Känns som tjänstefel att inte skriva ett inlägg efter det som hände på Hovet ikväll. Känner dock att jag är allt för uppe i varv för att kunna producera en vettig analys Det var hur som helst den mest osannolika match jag någonsin sett under mina 20 år som HV-supporter.
Att vändningen kom mot just AIK som en bit in i tredje såg ut att ha växt sig till inte bara ett spöke för HVs del, utan ett stort gigantiskt monster. Men man tog sig samman och pulveriserade detta monster inom loppet av fem minuter i mitten av tredje perioden gick från 7-2 till 7-7! Man kan också konstatera att HVs problem denna säsong inte är målskyttet. Återigen, precis som förra säsongen visade stora blottor i HVs markeringsspel kring egna kassen. Men efter en kväll som denna lämnar jag det med att säga att en gång är ingen gång.
Segern var extra skönt när man vet hur den måste svidit mot de idioter till fans i AIK-klacken som skrek hatramsor om Ledin när han leddes av isen efter vad som såg ut att vara fjärde hjärnskakningen för HVs del på denna, åtta matcher gamla säsong. En hjärnskakning varannan match i snitt alltså. Även om det just i detta fall såg ut att vara en korrekt tackling undrar man vad som ska till för att HV ska få med sig en utvisning? För Welch och Joensuu räcker det att ha kroppskontakt med motståndare för att det ska rendera en tvåa.
Återkommer eventuellt med en mer djupgående analys kring denna match längre fram. Nu ska jag njuta av att läsa vad andra har att skriva om kvällen innan läggdags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar