Norrland borta

Att HV har problem med bortamatcher i norrland är tydligt. Även innan gårdagens totala kollaps i den sista av de två matcher som avslutades (vi fick på något märkligt sätt med oss en poäng från den första av dessa matcher) är statistiken dessa matcher ingen munter läsning. Efter gårdagens käftsmäll kunde jag inte udgå att börja fundera på varför det så ofta går så dåligt i just dessa matcher. HV är ju i övrigt seriens klart bästa bortalag..

Matchbilden dessa matcher (i synnerhet borta mot Skellefteå, Modo och Luleå) är till en början snarlika. Ett lojt och segt HV från första nedsläpp. I vissa matcher har vi 'tur' och ligger inte under med två, tre mål efter första och då kan man jobba sig in i det och göra det till en riktig match. Men annars blir det aldrig ens spännande. Igår hade vi även extra krydda i form av hysteriskt bra Luleå plus ett HV med spelare som 'la sig ner och dog' så fort det bar emot dem i matchen. Då blir det lätt stora siffror, som det blev igår.

Varför har då HV så förbaskat svårt att börja dessa matcher på ett bra sätt? Min teori, vilket gör mig lite upprörd är att man helt enkelt inte förbereder sig på uppgiften tillräckligt. Ta igår som exempel. Flyget var vad jag förstod, max två timmar försenat. Det innebär att om flyget gått i tid hade man landat kvart i fem (nu landade det kvart sju om jag är rätt underrättad), dvs knappt två timmar innan match. Även utan försening inte optimalt med tanke på allt som ska hinnas med innan dess. Nu är ju detta spekulationer men med tanke på att man senast förra säsong också blev försenad upp till Luleå med försenad matchstart som följd tycker jag inte det verkar allt för otroligt att detta inte är ett rent olycksfall i arbetet. Respektlöst även mot hemmapubliken i så fall, som ju riskerar att först få sitta på läktarn och vänta och sen bli sena hem på kvällen på grund av att man inte har mer luft i kalenderna när man planerar bortaresor.

Hur det än ligger om min teori kring sen resa inte stämmer är det märkligt att man inte är mer på tänderna dessa matcher. Allt som oftats handlar det numera om matcher mot toppkonkurrenter som Luleå och Skellefteå ju utvecklats till att vara senaste säsongerna. Att HV förlorar och har sämre dagar/någon eller några spelare har en dålig dag har jag förståelse för. Men när man ser ett mönster som detta när det gäller bortamatcher i norrland kan man inte låta bli att bli en smula förbannad.

Jag hoppas gårdagens match blir den väckerklocka som till slut väcker lagledningen samt spelarna och gör dem uppmärksamma på detta. Jag tycker inte längre man bara kan förklara det med att man (av en slump) hade en dålig dag. Man måste i alla matcher ha en så pass proffesionell inställning att man ser till att förbereda sig så optimalt det bara går. I slutspelet lär väl den laddningen inte vara några problem, ens när man ska upp till norrland. En annan aspekt av detta, om man nu helt skiter i grundseriematcherna, är att det känns ganska dumt bygga på ett mentalt bagage i stil med 1-19 i målskillnad uppe i Coop om man skulle råka träffa på Luleå i slutspelet fram på vårkanten, för att ta ett exempel.

Så där, min första riktiga sågning av HV för denna säsongen ett faktum. Att den sker i samma vecka som första advent inträffar, får man ändå se som ett bevis på att HV i övrigt gjort det förbaskat bra denna säsong, för att avsluta positivt..

Väntad förlust blev förlust

Efter fyra raka segrar åkte HV från Timrå till Örnsköldsvik på sin bortaturné i Norrland. Bortaturné, halvtaskigt, spel men ändå segrar i bagaget plus att man möter just Modo. Inga vidare ingredienser om man vill se HV ta poäng med andra ord. Modo som HV av någon anledning haft problem med sista åren. Jag räknade alltså med en förlust och det blev mycket riktigt så. Egentligen inte jättemycket att hetsa upp sig för om det inte vore för två saker:

1. Starten av tredje perioden. Totalt usel av HV. Ingen skridskoåkning, ingen vilja, nada. Vad hände i paus? Två valium var? Nej. Man har matchen i andra där man spelar riktigt bra och borde såklart fortsatt på det spåret. Då hade det antagligen varit HV som stått som segrare nu.
2. Kuben. Domarn alltså. Usch vad jag ogillar den mannen i sin proffesion. Inkonsekvent och bara väldigt dålig.

Sen är det smärtsamt att se hur mycket transatlanterna och därmed hela laget saknar Jesper Fasth. Han behövs verkligen som katalysator i den kedjan.

Men låt oss ta fasta på det som varit bra tidigare. Det är HVs förmåga att vinna matcher som varit enastående denna säsong. Fortsätter man på inslagen väg med samma poängsnitt som nu kommer man landa på 119 poäng. Det innebär poängrekord för elitserien (visserligen bara en pinne före nuvarande rekordhållarna Färjestad från 2001/02 då det handlade om endast 50 omgångar). Det säger ändå en hel del om hur fantastiskt bra HV varit i höst. Den 'obligatoriska' svackan efter Karjala-uppehållet, som jag ofta tagit upp här tidigare säsonger, uteblev den här säsongen. Istället blev det full pott på den första fyra matcherna. Nej, trots att man har kvällens förlust knappt utgråten från näthinnan måste man tillstå att det ser fantastiskt bra ut för HV. De punkter jag tog upp i mitt förra inlägg tycker jag det ser ut som man jobbat och jobbar med. I synnerhet det där med att man ofta blir fastcheckade i försvarszon. Imponerande Uffe!

Nu är det endast Skellefteå som är i närheten av HV poängmässigt i tabellen.Vi snackar alltså om Toppmatch på söndag i Kinnarps arena. En riktigt sexpoängsmatch. Eller förresten, en riktigt Sexpoängsmatch är den som spelas omgången därefter, mot serietrean Luleå borta. Då ska nämligen först de cirka 10,5 minuterna av den matchen som avbröts i början av Oktober efter Sundhs otäcka smäll spelas klart. Därefter följer den 'ordinarie' matchen i omgång 27 mellan lagen. Vinster i dessa matcher och vi börjar få riktigt komfortabelt med luft neråt i tabellen...  

Mest bra, men..

Om vi ska sammanfatta HVs prestation fram till det landslagsuppehåll för Karjala cup är det svårt att vara allt för kritiskt. Egentligen är de enda skönhetsfläckarna några enstaka matcher och tyvärr kom två av de två sista matcherna innan landslagslagsuppehållet vilket till viss del solkar bilden av den fantastiska öppning HV gjort. 

Det man framför allt två saker som förbättrats jämfört med de gångna säsongernas lite mer ojämna varannan dag-insatser. Den ena av dessa två saker är disciplinen. Det avspeglar sig i bättre positionspel, i synnerhet i försvaret, mindre onödiga utvisningar och även ett rakare mer effektivt anfallsspel där man driver på mål hårdare även utan puck. Den andra saken är ganska självklart: Wesslau. Vore det inte för hans otroligt stabila och följsamma målvaktsspel hade vi definitivt inte varit serieledning nu. 

Men även solen har sina fläckar.. Det som framför allt oroar är att det är samma gamla svagheter som blottas igen. Även här på minussidan hamnade framför allt om två saker. Den första HVs tendens att bli fast-checkade i försvarszon när motståndarna tillämpar hög forechecking. Tidigare år, i synnerhet de fina åren 2006-2010 hade HV, vad jag minns inte dessa problem. Då utnyttjade man ofta att motståndarna hade spelarna högt upp genom att ha alerta forwards som letade fria ytor och framför allt alerta backar som hittade passningsvägarna betydligt snabbare än idag. Detta tror jag framför allt beror på åldersstrukturen bland HVs backar. Såväl Louma som Petrasek (som tidigare stod för mycket av dessa uppspel) har definitivt passerat sin peak. Dessutom är saknaden av en spelare som Puistola stor, större än många inser tror jag. 

Den andra saken är något som HV än längre haft problem med. Det handlar om när lag (exempelvis Luleå, Växjö i dagens serie, tidigare Mora) spelar något av en avvaktande styrspelsmodell i mitzon. Denna svaghet vågar jag hävda är den HV tappar flest poäng på. Här är det på ett sätt enklare att komma till rätta med det. Det handlar om inställning. HV måste här också utnyttja det faktum att man nästan alltid är ett spelskickligare lag än sin motståndare och trötta ut dem genom att ha fart i spelet såväl med puck som utan puck. Det tillsammans med hårt fysiskt spel, som HV spelar när de är som bäst, tröttar ut moståndarna får man på så vis får dem trötta vilket leder till att deras disciplin i försvarsspelet försämras. 

Kommer dessa punkter förbättras framöver? Jag är tyvärr tveksam när det gäller den första, men spelar HV på max av sin förmåga så har jag svårt att se många lag som orkar stå emot HV med varesig hög fore checking och/eller utmanövrera HVs offensiv genom mitzons-styrspel. HV är såklart inte oslagbara ens på toppen av sin förmåga, men det ska krävas något alldeles extra av motståndarna. Med den insikten (som jag hoppas jag har rätt i) har jag en känsla att detta kan bli en både lång och rolig säsong för HV (långt och roligt går visserligen oftast lite hand i hand sålänge man undviker de två bottenplatserna). Men det gäller att fortsätter med arbeta på samma hårda fina sätt man så ofta gjort under hösten. Börjar man tumma för mycket på arbetet på grund av framgången hittills och lägga sig till med dåliga vanor lever vi farligt. 

  

Imorgon kör vi igång igen och då väntar Timrå hemma för HVs del med en spännade comeback i form av Andreas Jämtin. För mig och vad det verkar de flesta HV-fans en välkommen återkomst. Jag tillhör också skala som aldrig klandrat Jämtin för att han gick till LHC (även om det såklart sved i HV-hjärtat). Min känsla utan att veta vad som turerna var bakom hans övergång till östgötarna att Jämtin mer eller mindre blev borttvingad från HV. 

Till sist lite kort om elitserien i stort så långt: Efter en snabb besiktning av tabellen kan jag konstatera att några lag inte hittills bjudit på någon störra överraskning poäng- eller placeringsmässigt. Det enda lag som överraskat mig och det positivt är Modo (tippade laget som jumbo) som plockat ett antal poäng mer än jag trodde de skulle fram tills nu. Visserligen tappade de lite mot slutet av serien men jag gillar vad jag sett av Modo och tror mycket väl de kan hamna på övre halvan om de fortsätter hålla sin höga högstanivå tillräckligt ofta. 

Sen kan man inte undgå att beröra det stora samtalsämnet under första delen av årets elitserie: Lockout-spelare eller ej. Jag har varit ganska tydlig över var jag står i frågan. Nu när det allt mer verkar som att NHL 12/13 blir helt inställt har/kommer situationen ändras. Då kommer det inte längre bli frågan om korttidskontrakt med lockoutspelare utan att då handlar det om kontrakt över hela säsongen. Vilka klubbar kommer plocka in fler lockout-spelare? Kommer HV göra det? Vad jag tror kommer det inte bli någon större 'dramatik' som under förra lockout-säsongen 04/05. En eller ett par 'stora' namn kan det nog bli frågan om men de flesta klubbar har numera kompetent ledning som inte äventyrar sin budget för en eller ett par stora namn. Framför allt kommer det nog handla om lagen i botten där det handlar om överlevnad, undvika kvalserie eller ta sig till slutspel som framåt jul kommer se sig om efter förstärkningar. Lag som HV, Skellefteå, Luleå och Färjestad kommer antagligen sitta nöjda, om jag får gissa.

Plastig stjärglans

För första gången denna säsong fick jag ikväll se en match som verkligen engagerade mig ordentligt, en match som hade allt. Annars måste jag säga att mitt engagemang den här säsongen hittills inte varit på topp. Självklart har jag glatt mig det fina spel som HV i många matcher visat upp. Men allt för mycket har handlat om annat. Klubbar som pissar på fattade överenskommelser  samma klubbar som väljer att äventyra sin egen ekonomi framför att låta sina egna talanger få chansen. Klubbar som bara tar det bästa ur kakan (gemensamma TV- och sponsorspengar ect) men ger blanka fan i det de upplever är negativt med hockeyligan för egen del.  Det är heller ingen tillfällighet att det är just de två klubbarna, Modo och Frölunda, som valt att gå denna väg. Två klubbar som under längre tid satsat på 'säkra kort' och stora namn före att bygga upp en stomme av spelare på längre sikt. De verkar ha svårt att lära sig av historien också. Få är exemplena när sådana 'satsningar' lyckats över längre tid i idrottsverige. Vad konsekvenserna för deras agerande återstår att se. Kanske blir det bara en parentes med lite plastig stjärnglans. Kanske blir det öderstiget för klubbarnas ekonomi. Succé då? Tja, håller NHL-konflikten i sig över hela säsongen kan deras tidiga agerande absolut leda till sportslig framgång denna säsongen. För visst är det fantastiska hockeyspelare de förstärkt med.

Hur som haver står de i sitt agerande för det som jag i mångt och mycket ogillar i dagens idrottsvärld. En värld det pratas på tok för mycket om 'produkt' och 'underhållning' snarare än 'hjärta' och 'stolthet'.En elitserie där några stjärnor utan någon som helst anknytning kommer in, gästspelar i 'min' klubb tar i min bok lite udden av vad det innebär att 'hålla på' ett lag. Om jag tillåter mig att bli lite hobbyfilosofisk: När drar det till sin spets och byter ut exempelvis hela Frölunda mot NHL-spelare (känns inte helt främmande), är det fortfarande samma lag man håller på? För mig blir det lite som småbarn som väljer lag att hålla på efter vilket som är bäst.

Denna detalj gav såklart extra krydda på kvällens tillställning där HV mötte ett Frölunda med två NHL förstärkningar ivrigt påhejade av stora delar av hockeyjournalistkåren. Men ska man ge det här med intaget av lockout-spelare något bidrog de i allafall ikväll till att vi fick se en mycket underhållande match mellan två lag ('underhållning' som sagt). Detta gjorde nog också att HV var extra taggade och såg till att göra sin bästa match hittills denna säsong. Äntligen fick man se det man trodde sig finnas där när det gäller högstanivå hos HV. Att avgörande målskytt blev en okänd junior vid namn Anton Bengtsson var en festlig detalj och ett långt finger upp i arslet på NHL-mediadrevet.

I princip alla i HV förtjänar beröm för kvällens insats. Jag väljer att plocka fram tre. Först William Karlsson som jobbade kopiöst och är bra såväl offensivt. Det har varit mycket fokus på Davidsson och hans minskade poängproduktion. Men Davidsson gjorde, trots en nolla i poängprotokollet även ikväll, en fantastisk match. Då i synnerhet defensivt där han i många byten tog bort Frölundas "NHL-kedja". Sist men inte minst måste man lyfta fram Gustaf Wesslau. Som Mattias Karlsson beskrev vår målvaktsfantom på twitter: "#32 är en tegelvägg, röd/orange och tät!!". Fantastiskt!

Jag kan inte låta bli att avsluta lite negativt. HV har nu visat sin fantastiskt höga högstanivå. Men om man ändå trots denna säsongsinledning ska hitta något att gnälla på att det blir väl slarvigt och rörigt emellanåt en del matcher. Lite mindre sådana dippar och det blir väldigt svårt för elitseriekollegorna att utmana HV om seriesegern. Med eller utan lockout-spelare.          

En gammal tradition svår att bryta

HV börjat denna säsong strålande och har nu tagit 22 av 27 möjliga poäng. Ikväll var det plastlaget från södra småland känt för sina nyanserade fans som besegrades på bortaplan med 4-1. HV gjorde en knackig första period och där hade jag känslan att det skulle bli poängförlust ikväll. Men där var min känsla lyckligtvis fel ute. Man har en förmåga att mala på med sin tyngd, fart, inställning, teknik och på det viset vinna matcherna Sen när defensiven brister har vi säkerheten själv Gustaf Wesslau längst bak som tar i det närmaste allt.

Men det finns ändå saker att gnälla på. Det första är "slarvbacken". Det känns som den karaktären måste finnas med i HVs laguppställning, i någon skepnad. Det har varit regeln så länge jag kan minnas åtminstone. Denna karaktär tar spelbeslut, kastar puckar till motståndare och är allmänt seg efter såväl i ben som i tanke. Även om jag har sett värre exempel på detta svider det lite att behöva konstatera att denna slarvback just nu är Petrasek. Det svider extra med tanke på vilka krav som han har på sig själv och på övriga i laget. Jag hoppas verkligen Petrasek snarast går tillbaka till grunderna i sitt backspel. Det vill säga tänka på position, ta bort motståndare och SPELA ENKELT med puck. Den back som annars började uselt första matcherna av serien Mikko Louma har verkligen spelat upp sig och var ikväll riktigt stabil. Visst händer det att hans långa uppspel inte når rätt adress och ibland inte går ur zon. Men det är ändå en del av hans spelstil. Sköter han övriga spelet på det sätt han gjorde ikväll och även sist mot Frölunda har han helt klart en plats bland de sex i den tuffa konkurrensen. Övriga backar med Fantenberg i spetsen spelade riktigt bra ikväll för övrigt.

En annan negativ sak handlar om Davidsson-lians brist på offensiv. Det blir inte många sekunder i offensiv zon för den linan när de väl kommer i anfall. Detta känns som ett otroligt resursslöseri när denna kedja och framför allt Davidsson används som en brunkarline dvs som en traditionell fjärdekedja. Många har varit inne på det tidigare. Dags att byta omgivning för dessa spelare som inte alls ser ut att häkta i varandra. Varför inte prova Davidsson med Liket och Dyk till exempel?

Apropå Liket kan man inte undgå att nämna kvällens våldsamma tackling som fick honom ur spel. De senaste uppgifterna där säger eventuellt brutet revben. Jag tycker absolut inte det var den fulaste tacklingen jag sett. Men med tanke på vad konsekvenserna kan bli när man tacklar en spelare "open ice" som ju ofta då som i detta fall har hög fart och inte är beredd bör detta definitivt stävjas. Allt för många hockeykarriärer har tagit slut för tidigt just på grund av dessa. Sen handlar det också om konsekvensen. Det är många gånger när HV-spelare gjort liknande tilltag och ofta när det stått för betydligt mindre farliga tacklingar som det inneburit matchstraff för HV. Nu blev det inte ens en tvåa. Svårt att förstå hur domarna resonerar där. En klubba som råkar snudda överkroppen på en motståndare ses tydligen som allvarligare förseelse av någon anledning.

Säsongens första förlust

Efter åtta försäsongsmatcher och sex elitseriematcher kom till slut HVs första förlust i ordinarie tid. Även om det naturligtvis är långt i från någon katastrof att förlora borta mot ett till synes taggat Modo som dessutom har en NHL-SPELARE(!!). Men det är inte utan att det svider trots den långa poängraden dessförinnan..

Men vi kan börja med det som gladde ikväll var Jonas Gunnarsson. Riktigt bra match från hans sida. Jäkligt otacksamt för honom dock då hans insats hamnade i skymundan av den otroligt loja inställning man fick se från HVs utespelare. Sen kommer ju såklart NHL-SPELAREN(!!!) få alla rubriker i media då han faktiskt stod för en bra insats och dessutom 1+1.

Jag har sett det förut dessa matcher, ofta borta mot "sämre" lag . Man hamnar i underläge, jag sitter och hoppas att det ska väcka laget men allt som oftast fortsätter det på inslagen väg om man kommit snett in i matchen från början. Redan tidigt i första perioden kunde man därför ana vart hän det barkade. Visst, det såg något bättre ut sista perioden (delvis för att Modo backade hem).

Med tanke på vad jag sett tidigare hoppas jag denna match var ett olycksfall i arbetet. Men jag kan inte hjälpa det ringer ändå lite varningsklockor i mitt huvud. Jag tycker inte HV ska behöva bli så pass överkörda som de faktiskt blev. Efter två perioder var 3-1 väldigt smickrande siffror för HV och i tredje lyckades man inte skapa så mycket mer trots spelövertag. Snabbare uppspel och mer samlat lag i anfall är nyckeln. Kommer man två, tre snarare än som ikväll en och en blir det jobbigare att försvara för motståndarna (vilket ju är en självklarhet). Ibland blir det lite väl mycket duttande när man vunnit puck i försvarszon också vilket gör att motståndarna hinner ställa om till försvar eller, i värsta fall återerövra pucken. Ganska små saker som jag tror hade gjort stor skillnad denna match.

Men ser man det hela ur ett lite större perspektiv så är den här inget att hetsa upp sig på även om det svider lite att den kom mot just skitklubben Modo. HV har börjat den här säsongen strålande trots detta 'snedsteg'. Med lite finputsning på detaljer i spelet kan detta bli en riktigt rolig och lång säsong för HV. Nu vet vi också att vi dessutom att vi har en andramålvakt som håller och gör det ordentligt.

Till sist alla er NHL-spelarevurmare: Ja, Steen var bra men nej, det ändrar inte min uppfattning i frågan om NHL-spelare i elitserien och ännu mindre den om Modos agerande.

Obesegrade

Det har inte varit bländande men med de fyra första omgångarna avklarade är HV fortfarande obesegrade med tio av tolv möjliga poäng. Det man framför allt kan vara nöjd med är spelet i egen zon som är som natt och dag jämfört med stora delar av förra säsongen. Betydligt mer koncentrerat mer pondus och framför allt med betydligt mer självförtroende. Den stora anledningen till denna skillnad jämfört med förra säsongen är jag övertygad om stavas "Wesslan". Han sprider ett lugn och harmoni med sitt målvaktsspel som smittar av sig till  försvaret. Man låter honom få 'enkla' avslut på sig vilket han hittills varit 100% på. Dessutom har han de gånger då ändå försvarsbiten brustit gjort flera fantastiska räddningar. Framför allt tänker jag här på premiären mot Färjestad då man egentligen var det sämre laget. Trots de blev det två pinnar. Det känns väldigt skönt att vi äntligen har en trygg, säker målvakt framför ett försvar som är om inte vattentätt så i alla fall ett som tagit ett par kliv i rätt riktning jämfört med tidigare.

Framåt har det varit mer trevande. Man verkar fortfarande ha vissa problem med lag som ställer upp och spelar styrspel, som Skellefteå gjorde i torsdags. Det har också sett lite krampaktigt ut emellanåt i anfallszon med mycket spel runt sargen istället för rakt på mål. Därför var det glädjande att se HV effektiva och kyliga i sista perioden i eftermiddagens match mot Timrå där man verkligen utnyttjade de lägen man hade och gjorde hela tre mål denna period.

Om vi ska gå in på spelarkritik vill jag vara lite försiktig än. En del nytt folk som jag gärna vill se mer av innan jag hissar eller dissar. Men ett par undantag finns det, ett åt varje håll så att säga.. Jag har redan varit inne på honom, vår nya keeper Wesslau som verkligen visat vilken fantastisk målvakt han är. Händer inget oförutsett, dvs skada så är jag övertygad om att han kommer spela precis lika stabilt kryddat med fantastiska räddningar under resten av säsongen också. När det gäller det negativa har vi Louma vars formkurva pekat spikrakt neråt sista året. Det är ingen tillfällighet att misstagen i försvarsspelet minimerats sen Fantenberg tog Loumas plats. Noll minuters speltid idag (vad jag såg) vilket innebär att Dahlén och company sett det vi fans sett länge, det vill säga att HV har minst sex backar som är bättre än Louma. Men självklart hoppas jag Louma tar detta på rätt sätt och kommer tillbaka som den stora hockeyspelare han faktiskt så sent som i våras, stundtals visade att han kan vara. Sen kan Loumas prestation bero på något som vi fans inte nu känner till, exempelvis en skada.

Vår stora ikon kapten Davidsson gav mig viss oro efter premiären mot Färjestad där han såg minst sagt seg ut. Misstagen var dessutom fler än man brukar se från Snörets sida på en hel säsong. Den oron har till stora delar lagt sig nu då Davidsson visat goda intensioner med fart och bra passningar senaste två matcherna (i synnerhet mot Brynäs i torsdags). Lite som Davidsson i fornstora dagar alltså. Jag hoppas Dahlén ger honom mer förtroende i PP än hittills där han faktiskt matchas ganska sparsamt hittills. Det är den spelform som han kommer bäst till sin rätt.

Till sist några ord om lockout-spelarnas vara eller icke i Elitserien. Känns inte som man kan skriva om ämnet i elitserien utan att nämna detta nu.. Som jag ser det är det ganska enkelt:

Elitserieklubbarna kom överrens om (genom majoritetsbeslut i Hockeyligan som klubbarna äger) att man inte skulle ha rätt som klubb att skriva korttidskontrakt (kortare än en resten av säsongen) med lockout:ade spelare. Huvudanledningen till detta är vad jag har förstått att man vill ha samma förutsättningar för samtliga lag över hela säsongen. Ett hypotetiskt exempel: Modo tar in Sedinarna mfl och möter och krossar Rögle tre gånger med dessa innan jul, sen vid jul tar NHL-konflikten slut och alla NHL-spelare lämnar Modo och elitserien. Efter jul möter Modo Rögles bottenkonkurrent Timrå tre gånger som då lyckas slå Modo dessa matcher samtidigt som de bara mött Modo en gång med NHL-spelarna innan jul medan Rögle bara får möta "ElitserieModo" en gång efter jul. Rögle hamnar i kvalserien på Timrås bekostnad mycket tack vare skillnaden i inbördes möten mot Modo.

Nu är jag medveten om att exemplet haltar men ska mest ses som ett försök att belysa vad dessa "olika förutsättningar" innebär. Att beslutet i sig är det rätta har jag ärligt svårt att bestämma mig vid. Däremot tycker jag det viktiga är ATT man fattat ett beslut hur man hanterar detta som samtliga klubbar gemensamt ställer sig bakom. Tydlighet i kommunikationen vad man står  är det viktiga. Konkurrensverkets beslut att straffa hockeyligan om dessa försöker införa sanktioner på de klubbar som frångår det gemensamma beslutet förändrar egentligen ingenting. Att de utspel som går stick stäv med det man i Hockeyligan kommit överrens kommer från Frölunda och Modo är föga förvånande. Ledningarna för dessa två klubbar verkar vara elitseriens svar på vad Ny demokrati var för politiken. Glättigt och folkligt men knappast någon förankring i någon slags verklighet. Inte ekonomisk sådan åtminstone. Överrenskommelser man varit med om att fatta några dagar tidigare är inget att respektera heller tydligen. Epitetet "pajasförening" ligger nära till hands...

Hur som haver är jag övertygad om att om konflikten ser ut att dra ut längre än säg en månad kommer på gott och ont detta beslut ändras alternativt kommer vissa klubbar inte kunna hålla händerna från syltburken och ta in lockout:ade spelare. Varesig man önskar det eller inte. Jag hoppas själv att HV är starka och inte spräcker sin spelarbudget med miljoner för att ta in NHL-spelare bara för att (som man gjorde vid förra lockouten 04/05). Men visst, en Franzen eller en Joensuu för en inte orimlig kostnad säsongen ut skulle jag verkligen inte säga nej till.  

Så slutar serien

Så här tror jag alltså att lagen kommer placera sig i Elitserien säsongen 12/13: 

1. Skellefteå

2. Luleå

3. HV71

4. Färjestad

5. Brynäs

6. Frölunda

7. Linköping

8. AIK

9. Växjö

10. Rögle

11. Timrå

12. Modo

Men det kommer bli jämnt. Alla lag har sina svagheter och styrkor om än i liten utsträckning och inget lag har någon överlägsen trupp. Sen har vi det där med motivation som slår klass. Det kommer också tighta till tabellen ytterligare i slutet när vissa lag slåss för att undvika strecken.  Kan tänka mig kanske 20-25p mellan ettan och slutspelsstecket (8-9 plats) och kanske ytterligare 10p ner till botten om inget lag blir avhängt tidigt som Timrå förra säsongen.

Men nu kan vi sluta spekulera snart. Nu ska det spelas om det, på riktigt. 

SLÄPP PUCKEN!

Växjö

Sist men inte minst har vi klubben som gärna vill vara den stora antagonisten till HV. De är inte riktigt där än men med hjälp av ett eller ett par enerverande lakejer är man åtminstone delvis påväg åt det hållet. Laget kommer under Janne säkerligen fortsätta på inslagen väg från förra året. Alltså en tät defensiv och lite flax framåt. Nu räcker det ändå inte till en slutspelsplats men förbannat nära kommer det vara. 

Utropstecknet: Petr Vampola. Bäst i Timrå förra säsongen tills han försvann. Kommer nog vara det även i Växjö i konkurrens med Rosén.

Snackisen bland fansen: Lite mer krav på laget denna andra säsong som eventuellt kan utmynna i lite missnöje om framgångarna uteblir. Backsidan i synnerhet kan nog komma att diskuteras en del bland Växjö-fansen. 

Placeringen: 9 

Timrå

Timrå har haft det tungt ett par år nu. Inte mycket som talar för annat denna säsong. Nej, i motsats till Skellefteå har Timrå alla ingredienser som krävs för att bli ett riktigt bottengäng. Man kommer således husera i tabellens nedre regioner under hela säsongen. Timrå bör förbereda sig för kvalserien redan nu.

Utropstecknet: Liksom med Linköping kanske det är mitt HV-hjärta som talar men Simon Önerud. Han sticker ut bland mängden i Timrå, gör sådär 25-30 poäng och är sedan vart välkommen tillbaka till HV till nästa säsong.

Snackisen bland fansen: Som så ofta när det är tråkigt, och tråkigt kommer vara för Timrå-fansen, längtar man till något annat. För klytattarna yttrar sig detta i många önskemäl och ibland krav på nyförvärv.

Placering: 11

Skellefteå

SAIK är laget som denna säsong mest kommer gå att vänta in SM-finalen. Just den känslan, att allt är en transportsträcka fram är det som talar mot dem. Det enda. Annars har de alla ingridienser för att lyckas. Låg spelaromsättning, många egna produkter som blommat ut, en mycket kompetent och intelligent tränare i Anders Forsberg. Nej, det här går fasen vägen för Skellefteå. Åtminstone i serien..

Utropstecknet: Svårt att ta ut någon som kommer höja sig över mängden i detta mycket starka kollektiv. Men Klingeberg kan mycket väl bli den som under denna säsong blommar upp till en riktigt storback, så jag säger John Klingberg.

Snackisen bland fansen: Nedräkningen till slutspelet (läs finalserien)

Placering: 1

Rögle

Rögle kommer med entusiasm, fanatisk hemmapublik och nerförsbacke börja serien strålande, precis som nykomlingar alltid gör. Men ju längre serien går ju svårare kommer man få. Dock kommer man säkerligen plocka många en del poäng under serielunken med en stark defensiv (lägg där till  Gerber) som tråkar ut motståndare vars motivation kanske inte är på topp en torsdagkväll i Lindab Arena i november. Offensivt har Rögle några kvalitetsspelare som ska göra det. Jag tänker främst på Mathias Tjärnqvist, Fredrik Warg och Mark Iggulden. Mycket står och faller med dem offensivt.   

Utropstecken: Ett lag jag har dålig koll på. Men tar fram Lasse Kukkonen. 2010-talets svar på Kenny i Ängelholm. Kenny som spelare alltså..

Snackisen bland fansen: Glädjen över att vara med bland de stora grabbarna. Inget gnäll här. Bara sann skånsk glädje.

Placering: 10

Modo

Ett klassiskt elitserielag som varit med om inte i toppen så åtminstone i mitten i tabellen sen 70-talet. Laget har dock senaste säsongerna haft stora problem. Den stora förklaringen till detta är en generationsväxling som kommit av sig. Även denna säsong förlitar man sig på gamla rävar som Skröder, Sundström och återvändaren Påhlsson i offensiven. Fast Påhlsson får de vänta på ett bra tag eftersom han slet av sig hälsenan under försäsongen. I defensiven och på målvaktssidan ser det rätt tunt ut. Vill till att importerna Cumiskey och Regehr från Kanada samt Stehlik från Slovakien verkligen lyckas. 

Men min tro på det här laget är inte stor. Mycket som måste klaffa med nya namn och att de äldre spelarna fortsätter hålla en hög nivå. Jag tror inte detta inträffar och det blir en mycket mörk säsong för Modo.

Utropstecknet: Mattias Rittola. Var bra redan förra säsongen. Fortsätter på inslagen väg.

Snackisen bland fansen: Varför får vi inte ta in lock-outade NHL-spelare? (Läs Sedinarna)

Placering: 12

Färjestad

Får börja med att be om ursäkt till alla eventuellt berörda att inlägget om Färjestad hamnade utanför bokstavsordningsföljden. Skyller detta på stress pga allmän tisbrist.

Karlstadlaget lämnar till viss del den fysiskt inriktade hockeyn bakom sig kommande säsong. Det kommer dock ta en ca 20 omgångar innan det nya spelet 'sitter' och innan dess kommer det gå lite tungt, inte minst offensivt. Sen kommer Färjestad, tråkigt nog, vara som de alltid är; alltså vinnande. Eller ja, ett snitt på över två poäng lär det bli från omgång 20 och framåt.

Utropstecknet: På något äckligt vis (för oss HV-fans) lyckas FBK alltid ett rätt stort antal spelare i sin trupp att överträffa sig själva. Denna säsong blir den som sticker ut bland dessa Jack Connolly. Kommer ösa in poäng.

Snackisen bland fansen: Till färjestadfansen fördel måste jag säga att det inte verkar vara en supporterskara som hakar upp sig på saker. Snarare kommer en mängd ämnen avhandlas i långa tråda på FBK-forumet. Skulle det vara något som sticker ut skulle det vara att antagonismen mellan dem och HV växer till följd av några heta möten lagen emellan.

Placeringen: 4

Luleå

Det stora diskussionsämnet gällande Luleå den senaste tiden, egentligen sen i vintras, har handlat om att deras speidé lider brist på underhållning. Jag, med motståndarögon är den första att skriva under på det. Men kan jag verkligen förstå varför man som Luleå-fan gillar spelsättet. Ja, kanske till och med älskar det. Inte bara för att det faktiskt vinner matcher åt laget (eller gjorde åtminstone så fram till slutspelet förra säsongen). Men framför allt verkar Luleå-supporten älska när de upplever att 'alla' är emot dem. I synnerhet de som kommer söder ifrån, vilket ju är alla.

När det gäller spel tror jag möjligtvis att man möjligtvis, fyllda av självförtroende efter en fin försäsong kommer våga spela ut lite. Men, efter man gjort så kommer man gå på någon eller några minor i form av förluster med 5-4 eller 7-5 eller liknande. Snart efter det kommer få se vårt kära gamla tråkiga Luleå igen. Men det är inte fy skam det heller, eftersom det för dem till toppen av tabellen.

Utropstecknet: Kanske ingen överraskning men Johan Gustafsson. Kommer hålla många nollor under säsongen. (säkerligen minst två gånger hemma mot HV)

Snackisen bland fansen: Att alla har fel och är orättvisa när de anser att Luleå spelar tråkigt.

Placering: 2