Inte mycket nytt..

..att rapportera på HV-fronten. Ett par veckor av vilda rykten och ett par nyförvärv har den senaste veckan förytts i total stiltje nyhetsmässigt. En sak av lite värde kanske ändå är värt att rapportera. Enligt denna artikel från Hockeysverige.se verkar det att som att Hrdina blir HV troget trots anbud från Ryssland. Kul att även en importspelare från tjeckien kan ha lite HV-hjärta. Sänder också ut positiva signaler om HV. Att spelarna verkar vilja stanna trots erbjudande om mångdubbelt mer i lön ger bilden av att är en bra klubb att spela i och jönköping en bra stad att bo i.

Anledning till oro, eller?

Verkligheten håller på att komma ikapp oss HV-fans. Efter några veckor av SM-guldfirande som övergick i silly season där känslan av att HV71 får behålla alla spelare de vill behålla förutom Åkerman och grädden på moset ryktet om Jagr, har nu det nu börjat bli andra tongångar bland suppotrarna. Nu ryktas det istället om att såväl Thörnberg, Ledin, Liv och Hrdina kan komma att lämna HV. Inget vidare kul för HV inför nästa säsong och gör det om inte omöjligt så allafall mycket svårt för HV att försvara sitt SM-guld. För det handlar om spelare man absolut inte bara ersätter med halvkända utlänningar på artistkontrakt.

Men hur stor är risken egentligen att alla dessa försvinner? Tja, ungefär lika stor som att Jagr kommer spela i HV-dressen kommande säsong. Att Ledin och kanske Thörnberg försvinner till NHL skulle inte förvåna mig. Men att HV skulle gå med på att sälja Liv och Hrdina till Ryska ligalag verkar otroligt. Att spelare med gällande kontrakt ska försvinna till Ryssland har blivit ett genomgående tema på aftonbladets rubriksättning gällande silly season förövrigt. Frågan är hur många som egentligen kommer försvinna till nästa säsong under de premisserna? Weinhandl och Mårtensson har redan gjort det. Jag tvivlar på att det blir många mer. Ett upplägg där lagets bästa spelare med kontrakt lånas ut känns sådär. Det är väl ändå så att pengarna i en klubb används till maximal sportslig framgång. Inte tvärtom. Fast samtidigt kan man såklart inte hålla spelarna som livegna. Att elitseriespelare vill till Ryssland ett eller ett par år för att tjäna storkovan alternativt få chansen i NHL måste man ha förståelse för.

För HVs del ser det ändå ljust ut. Om vi antar att Ledin och Thörnberg försvinner. Ett antagande alltså. För det är ju långt ifrån säkert att så blir fallet.Om det ändå inträffar gör nog Stillman sitt bästa för att hitta fullgoda ersättare. Och vi vet ju alla hur bra det brukar bli när Stillman är i farten.. På längre sikt ser det också riktigt bra ut för HV. Ungdomssatsningen med nära samarbete med hockeygymnasiet, utbildningskontrakt och juniorer som får A-lagskontrakt osv garanterar HV en plats i toppen av elitserien för lång tid framöver. Det är jag övertygad om mer om detta i Bamas välskrivna blogg.

Hur det sen blir med stjärnvärvningar står väl skrivet i stjärnorna. Hur som helst är det kul med alla silly season-inlägg på Hvfantasten och HV71.se. Tack alla som bidrar till dessa källor till pulshöjning och en hel del skratt.

Nu börjar försäsongen

Idag genomförde HVs a-trupp sitt första gemensamma träningspass inför säsongen 08-09. Stort! Vi är igång igen. Till denna trupp presenterades också ett gäng nyförvärv från J20-laget. Simon Örnerud, Henrik Eriksson och David Ullström får ett 'vanligt' A-lagskontrakt medan Robin Karlsson och Jimmy Andersson får spela under s.k utbildningskontrakt kommande året. Mycket av dessa spelares matchning kommer troligtvis ske som utlånad till diverse allsvenska /Div 1-klubbar och redan nu står det klart att Henrik Eriksson lånas ut till Oskarshamn.

Mycket bra att HV satsar på sina unga talanger. Att de lånas ut och på det viset får matchas mot bra motstånd plus får känna på hur hockeylivet kan se ut även utanför Jönköping gör att spelarna säkerligen utvecklas i rätt riktning också. Detta är betydligt viktigare på lång sikt än stjärnvärvningar under artistkontrakt. Till och med även om det artistspelaren råkar ha nummer 68 på ryggen.

Grattis Ryssland!

Lirarnas hockey segrade över grishockeyn i årets VM-final. Extra skönt med tanke på att det var de självgoda kanadensarna som fick på tasken på sin egen hemmais och att de dessutom hade hemmadomare som inte pallade trycket med sig. Rättvis seger för ett spelande Ryssland alltså. Man är föga förvånad att hemmadomarna hette Lärking och Winnerborg, med tanke på vad man har sett dessa två herrar åstadkomma i elitserien.

Sen kan det vara något riktigt, riktigt stort på gång nästa vecka i HV-väg. Nu är det nästan så man börjar våga hoppas på riktigt..

HV svenska mästare 2009??

Expekt ser i allafall det som det troligaste just nu. [Se länk]

Sammanfattning av Elitserien 07-08 del 3

Kanske började ni misströsta, men nu är den här. Fortsättningen av sammanfattningen av den fantastiska HV-säsongen 07/08.

Nu är det slutspelsdags! HV fick som seriesegrare förmånen att välja lag först och hade då att välja mellan sjundeplacerade Djurgården och åttan Skellefteå. Kenta menade att HV lottade Skellefteå som motståndare. Något jag fortfarande vidhåller var skitsnack. Självklart valde de Skellefteå. Allt annat hade varit tjänstefel. Vägen låg öppen mot semin. Så tänkte nog de flesta.

Men när kvartsfinalerna började såg det allt annat än bra ut de första två matcherna. Första öppe i Skellefteå vann hemmalaget med 2-1. Frågan om inte det här var HVs sämsta match i slutspelet (kanske i konkurrens med andra finalen). Naturligtvis, som alltid, var våra kära kvällstidningar snabba att ge bilden av att de hela tiden trott på en jämn kvart lagen emellan. Vilket de såklart alldrig gjort och de fick också anledning att revidera sina expertutlåtanden igen. Från här blev det bara bättre för HV.

För lite bättre blev det redan i kvart två även om det satt långt inne. Saik gjorde verkligen inte bort sig och spelade smart. Men det räckte ändå inte. HV vann med nöd och näppe med 2-1 efter att Saik bland annat haft en ribbträff i slutet av matchen. Efter detta blev denna matchserie precis så enkel som man hade föväntat sig. Match tre 7-1, match fyra 2-0 och match fem 6-0 och HV hade knappt lagt i fyran.

I semin blev det som väntat tuffare motstånd, nämligen seriefemman Modo som precis slått ut dåvarande svenska mästarna Modo tämligen enkelt i kvarten. Optimist som jag är trodde jag ändå att HV skulle vinna även denna matchserie relativt lätt med en lite högre växel än i kvartarna. Men HV började 'som vanligt' med en dålig förstamatch på bortaplan. Efter det en ok hemmamatch. Sen kommer en match, som kanske är lite av en nyckelmatch för HV i semin. HV gör en helt ok match här och jobbar på rätt trots underlägen och andra motgångar i stort sett hela matchen. Vem minns inte glädjen vid Puistolas kvittering i slutsekunden som och sedan den bittra känslan när det blev bortdömt? Här någonstans kändes det som att spelarna knöt nävarna och verkligen bestämde sig för att köra. Med lite högre tempo och lite mer noggranhet blev det också efter den bittra uddamålsförlusten tre raka segrar och HV var äntligen i final. Dessa tre matcher var dock ingen dans på rosor men HV var lite tyngre än Timrå och det räckte. Framför allt var det i försvarsspelet som den stora skillnaden mellan laget märktes.

I finalen väntade serietvåan Linköping som gått fram som en ångvält i kvart och semifinal och och först slått ut DIF med 4-1 i matcher och sedan i semin gjort samma sak med självaste Färjestad. Nu var man verkligen inte lika övertygad om att HV skulle vinna matchserien som varit i kvart och semi. Det började inget vidare heller i första öppe i Linköping (känns det igen?). Speicellt första perioden där HV närmast skänkte en 3-0 ledning till LHC. HV skärpte sig ändå till andra och var nära att komma i fatt med två reduceringar men när det såg som bäst ut fick Linköping in en 4-2 och matchen var i princip körd. Final två hemma i Kinnarps blev en än mörkare historia. Håglöst, ingen konstruktivitet i anfallsspelet och för långt mellan lagdelarna. Detta innebar ytterligare en förlust (2-1) och HVs första förlust hemma i slutspelet och endast femte efter ordinarie tid på hela säsongen. Nu såg det mörkt ut. HV var mer eller mindre piskade att åka upp och vinna i Chockladkartonen. En arena där LHC sett närmast oslagbara ut hittills i slutspelet.

Det var i finalmatch tre HV71 äntligen satte in den högsta växeln. Visserligen såg det lite darrigt ut emellanåt, kanske inte konstigt det med tanke på hur mycket som stod på spel. Men LHC spelade också bra, riktigt bra. Med handen på hjärtat kunde det här lika gärna blivit en LHC-seger. Nu gick den istället till sudden där HV fick börja i powerplay. Där fick den f.d. LHC-backen Miko Louma (som förövrigt fått en hel del kritik för sitt loja spel i slutspelet) pucken vid blålinjen, sköt, Hrdina framför mål styrde och pucken letade sig in bakom Stana. HVs första finalmatchseger på fyra år var ett faktum. Detta blev vändningen i denna finalserie. Efter det var HV det bättre laget om än med lite marginal. Tungan på vågen för HVs fördel blev som jag ser två herrar med stora HV-hjärtan, nämligen Stefan Liv och Johan Davidsson. Detta genom att Liv fortsatte på den inslagna vägen med mycket gedigert, säkert målvaktsspel. Alltid rätt placerad. I de lägena det inte räckte: Riktigt vackra reflexmässiga s.k. TV-räddningar. Davidsson eftersom han började spela på det sättet han kommer till sin rätt, med snabb skridskoåkning där han vågar och kan utmana backarna och rent av snurra upp dom avsluta själv eller lägga smörpass till kedjekamraterna.

Efter suddenvinsten hade HV fått tillbaks hemmafördelen och nu väntade också två matcher hemma i Jönköping. Två matcher HV utförde på helt ypperligt sätt! Precis så bra man bara kan drömma om att de ska göra. Med förstakedjan och i synnerhet Davidsson som härförare blir det seger i dessa med 5-1 och 7-3 och plötsligt hade HV matchboll inför stjätte matchen. Här anade man ändå att det segern skulle sitta hårdare inne om det ens skulle bli någon. Match i Linköping igen och Linköpings sista chans. HV tog ledningen i matchen genom ett för slutspelet typiskt powerplay mål. Åkerman lägger upp ett smörpass till back-kollegan Petrasek som lagom till slutspelet fått in siktet. 1-0 till HV. Efter två(!) av domaren bortdömda mål för LHC (varav det sista nog borde varit mål) fick HV något som kan liknas vid ett kompensationsmatchstraff när Hrdina fick matchstraff för något som åtminstone jag fortfarande inte sett. I femminutsperioden av numrärt överläge som följde matchstraffet lyckas också LHC kvittera med två sekunder kvar av andra period. Dock inträffade detta efter andra pausen då den mindre begåvade delen av LHC-publiken slängt in saker på isen i samband med det andra bortdömda målet för LHC vilket resulterade i tidigare lagd paus ca 15.30 min in i andra.

HV lyckas ändå repa mod en bit in i tredje och får lite mer anfallsspel vilket nästan helt saknats i andra och början av tredje. Tolv minuter in i densamme lyckas också HV åter ta ledningen genom målkungen Jukka Voutilainen efter ett förarbete av yppersta världsklass av Johan Davidsson (vem annars?). Här var första gången jag verkligen kände guldvittringen.. Men glädjen blev dock kortvarig då LHC ett par minuter senare kvitterar igen. 2-2 står sig därefter ända till slutsignal utan att något av lagen har någon speciellt het chans att avgöra. LHC fick dock forstätta ett powerplay de fått Falks klubba olyckligt råkat komma upp i ansiktet på en LHC-spelare. 2-2 på Falk och nu väntade sudden

På förhand kändes det som att förlängningen skulle hålla på ett tag. Men det höll på att ta slut väldigt fort då LHC hade en stolpträff i början av förlängningen. Men HV redde ut första stormen i samband med det numrära underläget. Inte långt efter det, ca fem minuter in i sudden uppstår kommer plötsligt pucken in framför LHCs mål. Där står Eric Johansson (som förövrigt varit mycket kritiserad ända sen han kom till HV tidigare på vintern). Han lyckas vispa till pucken så att denna får fart mot mål. Pucken letar sig in mellan stanas benskydd och över mållinjen. Detta innebar mål för HV och inte vilket mål som helst. Det var nämligen målet som gjorde HV71 till svenska mästare i ishockey säsongen 2007-2008. Efter det väntade ett långt firande. För mig i Göteborg, för HV-spelarna först på isen i Cloetta Center, sen på bussen till Jönköping, sen cirka en vecka i Jönköping. Tur att jag varit med om detta tidigare på plats. Med det är inte utan att man blev en smula avundsjuk på alla Jönköpingsbo som på plats fick uppleva en helg av firande som följde efter den magiska pucken gått in i mål på fredagkvällen.

När pucken passerade mållinjen där 5.17 in i sudden innebar det också att säsongen var slut för HVs del. En fantastisk säsong där man verkligen känt sig priviligerad som HV-fan att hålla på ett så fantastiskt lag. Tack för all den glädje ni bjudit oss på denna säsong och grattis till SM-guldet HV!

Angell ersätter Åkerman(?)

Så var ytterligare två väntade saker officiella. Åkerman lämnar för Ryssland och ersätts av amerikanen Nicholas Angell. Angell har tidigare spelat två säsonger i elitserien för Brynäs. Har själv väldigt dålig koll på honom men enligt uppgift ska han vara skridskostark offensiv back. Jag tvivlar, eller rättare sagt jag är säker på att han inte kan ersätta Åkerman i powerplay. Men en back med fart som följer med upp i anfallen kan ge HV en ytterligare dimension i anfallsspelet. Skridskosnabbhet var väl inte direkt Åkermans starka sida heller så där blir det åtminstone plus för Angell.

Sen är det ju inte uteslutet att HV tar in någon mer back. Kanske är det inte ens tänkt att Angell ersätter Åkerman. Men just nu ser det ut så. Inga nya namn florerar när det gäller nyförvärv på backsidan.

Angell får ett artistkontrakt på en säsong. Det innebär att han ansluter till HV71 i oktober. Det beror med all sannolikhet på att han om han skulle ansluta tidigare skulle han (eller kanske Brynäs) åka på en fet restskatt då han hade ett artistkontrakt med Brynäs förra säsongen.

Det KAN ju bara inte stämma

Lite halvt på skämt, lite halvt på allvar skrev jag igår att det kanske var självaste Jaromir Jagr som är HVs nästa nyförvärv. Nu verkar det som att fler är inne på den linjen. Min spontana reaktion: Helt sjukt att vi ens diskuterar en spelare av hans kaliber, en av de absolut bästa hockeyspelarna genom tiderna. Men ändå, det är trovärdiga källor på HVs forum som brukar har rätt, som säger att något mycket stort eventuellt är på gång. Hur det än med detta är måste man väl ge oss HV-fans det: Vi har de galnaste spekulationerna av samtliga supporterskaror denna silly season. Eller diskuterar Skellefteå- eller kanske Luleå-fansen tyngre nyförvärv? Haha.. Helt sjukt det här. Men silly season är ju just silly season.

Till nästa inlägg: Några sköna mål av Jagr.

Jagr?

En tanke som slog mig innan läggdags här bara..

Så var det officiellt

Då är det de flesta HV-fans redan visste officiellt: Yared Hagos är klar för HV. Det blev ett ettårskontrakt för spelare som kommer från en mindre lyckad säsong i Mora. Innan det har Hagos hunnit med såväl spel i Timrå, som A-landslaget (ett tjugotal matcher) samt två säsonger i AHL.

Sen ryktas det om något riktigt, riktigt stort namn på HVs forum.. Jag älskar sånt. Räkna med att jag kommer uppdatera HVs hemsida ett antal gånger den närmsta tiden.

Sammanfattning av säsong 07-08 del 2

Dippen kom mycket riktigt lagom till jul. Den här perioden var faktiskt den enda på hela säsongen där spelet inte stämde ordentligt förutom vissa olycksfall i arbetet och kanske på slutet av serien när seriesegern var spikad. På tio matcher från den 6e december till den 12e januari vann faktiskt HV bara två av tio matcher. Vad denna svacka beror på är svårt att säga. Men antagligen berodde på en del slarv, en del dåligt jobb från vissa håll och en del Liv inte i bästa form. Botten spelmässigt denna säsong nås kanske den sista matchen av dessa tio där Liv tillsammans med en stor del av laget gör en mycket dålig match borta mot Färjestad. Här skriver jag av mig i frusturation efter denna match. Tror jag inte blev så besviken efter en förlust denna säsong bortsett från andra finalmatchen. Detta var förövrigt sista matchen Liv spelade dåligt. Sedan har han bara blivit bättre och bättre och blev en av nycklarna till att HV senare på våren tog hem guldet.

Efter denna match kändes det som spelarna tog tag i det igen. Spottade sig i näven och började spela lite noggrannare, lite rejälare och med lite mer intentitet. Det räckte bra. Åtta matcher utan förlust följde efter Färjestadmatchen och seriesegern var i praktiken i hamn. 14 matcher efter Färjestadmatchen med bara två förluster och seriesegern var är även teoretiskt säkrad.

Efter det följde, ganska naturligt en rad insatser med mindre inspirerande spel och vilande av spelare som inte var 100-procentiga. Men dessa matcher kan man egentligen bortse från. De var bara för HV träningsmatcher, transportsträcka mot det det slutspel som väntade.

Några saker värda att nämna här hände också truppen under denna period. Först var det en favorit till mig, Stefan Pettersson som inte haft en lyckad säsong och inte trivdes med nuvarande situation och lämnade HV i början av december för spel i SSK. Ett tag verkade som att man inte skulle ta i någon ersättare för honom. Men en dryg efter Petterssons avhopp månad var Johan 'Liket' Lindström klar för HV. Men det roligaste som hände var att en liten gallerförsedd 17-åring som tog chansen när han fick den, och som han tog den. Redan efter ett par matcher blev han en publikfavorit i Kinnarps arena. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Mattias Tedenby kan bli hur stor som helst.