Petningseffekten

Det känns otroligt skönt att få börja årets första inlägg med en positiv känsla. Efter ett spelmässigt nattsvart december för HV började det de senaste matcherna se något bättre ut.  Men i de senaste matcherna mot Växjö, Färjestad och Timrå kunde man ändå skönja att arbetsviljan var tillbaka i laget. Dessutom har man dessa matcher haft ett försvarsspel i egen zon som varit det bästa på mycket länge. Trots dessa ljusglimtar har spelet i övrigt lämnat mycket att önska, fram till ikväll mot Brynäs..

Matchen föregicks av ett mycket uppmärksammad laguttagning av Dahlén där han lämnade såväl Rhett, Pettan och Louma hemma. Dessutom Davidsson som utgick på grund av ryggont. På grund av detta var jag mycket intresserad av att se kvällens match. Hur skulle laget reagera på denna tydliga signal från tränare att man inte är nöjd med prestationen sista tiden? 

Svaret blev att man reagerade precis så bra man bara kunde önskat. Visserligen började man matchen väldigt svagt men klarade sig undan utan att släppa in något mål och växte sig in i matchen. I andra kom islossningen framåt med besked. Fyra mål inom sex minuter och matchen var mer eller mindre avgjord. Det första av dessa mål kom dessutom i powerplay. En spelform som HV inte gjort mål i på över en månad. Till slut blev det 6-2 till HV efter bland annat hattrick av Sundh.

Jag vet inte hur stora växlar man ska dra av den här segern men faktum är att Dahléns laguttagning åtminstone fick önskad effekt. Det enda som lite oroar mig är hur det påverkar gruppdynamiken i laget. Fast samtidigt, hade man bara fortsatt spela med samma lag där vissa spelare, match efter match underpresterar och där inte yngre spelare få chansen, vilka signaler ger det? Nej, det här var ett lika nödvändigt som genialiskt drag från tränarhåll. De petade etablerade spelarna måste (borde) själva sett matchen och inse att detta knappast påverkade HV som lag effektivt. Förhoppningsvis antar de istället utmaningen och ger sig fasen på att visa att man verkligen är så bra att man platsar i truppen.

I ett större perspektiv kan man fundera på om inte det här var matchen då nästa generation HV presenterade sig på allvar, på egen hand. Vi har haft en så kallad 'gyllene generation' som gett oss topplaceringar och SM-guld de senaste åren med spelare som Davisson, Petrasek och Louma i laget. Ikväll var inga av dessa förut ledande spelare på isen. Istället var det Fatenberg, Fasth William Karlsson, Mattias Karlsson och såklart Sundh som ledde HV i denna första riktigt gedigna insats på väldigt länge (vi ska iofs inte glömma Krog, Fernholm och Nilsson som båda stod för bra insatser). Kanske, om man vågar drömma och hoppas lite, att HVs generationsväxling med lite sämre resultat de senaste två åren vara på väg mot sitt slut.