lördag 17 april 2010

Nervösitet och oro

Lite drygt en timme kvar till matchstart i match två i finalserien. För första gången, kanske den här säsongen, känner jag riktigt nervös inför matchen. Visserligen har jag redan innan första matchen var färdigspelad haft en bra känsla kring finalserien. HV gjorde sin sämsta match i finalserien i torsdags. Så känns det.

Men så idag läste jag ett inlägg på HVs forum inför matchen som handlade om HVs backar. Kontentan av inlägget, som jag håller med om man ser till förra matchen, är att HV endast har tre backar som håller finalklass: Petrasek, Puistola och Niinimaa. Bland övriga håller visserligen Grillfors hög klass men är för tillfället skadad/inte hundraprocentig. Torps och Almqvist insats senaste matchen behöver inte nämnas. Ward har inte heller haft många rätt sen han kom tillbaks från sin skada och verkar helt ur balans. Björk har visserligen gjort en hel del fina insatser vissa matcher under säsongen men dalarna har varit för långa och djupa. Nyckeln för HV är att dessa eller åtminstone höjer sig från senast. Gör de det tror jag Djurgården får mycket svårt att ta fyra matcher från HV, även om de spelar så bra som de gjorde sist. De som har mest potential att höja sig är som jag ser det Ward och Almqvist. Hade gärna sett dessa två ihop i ett tredje backpar redan i eftermiddag. Ward kanske behöver lite mer istid för att komma in ordentligt i tempot. Almqvist hade uppenbarligen nerver förra matchen, tagen av stundens allvar. Nu är första finalen avklarad och i kombination med en mer erfaren back vid sin sida kanske han känner att ansvaret som tyngde hans axlar senast släpper. Då kan han spela det mogna och säkra backspel han gjort så många matcher denna säsong. Sen får man ju bara hålla tummarna för att Grillfors skada läker och formkurvan pekar åt rätt håll..

Mycket att hoppas på. Lite väl mycket om och men för att det ska kännas helt bra. Men samtidigt räcker det att två, tre av dessa fem höjer sig. Borde väl inte vara för mycket begärt? Kapaciteten finns där.

Till sist måste jag göra något som jag glömde i mitt förra inlägg: Hylla motståndarna. De bjöd verkligen till match och på vilket sätt de gjorde det. Hög forechecking, orädda och men ett jäkla tempo. Precis så som man ska spela mot HV. Eloge för den relativt lilla mängd gnäll som kommit djurgårdshåll under och efter matchen också. Att Hardy skyller Wesslaus skada på Thörnberg som blev inknuffad på målvakten var visserligen en plump i det protokollet. Djurgårdsklacken förtjänar också beröm. Aldrig hört något liknande på en hockeymatch. Blir spännande att se hur Jönköpingspubliken med sitt tröjtifo ikväll svarar upp till dessa. Vore kul om sittplatspubliken kunde vakna från sin fleråriga koma.

Inga kommentarer: