Så var säsongen slut, återigen alldeles för tidigt. Att mitt tips slog in gällande denna semi är föga tröst. I samma inägg frågar jag mig om HV har förmågan att ställa om och trycka gasen i botten redan från match ett. Det kunde man, men frågan är, såhär i efterhand att man fick hjälp av ett yrvaket LHC. Handen på hjärtat trodde jag verkligen inte på mitt tips efter första matchen. Jag kände snarare att jag haft helt fel om mitt kära HV. Kanske det sätter fingret på något med denna upplaga av HV. Man har en förmåga, när allt stämmer, att se ut att spela den bästa hockeyn i det här landet. Det gjorde man också stundvis under säsongen. Men sen november har man gjort det allt för sällan och om jag minns rätt så räcker ena handens fingrar till för att räkna de matcher man spelat så där härlig frejdig 'världsmästarhockey'. Första kvarten inkluderad. Däremellan har bristerna som är stora och många varit smärtsamt tydliga. Brister som blev uppenbara för alla ikväll. Man kan dra paralleller till berättelsen om kejsaren och hans nya kläder när man tänker på hockeysveriges reaktioner på HVs kvartsfinalserie.
Jag tänker inte börja analysera och försöka komma med slutsatser mer än så ikväll. Risken är att det blir att för känslomässigt och onyktert så här tätt inpå. Men man kan om man inte är blind och totalt saknar analysförmåga konstatera att HV står inför ett viktigt vägval, kanske det det viktigaste på mycket länge inför nästa säsong: Fortsätta på inslagen väg när det gäller spelarrekryteringar och spelsystem. Här vilar allt ansvar på klubbledningen. Man måste göra en grundlig analys. Hur gör man HV till en vinnarklubb igen? Det handlar om att PÅ RIKTIGT vända på varje sten och se det hela med helt öppna ögon och inte ta någonting för givet.
Nu lägger jag mig och gråter och försöker se twitterflödet mellan tårarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar