Imponerande HV!

Laine, Voutilainen, Ward, Petersson och Davidsson saknades alla inför kvällens match borta mot Linköping. Ett Linköping som vunnit åtta raka matcher hemma. Inte blev skadeläget bättre av att Fasth fick kliva av i mitten av andra perioden med befarad ledbandsskada i knät efter en kollision. Vid det läget ledde HV med 3-1. Vägen dit gick via ett försvars- och målvaktsspel samt att man effektivt utnyttjade de chanser man fick. De två plumparna i de protokellen är Thörnbergs missade straff som hade kunnat ge HV en 3-0 ledning i första perioden. 3-0 kom ändå men åtta sekunder kom andra plumpen: Larssons klantiga stopp av pucken bakom mål som gjorde att LHCs Holmqvist kunde lägga in 1-3 i öppet mål.

Efter Fasths skada eller kanske framför allt i tredje perioden fick vi se något för den här säsongen ganska ovanligt som HV som spelade på en ledning och gjorde det riktigt, riktigt förtroendeingivande. Boxplay som varit så darrigt funkade också mycket bra denna match och var hundraprocentigt, precis som powerplay. 

Som neutral åskådare (eller givetvis Linköpings-supporter) var tredje perioden verkligen ingen höjdare att se. Men som HV-supporter kunde man verkligen njuta av det disciplinerade och i rätt lägen aggresiva försvarsspel laget visade upp. Jag blir allt mer imponerad av Janne vid rodret. Han verkar ha förmågan att sätta fingret på brister och snabbt rätta till bristerna. Sedan den bedrövliga insatsen i söndags på Hovet hade laget enligt Janne slipat på försvarsspelet. Ändå gnälls det väldigt mycket på Janne på forum. Mer om detta på hvbloggen inom kort. Det vågar jag lova.. 

Blekt och slarvigt

..kan man beskriva HVs insats på min andra match live för säsongen. Redan matchens första byten, efter det att man fått ordning på klockan på Hovet märker man att inställningen finns där. Så fortsätter det, med några få dödsryck av inspiration av HV-spelarna resten av matchen. Men på grund av det slarviga spelet som även Solnaborna i motståndarlaget bjöd en hel del på hoppades man fram till Brembergs utvisning med två och en halv minut kvar av matchen att HV skulle tagga till, skärpa sig och ta tag i det hela. Eftermiddagens match liknar något jag allt för mycket börjat vänja mig vid sista åren. Ett HV som under ett antal omgångar spelat riktigt bra, fått med sig en rad segrar för att sedan komma in i någon slags dvala och bli något av ett mellandagslag som kämpar 'när det passar'. Visst kan man skylla till viss del på att man har tre av de bästa offensiva pjäserna borta (Laine, Voutilainen och Davidsson). Men mot ett AIK som vunnit lika många matcher som HV förlorat sen november bör man ändå kunna undvika att stundtals bli utspelade.


Nej, att sitta och se ett lojt HV förlora på ett halvtomt Hovet var inte det roligaste jag gjort. Hoppas verkligen på skärpning inför nästa match. Då mot riktigt kvalificerat en form av ett formtoppat och hemmastarkt Linköping.


Några ljusglimtar då? Jo, VM-handbollen som jag hann hem till efter hockeyn och fick se större delen av.   

Luleå och boxplay

Luleå och boxplay. Där har vi HVs två Akilles-hälar anno 2011. Den senaste månaden har HV egentligen bara haft problem med dessa två saker. Så att möta Luleå borta och få spela en del boxplay, som ikväll är alltså ingen lyckad kombination. Ändå var det ett litet fall framåt jämfört med senaste bortamatchen mot Luleå. Man får ändå med sig en poäng och är fortfarande obesegrad, åtminstone i ordinarie tid, under 2011.


Att HV har stora problem med just Luleå ser jag främst beror på en sak. De är skridskostarka. De jobbar i sexio minuter i hög fart OCH de sätter hög press mot HVs backar i försvaszon. Detta förhindrar eller fördröjer inte bara HVs anfall. Det gör ofta att Luleå snabbt kan vinna tillbaks puck och skapa tryck. Tyvärr blev en sak tydlig denna match. Det gäller backparet Louma-Almqvist. Jag tillhör de som tycker att det bedrivits något av häxjakt på Almqvist senaste månaderna. Men ikväll blev hans svaga sida, det vill säga fysiken, väldigt blottad flera gånger. Accentuerat av den närmast komiska situationen när Luleås nyförvärv Komarek helt enkelt och till synes enkelt puttar bort Almqvist och behåller pucken bakom HVs målbur. Backkollegan Louma har också problem numera. Det som började riktigt bra i höstas utan misstag har den senaste tiden blivit allt mer stressat och antalet misstag verkar öka för varje match. Att sära på dessa två herrar kanske vore en lösning. Varför inte prova för en match eller två, exempelvis Puistola-Almqvist och Heitanen-Louma?


En annan kedja som inte varit sig lik senaste matcherna är förstakedjan. Detta är ganska självklart och mycket förståeligt med tanke på att dess härförare normalt sett, Johan Davidsson är borta. Men man borde väl kunna begära mer av Thörnberg, Piros och speciellt Voutilainen än det vi fick se ikväll? Voutilainen har i skuggan av andra "diskussionsobjekt" sakta tappat formen efter en pigg inledning och ser nu väldigt blek ut. Skada som stör tro? Hur som helst känns det angeläget att vända på den trenden. Jukka i form är en av elitseriens absolut bästa offensiva spelare.


Sen var det där med boxplay som jag gnällt om förut. Ikväll var det helt under isen. Det är märkligt att ett lag med så mycket självförtroende och spelskicklighet i andra spelformer blir totalt passiva och ängsliga när de blir en man mindre. Våga vara aggressiva! Nu får motståndarna stå i lugn och ro, leta pass- eller avslutsalternativ mindre än fem meter från mål framför en nervös klubbviftande HV-box. 


Känns trist att skriva ett så negativt inlägg efter åttonde raka med poäng och med bara en nollpoängare den senaste månaden (borta mot Luleå såklart). Men en del brister blev smärtsamt uppenbara ikväll vilket oroar en del inför slutspurten. 

Oj! Jag höll på att glömma: Beech fyra poäng idag. Andrakedjan är glödhet. Skönt att få avsluta positivt..

Sviten bruten

Jag hade innan matchen igår en känsla av att det skulle bli svårt för HV att bärga tre poäng i bortamatchen mot Timrå. Jag fick rätt tyvärr och den sex matcher långa fullpotts-sviten är bruten. Men, HV fick ändå två poäng med sig och samtidigt tappade alla toppkonkurrenter poäng så man måste nog ändå se det som att detta var en lyckad omgång för HVs del.

Matchen igår kan annars sammanfattas kort så här: En ganska avvaktande första period. En andra där HV dominerade stort. En tredje som jag visserligen missade större delen av men där enligt uppgift var tung Timrå-dominans. I sudden gör HV som vanligt. Som så ofta är det också Laine som avgör. Jag kan ändå inte hjälpa att jag är lite besviken för den tappade poängen. De två första perioderna, det vill säga den delen av matchen jag såg kändes det hela tiden som att HV var en klass bättre, som att man hade fullständig kontroll på läget. I synnerhet i andra var känslan så. Där borde HV avgjort eller åtminstone fått producerat fler än de två mål de fick i mellanperioden.

Men nu ska man inte gnälla allt för mycket. HV har nu 20 av 21 möjliga poäng de sju senaste. De bästa enheterna igår var tredje och fjärdelinen. Matchens lirare var André Petersson som var tillbaks efter skada. Stod för första målet och passade fram till andra. Killen har verkligen enorm potential. Kanske den med mest potential i HV sen Davidsson. Kanske ännu mer. Tänk om hans ryggproblem kunde försvinna bara för gott..

Twitter

Numera finns alltidhv än på twitter, som visade sig var mer beroendeframkallande än jag trott. Kommer posta förtuom länkar till inlägg här även lite kommentarer om hockey i allmänhet och HV i synnerhet där. Adressen dit är: http://twitter.com/#!/alltidhv

2/3 (cirka)

Den elfte november gick jag igenom elitserien så långt. Då hade cirka en tredjedel spelats. Sedan dess har de flesta lagen spelat nitton matcher vilket nästan motsvarar en ytterligare tredjedel. Hur har det gått då? Tja.. Tabellen om vi tar matcherna efter den elfte november ser ut så här:

(källa: hockeyligan.se)


Vi börjar väl liksom då, efte novmeber alltså, från botten.


AIK har efter en riktigt bra höst nu hamnat där alla, inklusive jag förväntade sig att se skulle hamna. Det vill säga i botten. Efter första tredjedelen låg de endast en poäng efter HV. Nu ligger de 26 poäng efter. Skadan på lyckade målvakten Viktor Fasth var inte direkt det bästa som kunde hända Solnaklubben.


Lite överraskande hittar man laget som prenumererade på förstaplatsen under hösten, Luleå näst sist i denna tabell. Känns lite som det många väntade på under hösten till slut drabbade norrbottningarna. Det vill säga att luften gick ur dom lite efter den fullständigt magnifika inledningen. Jag gillar verkligen hur årets upplaga av Luleå med hög forechecking och mycket skridskoåkning och tränaren Jonas Rönnqvist står för en hockey som jag tycker fler borde ta efter. En bättre hockey helt enkelt. Tyvärr verkar det dessvärre gett det resultatet, över många veckor med match varannan dag att laget börjar bli lite tröttkört med ett så intensivt spel. Eller beror det kanske på att övriga lag lärt sig Luleå och hittat mottaktik? Jag är osäker. De gånger jag sett dom spela, alltid mot HV såklart har de gjort bra ifrån sig. Senast borta mot HV var de en halvminut från att få med sig poäng. Var det än beror på så är det knappast tillfälligheter att laget som tog 42 poäng första tredjedelen andra tredjendelen och 19 matcher bara skrapat ihop 22 poäng.   


Timrå ligger liksom AIK där ungefär där man kan förvänta sig. Spelartruppen är inte på pappret slagkraftigare än så. När man dessutom drabbas av de Timråiska obligatoriska skadeproblemen blir det än svårare att hamna någon annanstans än i bottenträsket. 


Södertälje är ytterligare ett bottenlag som inte överpresterat de senaste 19 matcherna. De är fast förankrade i bottenträsket och har varit så större delen av säsongen. Grundat på de matcher jag sett med SSK skulle en klassmålvakt vara högsta prio om jag var sportchef. En målvakt som kan vinna jämna matcher åt Södertälje skulle vara en bra investering för att undvika kval. Frågan är om det finns sådana på marknaden? Hur som helst har Södertälje en trupp som har kapacitet till en bra avslutning som kanske kan innebära att man slipper kvalspel. Men så långt som till slutspel räcker det inte.


Inför den här säsongen tippade jag Modo som nästjumbo. Ungefär på den nivån var också laget. Innan jul. För runt julen fick Modo-fansen fyra julklappar i form av Anders Eriksson, Hannu Pikkarainen, Lubus Bartecko och Ladislav Nagny. Sedan dess har det sett riktigt bra ut för Modo. Genom att sportchef Näslund tar in fyra så pass tunga namn bäddar han verkligen för att mitt tips på vad Modo placerar sig går åt skogen. Nu har Modo ett dukat bord. Ett bord som alla gånger borde räcka till slutspel.


Brynäs har gnetat på och hållt sig i mitten under hela säsongen så här långt. När det såg lite darrigt ut ett tag i höstas tog man in den NHL-meriterade Thomas Greiss. Först såg han darrig ut men lagom till ett möte med HV (vilka annars?) spikade han igen och har sedan dess gett Gälvelaget trygghet i försvaret. De senaste tiden har dock formkurvarn börjat peka neråt igen. Man undrar om allt står rätt till i Brynäs? Denna artikel antyder något annat. Har alltid haft svårt för Brynäs tränare Czarnecki. Känns allmänt gnällig och verkar vara expert på hitta bortförklaringar som domare och J-VM. Är han rätt man att leda en elitserieklubb?  


Frölunda har hittat ett lag som äntligen fått lite andrum. Både klubben och fans har börjat inse faktum, att man inte är en toppklubb i elitserien denna säsong. Den senaste tiden har laget istället spelat som ett stabilt mittenlag. Framför allt har försvarsspelare blivit bättre. Frölunda lär med all sannolikhet ta sig till slutspel. Väl där vet man aldrig. Truppen är bred och med en formtopp lagom till mars månad och så kan Frölunda gå långt. 


Färjestad har sett bra ut i stort sätt hela säsongen. När man tog in Salak som målvakt efter att Rahm blev dopingavstängd inför säsongen ser man ut som ett lag utan några svagheter. Dessvärre för värmlänningarna har en del problem ändå dykt upp senaste tiden. Framför allt är dessa relaterade med skador på spelare som Umiceviz, Axelsson och Wallin. Det har gjort att poängproduktionen stanna av sista veckan och laget har nu tre raka förluster. Anmärkningsvärt för en klubb som Färjestad. Jag är trots detta ganska säker på att Färjestad kommer att varva igång igen och bli den guldkandidat de flesta förväntade sig att de skulle vara inför säsongen, nu när de skadade spelarna börjar komma tillbaks en efter en.


Djurgården har under denna tredjedel visat att man är ett lag för övre halvan av elitserien, precis som jag tippat inför säsongen. Men lika bra som det gick våren 2010 lär det inte gå i år. Varken Djurgårdens försvars- eller målvaktsspel håller för att Djurgården på allvar ska kunna utmana topplagen.


Skellefteå är kanske det lag som spelat jämnast på en hög nivå hela säsongen. Har en grym leading line (Lethonen, Lindström, Warg) som efter några omgångars skral poängproduktion stod för åtta poäng senast mot Frölunda. Min tippade femteplats känns just nu lika snål som en smålänning. Lär vara ett lag att räkna med i slutspelet också. Allt annat än semi är ett misslyckande för Sveriges bästa AIK denna säsong.


Linköping har varit lite upp och ner hela säsongen. Speciellt på bortaplan. Men tack vare den grymma hemmastatistiken närmar man sig sakta den absoluta toppen i serien så sakta. Har ett lag som om man får ihop det på slutet verkligen kan vara det lag som får lyfta bucklan i slutet av säsongen (hemska tanke).


Inför säsongen tippade jag och många med mig HV71 som etta. Faktum är att det var länge sedan något lag varit så favorittippat som HV denna säsong. Det var inför säsongen. Vi vet ju alla hur det gick sen. En ruskigt dålig inledning och HV låg hela tretton poäng efter Luleå i topp efter första tredjedelen. Sedan dess har laget verkligen tagit sig i kragen och börjat leverera och det med besked. De senaste nitton matcherna har man bara förlorat tre matcher under ordinarie tid. Skillnaden mellan HV första tredjedelen och andra tredjedelen av säsongen stavas självförtroende. Detta kan personifieras i en spelare som Fredrik Bremberg. Närmast totalt oduglig fram tills för några omgångar sen. Sen släppte allt och Linkan visar nu match efter match varför han toppar poängligan för elitserien genom tiderna. Nu är 'ordningen' återställd och HV är åter guldfavoriter. Det känns nästan som det enda som kan hindra HV från ett nytt guld är HV-spelarnas och deras inställning och tro på sig själva. Det eller ett gäng skador på nyckelspelare eller kanske möjligtvis Färjestad.


Apropå HV möter de om ett par timmar elitseriens överlägset sämsta hemmalag Timrå på bortaplan. Hjärnan är att tre poäng därför borde vara givna för ett HV som går fram som en ångvält just nu. Men just det gör att känslan inte är lika odelat positivt. Kan Timrå ta sig samman och göra en sån där heroisk match där man stoppar allt HVs anfallsspel? Hur är HVs bortaspel efter fyra raka hemma i trygga Kinnarps arena? Motivationen? Nej, jag är rädd att sviten på sex raka trepoängare kan stanna vid just det. Mer inför matchen finns att läsa på den eminenta hvbloggen. 

Sjätte raka

Ikväll vann HV sin sjätte raka i en ganska underhållande match mot Luleå hemma. Detta var en sån där match jag inte blir klok på om HV spelar bra eller inte. Som helhet var det väl ändå någonstans mitt emellan. Första perioden var riktigt bra med högt tempo och fysiskt spel från HVs sida. Andra tappade HV mycket och kom igång först efter det att Luleå tagit ledningen med 2-1. HV tryckte då på gasen och ganska snart var det kvitterat. Sen blev resten av matchen en rätt slarvig och ostrukturerad historia där det mer var turen som avgjorde till HVs fördel. Med 34 sekunder kvar av matchen petar Martin Thörnberg (brorsan Jesper spelade också ikväll) in sitt andra mål för kvällen i öppen kasse efter en målvaktsretur fram till 3-2.

Många på HVs forum berömmer Sundh och Fast för sina insatser denna match och jag skriver verkligen under på det. En som dock inte fått så mycket beröm är Beech som stod för en klockren insats ikväll. Ett hot framåt mer än vanligt och väldigt nyttig defensivt i alla lägen. Stoppar och fördröjer mängder av uppspel för motståndarna i det berömda tysta. Sen var matchens behållning hans kedjas klapp-klapp-spel som de blixtrade till med några gånger under matchen. TV-kommentatorn jämförde dom med Larionov-Krutov-Makarov och jämförelsen åtminstone vid dessa tillfällen är inte fel. Blir herrar Beech, Laine och Bremberg än mer ihopspelta kan den här bli riktigt, ruskigt bra. 

Davidssonfrånvaro-effekten då? Jo.. Visst saknades kaptenen. Framför allt märktes det i början av matchen att förstakedjan där Piros ersatte Davidsson inte var så samspelta. Detta blev bättre och bättre ju längre matchen led. Min förhoppning och tro är att HV kan klara en månad i serielunken alldeles utmärkt utan Snöret. Men blir det komplikationer och massa bakslag i rehabiliteringen så att slutspelet plötsligt ser det inte alls lika kul ut. Tror det blir mycket tufft för HV att försvara sitt SM-guld utan lagkaptenen. Som om inte det är tufft nog ändå.. 

Intressant för övrigt att Luleå inte lyckats ta en trepoängare i Kinnarps sen 2004. Snudd på osannolikt lång svit även om HV närmast kontant under denna tiden varit ett topplag och Luleå mitten/strecklag. 

Ajajaj!

Rubriken syftar såklart på Johan Davidssons frånvaro. Lagets viktigaste spelare blir alltså borta i cirka en månad. Inte alls kul. Nu sätt laget HV verkligen på prov. Många tuffa matcher framöver i kampen om seriesegern som nu HV får klara utan sin härförare på isen. Blir på ett sätt intressant att se hur man klarar det? Faller korthuset ihop? Växer andra spelare och fyller tomrummet efter Johan, som Falk exempelvis? En liten indikation kan vi få imorgon hemma mot Luleå. Även om man, i vanlig ordning inte kan dra för stora växlar på en match. Varesig det går bra eller dåligt.

En hyfsad period räckte

HV gjorde en bra period ikväll mot SSK. Innan dess var det lojt, tempofattigt och total avsaknad av fysiskt spel. Men en period var ändå en mer än jag vågat hoppats på. I tredje började nämligen HV börja visa viss vilja och kämpaglöd vilket med marginal räckte för att bärga tre poäng mot ett lag som Södertälje.

Mina farhågor om att HV efter en rad matcher med segrar utan toppinsatser, skulle tappa den där riktiga gnistan som krävs för att ge de sista procenten visade sig alltså delvis stämma. Nu uppstod ändå gnistan som tände HV-motorn till sist, i sista perioden. Risken är ändå att tendensen med allt lojare insatser fortsätter. Det är nog lätt att det undermedvetet smyger in idéer om att man inte behöver ge 100%. Puckarna och poängen trillar ju in ändå. Blir intressant att se hur HV hanterar den här, för denna upplaga av HV, nya situationen de kommande omgångarna. Man är ett jagat byte överst i tabellen med en period av enkla segrar bakom sig.    

Positivt är ändå att HV verkar ha förmågan att få målen i rätt lägen av matcherna. Man kan ju kalla det tur. Att puckarna studsar HVs väg och allt det där. Men ser man det i långa loppet vet man att tur och otur jämnar ut sig. Man behöver bara gå tillbaks några månader för att se detta. Då var det istället stolpe ut, kontring och mål i baken för HVs del.

En annan positiv sak är att de tre spelarna som hade det allra tyngst i HVs tunga inledning i höstas, Falk, Almqvist och Bremberg verkligen kommit på rätt köl nu och gör det riktigt bra. Falk jobbar, sliter åker skridskor med hög intensitet. Med det ökar även poängproduktionen. Almqvist misstag är nere på ett minimum nu. Känns som det är en tidsfråga innan poängen börjar trilla in i snabbare takt där också. Lika mycket som han gjorde allting fel fram tills för någraa omgångar sen, lika mycket gör Bremberg saker rätt nu. Står där returerna kommer och sätter dom. Skulle han missa avsluten finns det ofta någon motståndare där, i puckbanan som styr in den. Själva definitionen av Ketchupeffekt där!  

I helgen är det matchledigt för HVs del. Nästa match är istället på tisdag hemma mot Luleå. Ett lag HV för två månader sedan låg tretton poäng efter. Nu kan HV om de vinner och om Luleå även förlorar sin match i helgen ligga nio poäng före norrbottningarna. Det svänger fort i hockey heter det..

501

Då har vår lagkapten, HVs största profil genom tiderna, Johan Davidsson slagit sig in i 500-klubben, alltså 500 poäng inspelade i Elitserien totalt. Detta skedde i seriefinalen mot Färjestad då Davidsson förutom sin femhundrade poäng även hann med att göra poäng 501 och gick därmed förbi Håkan Loob och upp på femte plats i denna liga. Ligan toppas förövrigt av en annan HV-spelare, Fredrik Bremberg som nu börjat ösa in poäng även i HV. Mot Färjestad blev det två nya poäng även för Linkan (1+1). 

I övrigt var det en ganska underhållande match med högt tempo och många målchanser, även om underhållningsvärdet förvanskades lite av allt slarv (i framför allt passningsspelet) från båda lagen. Färjestad var klart bättre i första utan att skapa sådär jättemånga klara målchanser. Istället var det HV och Davidsson som lyckades ta ledningen efter en bjudning av Färjestad. De två sista perioderna var HV något bättre och efter 3-2 och definitivt efter 4-2 gick luften ur Färjestad som med decimerat manskap stod för en riktigt bra insats. Undrar hur det gått om Färjestad haft med herrar som Axelsson, Wallin och Prestberg? Antagligen hade de vunnit om HV spelat som de gjorde. För HVs del var det ingen toppinsats. Man gjorde vad som krävdes för att vinna och inte mycket mer.

Om ett par timmar är det dags för ny match. Hemma igen, mot Södertälje. Oinspiration och underskattning känns som de största  hoten mot en ny trepoängare. Att dessa egenskaper smyger sig in i laget är det dock ganska hög risk för är min känsla. Hoppas jag har fel.

En annan som närmar sig en 500-gräns är jag när det gäller antal inlägg i den här bloggen. Funderar på att fira det femhundrade inlägget med en liten tillbakablick i bloggen, reflektioner kring bloggadet eller något liknande..

UPPDATERING: Hvbloggen.se gjorde mig uppmärksam på att en viss Davidsson fyller 35 år idag. Stort grattis Johan!

Position efter prestation

I diskussionerna efter matchen mot Djurgården i går fokuseras det märkligt nog på negativa saker. Mycket handlar om Jannes matchning av spelare i allmänhet och hans matchning av Bremberg i synnerhet. Jag kan tycka det är rätt märkligt att denna diskussion uppstår nu, när HV verkligen börjar ånga igång. Vissa i diskussionen verkar mena att andra kriterier ska gälla för en som Bremberg än övriga spelare, det vill säga position efter prestation. Visst kan man ibland diskutera i enskilda fall om Janne och co. verkligen håller den linjen för alla spelare i alla lägen. Men samtidigt är det ju ändå så att millimeterrättvisa är omöjlig att nå även i hockey. Att Janne får så mycket skit i allmänhet är också märkligt. Jag var lite kritisk till honom som huvudtränare från början men Janne har verkligen visat, speciellt den här hösten vilken högklassig coach han är. Han är en coach som ställer krav och har en lite som det verkar 'old school' auktoritär framtoning. Men att krav verkar vara det som behövts för att vecka vissa spelare med tanke på deras kroppsspråk och insats i början på denna säsong. Det ser betydligt bättre ut nu på många håll och jag är övertygad om att vi till stor del har Janne att tacka för detta. Han har inte tvekat att ställa krav på spelarna eller att till och med peta storstjärnor som inte presterat. På det viset blir man inte bästa kompis med alla spelarna men man skapar en atmosfär där ingen är bättre en gårdagens prestation. Precis sån anda som bör finnas i ett lag som år efter år vill vara med och slåss om guld, som vi alla vill att HV ska vara.

HV har som sagt verkligen spelat upp sig sista tiden. Den andra perioden i går var bland det bästa jag sett från HV denna säsong. Intensitet, fart och framför allt självförtroende och kreativitet. Härligt! Jag frågade innan matchen om det var islossning på gång för Fredrik Bremberg. Vi fick svaret igår. Tre mål (varav ett visserligen var en ren bjudning av Djurgårdsmålvakten) och en assist. Falk som också lite i Almqvist och just Brembergs skugga haft en rätt tung höst har också börjat komma igång med det han gör bäst: Hög intensitet, bra i defensiven men även ett hot framåt. Ett mål i boxplay i går från Falks sida.

Imorgon väntar en ren seriefinal mot Färjestad i Kinnarps Arena. Dags att ta över serieledningen för lite längre tid än två timmar?

HV i serieledning!

HV inleder 2011 med krossa Djurgården med 6-2 och ta serieledning. Visserligen är serieledningen ytterst tillfällig (kommer petas ner minst en placering efter SAIK-FBK är färdigspelat senare ikväll) och med två matcher mer spelade än toppkonkurrenterna. Men det är ändå värt att notera. Mer om matchen senare. Jag avslutar med: Islossning för Bremberg.

Börjar det nya året med boxplay

Även om det nu var några dagar sedan vill jag börja detta inlägget med den senaste matchen, 2010 års sista match borta mot SSK. Den var en ganska typisk SSK-HV match sett till de senaste åren. Södertälje dominerar spelet och skapar flest chanser meden HV som det känns, tar det lugnt och gasar på och gör mål när det behövs. Positivt att ta med sig från matchen är Ledins första mål för säsongen, vilket också var det matchvinnande 3-4 målet. Pär har verkligen växt sista matcherna och börjat visa vilken bra hockeyspelare han faktiskt kan vara. Att målet kom just denna match är således ganska logiskt. Hårt arbete lönar sig. Att en annan som det gått tungt för under hösten, Bremberg låg bakom ett mål var också positivit. Jag har kritiserat honom mycket under hösten men jag måste erkänna att jag varje match sitter och hoppas och längtar efter den dag det ska lossna för honom. Kan detta geniala pass fram till Voutilainens 3-2 vara ett första steg mot en Brembergsk islossning?

En sak som tydligt belystes denna match var HVs darriga box play. Trots att HV mötte ett av elitseriens sämsta lag i power play blev det livsfarligt varje gång en HV-spelare blev utvisad. Lite förra säsongen inverterad kan man säga (då det ju var livsfarligt för motståndarna varje gång de fick en utvisad mot HV). Det var inte första matchen höst det var så heller. Detta är helt klart ett moment HV måste förbättra om man verkligen vill bli ett lag för guldet längre fram i vår. Toppkonkurrenterna lär inte bli sämre på power play ju längre säsongen lider och dessutom lär nog fler bli uppmärksamma på HVs svaghet i denna spelform och utnyttja den. 

Det stora problemet är passiviteten. Man blir allt för stillastående och allt för måna om att hålla sin position snarare än att stressa puckhållaren som istället kan i lugn och ro hitta passningar alternativt ge sig själv läge till avslut. Detta lär vara en konsekvens av det HV led av i början av säsongen, när laget hade förtvivlat svårt att hålla positionen och markeringen i försvarszon. Detta ser betydligt bättre ut nu och allt fler de puckar som hamnar i slottet plockas upp och rensas upp av HV-backar. Men man behöver i många situationer bli bättre på avvägning. Avvägningen mellan om man ska stå och hålla positionen eller om det kanske är värt att gå ut och stressa puckhållaren och på så vis avvärja att denna skapar en farligare situation. Just nu känns det som det är lite väl fundamentalistiskt positionshållartänk i HV i försvarszon, framför allt i box play. 

Kan man våga hoppas HV-spelarna gemensamt i förrgår avgav nyårslöftet att våga gå ut och stressa puckhållaren mer under 2011? Den som lever får se, till att börja med i eftermiddag, med SM-finalrepris mot Djurgården hemma.