Känn historiens vingslag när jag för första gången på länge tänker ägna en stor del av detta inlägg till att gnälla på domarinsatsen ikväll och på bedömningen i elitserien i allmänhet.
Kvällens domarinsats var verkligen bedrövlig med så fruktansvärt mycket domslut i hemmafavör. Det kändes som att HV helt oförtjänt fick träna boxplay hela första halvan av matchen. Mest på grund av att domarna inte gillade när HV-spelarna nuddade Skellefteåspelarna. Men för Skellefteå-spelarna gick det utmärkt att röra HV-spelarna. En hel del av interferance, hakningar och fasthållningar från hemmalagets sida ses mellan fringrarna på, eller av någon märklig anledning ses inte alls från domarhåll. Sen nuddar en hv-spelare en norrlänning med klubban. Två minuter. Almqvist från en armbågstackling i huvudet (utgick med befarad hjärnskakning). Noll minuter.
Egentligen förstår jag inte varför jag blir upprörd. Så här har det ju alltid sett ut. I synnerhet verkar domarkåren ha ett ont öga till HV, laget som hela 2000-talet varit bland de lag som tillbringat mest tid i offensiv zon och som puckförande lag, år efter år toppar utvisningsligan. Med undantag av förra året då HV i långa perioder faktiskt struntade i att åka skridskor och tog billiga haknings- och fasthållningsutvisningar är det väldigt märkligt att detta får fortsätta år efter år. ALLA vet ju om att det inte är i närheten av att vara konsekventa domslut i matcher mellan hemma- och bortalag och ännu mindre mellan olika matcher eller om de ens följer regel. Tre frågor till hockeyförbundet:
1. Ska likvärdiga situationer och/eller bedömas olika beroende på tidpunkt, lag och/eller spelare? Minns Warding (regeln som säger att om man heter Lance Ward och befinner sig på isen, renderar det automatiskt i en två minuters utvisning)
2. Ska tacklingar eller ens kroppskontakt vara tillåtet? Ofta verkar inte så vara fallet. Önskar man bestämde sig på den här punkten.
3. Varför får kuben döma HV-matcher? (inget med dagens matcher att göra men jag undrar verkligen)
Skönt att få ur sig den ilska som byggts upp under matchen. Dock inget hopp om att få nån respons från berört håll på detta, än mindre någon förändring i positiv riktning.
Nu till det lite roligare: HVs kämparinsats ikväll. Det var i försvarsspelet man lade grunden till segern. Ikväll kändes det verkligen som Ulf pusslat färdigt och fått ihop HV till ett lag som spelar för laget och för varandra, på varje position och det är fantastiskt kul att se. Det handlar om snabba byten, jobb utan puck, åka sig till läge för att göra det enklare för lagkamraten att passa, täcka slagskott framför mål och ta skitjobbet framför det samma och det viset tvinga motståndarna till svåra avslut. Det sistnämnda var det väldigt tunnsått med under Janne Karlsson i synnerhet förra säsongen. Det boxplay som i början av säsongen såg minst sagt darrigt ut känns nu väldigt stabilt där man om möjligt jobbar ännu hårdare än i fem mot fem. Ska man vara något kritskt backade HV hem och lätt SAIK:arna ta allt för mycket initiativ från slutet av andra och resten av matchen. Kunde mycket väl ha straffat sig.
Jag vill plocka ut fyra spelare som utmärkte sig positivt ikväll. Daniel Larsson, såg hur stabil som helst ut. Visade varför han ska förbli första målvakt. Louma, tung, positionssäker och sprider trygghet i försvaret. Jason Krog visade sina målgörarkvalitéer. Mycket viktigt att de gör sig påminda med tanke på att det är här det ändå sett lite problematiskt ut tidigare. Till sist men inte minst: Matchens gigant Andreas Falk som var överallt. Kändes som han spelade halva matchen forecheckandes, skottäckandes, kontrandes och i närkamper och ändå verkade han aldrig tröttna. Hockey när den är som bäst helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar