Sagan om HV säsongen 10/11 - Vad gick fel?

Efter en vecka med inaktivitet från min sida men med full aktivitet på bloggar och framför allt på HV-forum är det dags för andra delen av min trilogi om HVs senaste säsong. Den säsong vars insats nu diskuterats flitigt under senaste dagarna. Ja, senast två månaderna har just HVs sämre spel som varit grunden för diskussionerna kring HV. Det hela mynnade idag ut i att HVs tränare Janne Karlsson fick lämna, trots att han hade ett år kvar på kontraktet. Sparkad tränare (även om det inte heter det officiellt) och förnedrande 4-0 förlust i kvartsfinalen mot nykomlingar. Hur kunde det gå så illa?

Jag tror man kan gå tillbaks redan till förra säsongen, någon gång på vintern. Då stod HV på toppen av sin förmåga och hade lekt sig fram till en stabil serieledning under hösten. Men här någonstans började maskineriet ändå klicka lite. Framför allt var det farten i spelet som av någon anledning försvann. Med farten stannade målproduktionen av eftersom det är betydligt svårare att skapa chanser när motståndarlaget i lugn och ro hinner ställa upp i mittzon eller framför egen målvakt. Dessutom blir försvaret lidande. Utan fart har man inga spelalternativ när man vinner puck vilket gör det svårt för puckhållaren att sätta igång spelet igen. Gång på gång blev HV redan säsongen 2009/ 10 fastcheckade i försvarszon. 

 Även om jag hatar uttrycket så måste jag ta till det: HV hittade ändå ett sätt att vinna. Framför allt var det med ett mästerligt powerplay som HV förfogade över plus offensiv spetskompetens utöver det vanliga (Tedenby, Laine, Davidsson, Melin). Resten är historia HV tog SM-guld även om det satt långt inne och krävdes en rad sudden där HV allt som oftast hade marginalerna på sin sida. Här någonstans i guldglanset tappade jag mina kritiska glasögon gällande HVs spel. Eller rättare sagt: Jag såg att det såg illa ut under säsongen som skulle följa men tänkte att det lätt kunde rättas till med små åtgärder. Jag såg inte, eller kanske vägrade se att det var ett systemfel som sakta växt sig in i HV71. 

Säsongen 2010/11 började visserligen bra med träningsturneringen European Trophy men sen låste det sig rejält. Bristen på go i laget och en spelidé blev allt tydligare. Men på något sätt lyckades HV resa sig igen och gjorde ett par riktigt hyfsade månader spelmässigt innan och en bit efter julen 2010. Men övertygande segrar var det inte frågan om. Ofta uddamålssegrar där man fick kämpa rätt bra om poängen. Man hade i det här laget en tyngd som många lag saknar. Med den bredd bland toppspelare som HV har jämfört med många elitseriekollegor fanns det ofta någon formation som kunde kliva fram och avgöra för HV. Den stora skillnaden mot säsongen innan var framför allt special teams. HV var inte bra på boxplay 2009/10 heller men säsongen efter blev denna spelform riktig katastrof. Det bländande, smått overkligt effektiva powerplay man hade 09/10 var också borta under gångna säsongen. 

Vi fortsätter 10/11 som, även om den spelmässigt såg bara halvdra ut emellanåt lyckades man sakta klättra mot tabelltoppen. Sen kom LG hockey-turneringen. Vad som sas eller gjordes där i HV-kretsar kan jag bara spekulera i. Men faktum är att efter det blev det botten ur när det gäller hur HV spelade. Nu fungerade ingenting. Varken försvarsspelet där man ofta var för svag för att hålla rent framför egen målvakt och i anfallsspelet där man hade förtvivlat svårt att skapa chanser.

På något tursamt och lite mirakulöst sätt lyckades HV ändå att knipa seriesegern framför näsa på Skellefteå och Färjestad med sekunder kvar av sista matchen. Det gjorde att HV fick välja motståndare och valet följ sig naturligt på nykomlingen och serieåttan AIK.

Nu trodde man att HV skulle börja varva upp och spela intensivt. Så blev det inte. Istället blev det snabbt 2-0 i matcher för kvartsfinalserien. Sista två matcherna tycker jag ändå HV försöker. Man forecheckar högt, åker mer skridskor, tacklar m.m. Tyvärr räckte inte dessa 'åtgärder' utan AIK som nu hade medvind fick domslut mål, ja allt med sig i rätt lägen vilket till slut AIK stod som segrare med 4-0 i matcher. 

Efter debaklet följde en lång och ibland hetsk debatt kring HVs spel, vissa spelares insatser och framför allt om Janne Karlsson. Rykten om bråk och djup osämja mellan Janne och en del HV-spelare kulminerade idag med att HV entledigade Karlsson som tränare. Hur den sanna historien om detta var vet jag inte om vi någonsin kommer att få reda på. Hur som helst hade Jannes situation i HV blivit omöjlig att få vara kvar. 'Sparakndet' av coach innebär också en slut på en epok. En epok med Janne Karlsson som trots ibland bristande spel gett oss två seriesegrar och ett SM-guld. Det innebär också början på nått nytt. En nystart för HV som lag, ja nästan som klubb inför säsong. Lite mer om den framtiden i den sista delen av HV-triologin.

Varför HV succesivt har börjat spela sämre sen förra säsongen är mystiskt. Kan det ha varit en spelare allt för ivrig att ändra i HVs koncept med snabba omställningar med fart och intensitet? Kan det ha varit att spelare som lämnade ersattes av betydligt sämre spelare? Själv tror jag mycket sitter mentalt. Man verkar inte spelat en hockey där man trivts som spelare, Förhoppningsvis nu hittar Stillman en coach som förespråkar offensivt tänk före defensivt samt har en förmåga att entusiasmera andra och få gruppen att sträva åt samma håll. Får man in en coach med dom egenskaperna samtidigt som man kan få in ett par spelartyper i truppen kan nästa säsong bli riktigt trevlig. Men mer om den i min sista del av trilogin.