggt sätt in på nästa punkt.

-Dahlén. Jag har haft mina betänkligheter när det gäller Dahlén men faktum är att han växer i mina ögon. Han kan det psykologiska aspekterna kring spelet och kan väcka hela laget såväl som enskilda spelare genom taktiska drag både under och mellan matcherna.

-Sparkapital. Trots detta har vi sparkapital i spelare som jag tycker ännu inte kommit upp på sin 'normala' nivå. Jag tänker framför allt på Johan Davidsson och Per Ledin. Men även Petrasek, Fälth och Fernholm har mer att ge än vad de visat hittills. Sen kan man bara hoppas att Fantenberg rehab efter måndagens tum-operation går så pass bra att vi kan få se han en bit in på slutspelet. Snacka om sparkapital! Glömde jag Louma? Även om det är mycket att hoppas på, men tänk tanken att få se ha en 'ny vår', som om det var 2007 all over again..

Jag hoppas dessa korta ord kan skänka lite förtröstan i det HV-led som allt mer börjar leta efter problem snarare än se möjligheter (jag gör mig själv skyldig till detta med jämna mellanrum), kanske bländade i ljuset av alla framgångar vi fått uppleva med HV senaste åren.

Petningseffekten

Det känns otroligt skönt att få börja årets första inlägg med en positiv känsla. Efter ett spelmässigt nattsvart december för HV började det de senaste matcherna se något bättre ut.  Men i de senaste matcherna mot Växjö, Färjestad och Timrå kunde man ändå skönja att arbetsviljan var tillbaka i laget. Dessutom har man dessa matcher haft ett försvarsspel i egen zon som varit det bästa på mycket länge. Trots dessa ljusglimtar har spelet i övrigt lämnat mycket att önska, fram till ikväll mot Brynäs..

Matchen föregicks av ett mycket uppmärksammad laguttagning av Dahlén där han lämnade såväl Rhett, Pettan och Louma hemma. Dessutom Davidsson som utgick på grund av ryggont. På grund av detta var jag mycket intresserad av att se kvällens match. Hur skulle laget reagera på denna tydliga signal från tränare att man inte är nöjd med prestationen sista tiden? 

Svaret blev att man reagerade precis så bra man bara kunde önskat. Visserligen började man matchen väldigt svagt men klarade sig undan utan att släppa in något mål och växte sig in i matchen. I andra kom islossningen framåt med besked. Fyra mål inom sex minuter och matchen var mer eller mindre avgjord. Det första av dessa mål kom dessutom i powerplay. En spelform som HV inte gjort mål i på över en månad. Till slut blev det 6-2 till HV efter bland annat hattrick av Sundh.

Jag vet inte hur stora växlar man ska dra av den här segern men faktum är att Dahléns laguttagning åtminstone fick önskad effekt. Det enda som lite oroar mig är hur det påverkar gruppdynamiken i laget. Fast samtidigt, hade man bara fortsatt spela med samma lag där vissa spelare, match efter match underpresterar och där inte yngre spelare få chansen, vilka signaler ger det? Nej, det här var ett lika nödvändigt som genialiskt drag från tränarhåll. De petade etablerade spelarna måste (borde) själva sett matchen och inse att detta knappast påverkade HV som lag effektivt. Förhoppningsvis antar de istället utmaningen och ger sig fasen på att visa att man verkligen är så bra att man platsar i truppen.

I ett större perspektiv kan man fundera på om inte det här var matchen då nästa generation HV presenterade sig på allvar, på egen hand. Vi har haft en så kallad 'gyllene generation' som gett oss topplaceringar och SM-guld de senaste åren med spelare som Davisson, Petrasek och Louma i laget. Ikväll var inga av dessa förut ledande spelare på isen. Istället var det Fatenberg, Fasth William Karlsson, Mattias Karlsson och såklart Sundh som ledde HV i denna första riktigt gedigna insats på väldigt länge (vi ska iofs inte glömma Krog, Fernholm och Nilsson som båda stod för bra insatser). Kanske, om man vågar drömma och hoppas lite, att HVs generationsväxling med lite sämre resultat de senaste två åren vara på väg mot sitt slut.