Mitt i guldfirandet

Ett litet livstecken härifrån mitt i allt firande, tittande på klipp och läsande på bloggar. Läget är att jag fortsätter njuta av guldet. Men samtidigt som jag läser allt jag kommer över om firandet, hyllningar till HV i krönikor och bloggar börjar jag snegla lite på silly season-tråden på HVs forum. Det finns ett liv efter guldet också. Fast just nu ska jag fortsätta njuta. Imorgon är det dags för den nu traditionsenliga kortegen genom Huskvarna och Jönköping för guldhjältarna. En dag man mer än vanligt saknar Småland.

Mer om värvningar och spelarförluster blir det längre fram här. Ska också försöka mig på en sammanfattning av säsongen, från den fina starten på hösten, lite tyngre vintern till det lite sega kvart och semispelet till slut den osannolika finalserien och det fantastiskt, härliga guldet.

SM-guld!

Efter ett galet dygn av firande i Guldstaden Jönköping kan jag äntligen ta mig tid att skriva säsongens roligaste inlägg, där det jag konstaterar att HV vunnit guld. Fatta! SM-guld igen!

Om man kort ska sammanfatta guldmatchen så kan man säga att den fick samma karaktär som så många matcher, nästan alla matcher, haft i slutspelet och i synnerhet mot Djurgården: HV tar ledningen, tappar ledningen och vinner i sudden. Djurgården var visserligen klart bättre än de två matcherna i Jönköping. HV var stabila och gjorde en närmast prickfri match. Förutom att man tyvärr blir för passiva och börjar spela på den ledning man fick i början av tredje. Jag fick onda aningar om en djurgårdskvittering direkt efter målet. Efter en tid som kändes som en evighet kommer också den väntade kvitteringen. Trots att man är beredd på det efter detta slutspel, fylld av tappade ledningar, blir besvikelsen stor. Några minuter ifrån guld! Att det dessutom sker på ett regelvidrigt sätt då Niinimaa blir avsliten klubban vilket blir en direkt anledning till att målet gör inte att man blir mindre besviken. Domarinsatsen lämnar för övrigt mycket att önska men varför fokusera på det en dag som denna?

Sudden blev det som sagt. Här var djurgården millimetrar från att fixa en sjunde match och förstöra mitt tänkta guldfirande i Jönköping. En stolpträff följt av en ribbträff. Huu..

Istället blir det Laine som ser till att guldfirandet ändå blev av någon spelminut senare. Glädjen blev total och firandet kunde börja.

Nu ska jag fortsätta frossa i guldet genom att liksom sportsnackaren kolla på så mycket guldklipp jag kommer över på nätet. Blir en bra söndagkväll det här..

Oj..

Om jag tidigare haft problem att sammanfatta mina intryck efter matcher i detta slutspel är ingenting mot hur svårt det är efter gårdagen. Bland det värsta och bästa jag varit med om i hockeyvärld. Hela känsloregistret spelades ut. Ilska, uppgivenhet, förväntan en massa nervösitet och till sist total glädje.

När det gäller spelövertag och målchanser utklassar HV Djurgården. Men detta spelövertag räckte varken mot Timrå eller Skellefteå. Ännu mindre räcker det mot Djurgården. Efter en nästan en halv match nästan uteslutande i Djurgårdens försvarszon stod 3-0 till Djurgården. Rättvist? Nej. Då, plötsligt lyckas HV göra något som ett ögonblick tidigare verkat omöjligt; få hål på Wesslau. Efter det spelar HV om möjligt än mer energiskt och presterar här bland det bästa jag sett HV göra någonsin. Det känns bara som en tidsfråga innan HV är ikapp målmässigt. När period två är slut står det också 3-3 på resultattavlan.

I tredje går HV ner något i intensitet men är fortfarande det bästa laget. Men kallduschen kommer. Djurgården tar ledningen i 15e minuten efter en markeringsmiss av HV i försvarszon. Men rättvisan skulle som tur segra denna fantastiska kväll. I ett powerplay lyckas Sundh sätta kvitteringen efter ett grymt förarbete av Tedenby. Innan matchen är slut, ca tio sekunder från slutet är Davidsson också millimetrar från att avgöra. Men pucken går istället ribba ut. Fast avgörandet i HVs favör låter inte vänta länge på sig. Tre minuter in i sudden är dags för den tredje länken i förstakedjan att avgöra en sudden i finalserien, något de två andra redan gjort. Den här gången är det Thörnbergs tur att utlösa en euforisk glädje och viss lättnad hos oss HV-fans.

En match att minnas för livet och nu ser man fram emot nästa drabbning i Hovet. En match som kan innebära GULD för HV. Tyvärr verkar det som ingen HV-klack kommer få finnas på plats på grund av det här barnsliga tilltaget av Djurgården. Känns enbart som småaktigt hämdbeteende för HVs högst berättigade avstängning av bortaläktaren match fyra och fem i Kinnarps. Att saker skulle kastats från bortaklacken under match tre i Globen är med 99% säkerhet rent påhitt. Skärp er! Ni skämmer bara ut er.

Tungt är bara förnamnet

Kvällens match var som så många i detta slutspelet på ett sätt. HV dominerar, tar ledningen, sänker tempo, ger över initiativ till andra laget, de kvitterar, HV tar över initiativet igen ect. ect. Till slut blir det sudden. Sudden som tidigare varit lika med seger för HV slutade ikväll bittert med förlust efter insläppt mål med sex sekunder kvar av första suddenperiod.

På något sätt har måste jag erkänna att jag undermedvetet ställt in mig på 4-1 matcher för HV så kallduschen blev extra isande. Någonstans är känslan att HV har en växel till att sätta i. Det hoppades och trodde jag skulle kunna göra att de lyfte sig det där sista extra för att kunna avgöra hemma och slippa en till stockholmsresa. Men tydligen är HVs taktik att lägga sig på försvar så fort man tar ledningen. Jag inte kan tänka mig endast sitter i det undermedvetna att man spelar på ledning. Då skulle inte skillnaden mellan före och efter motståndarnas kvittering vara så markant. HVs enda problem detta slutspel som jag ser det är att de inte haft förmåga att stänga matcher. Nu börjar man undra om det ska bli HVs fall i finalen. Inte för man vill måla fan på väggen..

Drygt tjugo timmar kvar till nästa match. Hemma igen. Seger är som det känns nu, nödvändig.

Till sist: Nu borde det vara slutgnällt om att domarna avgör till HVs fördel från Djurgårdshåll. Ett klockrent felaktigt byte, där den inkommande spelaren som stod för regelbrottet kvitterar för djurgården ikväll. Jag tycker udda kan vara jämnt nu. Djurgården fick ändå ett mål felaktigt bortdömt i match ett. Tänk om vi nu till resterande matcher kunde få domare som blåser för regelvidrigheter, med samma bedömning åt båda hållen och har någorlunda god syn? Antagligen för mycket begärt..

Laddar om

Tätt mellan matcherna nu.. Imorgon har HV chansen att skaffa sig matchboll efter gårdagens triumf. För triumf var just vad det var. Att slå ett formtoppat Djurgården som dessutom hade en fanatisk hemmapublik i ryggen samt domare som i slutet av matchen vek sig för samma fanatiska hemmapublik. Hur det än går i denna finalserie bär jag med mig det underbara minnet av känslan när jag fick skrika ut min glädje efter Voutilainens avgörande igår. Mitt i Globen bland alla då väldigt tysta djurgårdare.

Hade gärna skrivit mer om matchen men känner att sömnen är att prioritera nu inför morgondagen. Kan snabbt sammafatta det med att HVs försvarsspel igår var riktigt bra samt att i anfallszon kändes betydligt tyngre och vassare än när djurgården var i motsvarande zon. Likväl hade Djurgården sina lägen. Hade det inte varit för Liv och att ribban inte var en halv centimeter högre fem sekunder från slutet så hade Djurgården vunnit det här. Alla i HV var bra men extra plus till Tedenby som verkligen var hur bra som helst, till och med i försvarsspelet. Sitt livs match?

Nu hoppas jag att jönköpingspubliken kan nå upp till åtminstone hälften av det tryck som djurgårdssupportrarna emellanåt skapade igår. Upp till sitplats att verkligen vakna och tagga till. Sätt press på donmarn och bua ut motståndarna. Kan antagligen fungera som halv extra spelare.

För lagets del gäller det, som det numera heter på hockeyspråk, 'vara på tårna från början' och 'ha tålamod' och 'minimera de egna misstagen '. Fungerar det tror jag Djurgården får det förbakat svårt att vinna imorgon.

Många intryck

Det finns egentligen hur mycket som helst att skriva om gårdagens match. Om spelet domarinsatsen, publiken och eftersnacket ect. ect. Vi börjar väl med själva spelet..

Det blev en ganska konstig tillställning. Till en början såg det ut som om HV skulle leka hem den här matchen. Två mål efter fem minuter och Djurgårdarna såg skakade ut. Ridderwall som fått hoppa in mellan stolparna efter att Wesslau blivit skadad såg även han milt uttryckt männsklig ut. Sen hände något. Det började med att domarna först inte blåser för ett par cross checking situationer som djurgårdare står för och blåser sedan för närmast exakt samma förseelse från HV-spelare några sekunder senare. Fem mot tre i nästa två minuter innabar det. HV klarar förvisso utvisningarna men precis när den sista utvisningen är klar krånglar Djurgården lite turligt in reduceringen. För övrigt tycker jag domarna var bra, de tog för hakningar och slashingar till skillnad från domarna i torsdags vilket jag tror HV tjänar på i längden.

Resten av matchen blev ganska märklig. Mycket utvisningar, sönderryckt. Ett HV som dominerar men ett Djurgården som också skapar mängder av heta målchanser tack vare ett ibland tafatt HV-försvar. HV verkar hela tiden ha kontroll på matchen men, precis som i många av matcherna i kvart och semi, släpper man in mål från situationer som egentligen inte ska vara några farligheter, där man från början har kontroll på situationerna. Skärpning efterlyses. Sen har vi power play som var under all kritik igår. Långsamt, stereotypt och idé-fattigt samtidigt som djurgårdarna är riktigt bra i boxplay.

Matchen går till slut till sudden. Där verkar HV ha ett starkt självförtroende. Visserligen börjar sudden med en mycket farlig djurgårdschans. Men efter några minuter blir det ett våldsamt tryck mot djurgårdskassen. Ett tryck som inte är slut förrän matchen är det och Johan Davidsson står som matchhjälte.

Tre spelare förtjänar extra beröm. Niinimaa som verkligen visade vilken backgigant han är. Sundh gjorde nog sin bästa match i HV-tröjan. Framför allt förtjänar Torp att lyftas fram. Närmast klockren insats (förutom ett idiotpass i försvarszon) och fyra plus. Snacka om att ge svar på tal! Ward fortsätter ha problem dock. Tyvärr. Onödiga utvisningar och missad markering vid ett djurgårdsmål. Däremot levererade han lite underhållande trashtalk som fångades upp av microfonerna. Ett stort plus!

Några som förtjänar all skit är såklart aporna på bortastå som hällde öl på publiken som satt på läktaren underoch kastade mynt på isen. Tyvärr är scenariot ganska väntat. Det visar att Kinnarps arena inte har tillräcklig säkerhet för att ta hand om pack som vanligtvis håller till på fotbollsmatcher. Dels kan man ju inte ha en bortaläktare över en annan läktare. Sen måste man självklart se till att ha både polis och vakter på plats i närheten. Tyvärr..

Gårdagen var inte heller någon engångsföreteelse. Jag berömde trycket på Hovet senast. Tydligen förekom det en hel del skit från djurgårdarna även då.

Nu väntar match i Globen imorgon med mig på plats. Kan bli en upplevelse att minnas. Jag hoppas på HV-seger och på att jag slipper allt för lobotmerade Djurgårdssupportrar runt omkring mig.

Nervösitet och oro

Lite drygt en timme kvar till matchstart i match två i finalserien. För första gången, kanske den här säsongen, känner jag riktigt nervös inför matchen. Visserligen har jag redan innan första matchen var färdigspelad haft en bra känsla kring finalserien. HV gjorde sin sämsta match i finalserien i torsdags. Så känns det.

Men så idag läste jag ett inlägg på HVs forum inför matchen som handlade om HVs backar. Kontentan av inlägget, som jag håller med om man ser till förra matchen, är att HV endast har tre backar som håller finalklass: Petrasek, Puistola och Niinimaa. Bland övriga håller visserligen Grillfors hög klass men är för tillfället skadad/inte hundraprocentig. Torps och Almqvist insats senaste matchen behöver inte nämnas. Ward har inte heller haft många rätt sen han kom tillbaks från sin skada och verkar helt ur balans. Björk har visserligen gjort en hel del fina insatser vissa matcher under säsongen men dalarna har varit för långa och djupa. Nyckeln för HV är att dessa eller åtminstone höjer sig från senast. Gör de det tror jag Djurgården får mycket svårt att ta fyra matcher från HV, även om de spelar så bra som de gjorde sist. De som har mest potential att höja sig är som jag ser det Ward och Almqvist. Hade gärna sett dessa två ihop i ett tredje backpar redan i eftermiddag. Ward kanske behöver lite mer istid för att komma in ordentligt i tempot. Almqvist hade uppenbarligen nerver förra matchen, tagen av stundens allvar. Nu är första finalen avklarad och i kombination med en mer erfaren back vid sin sida kanske han känner att ansvaret som tyngde hans axlar senast släpper. Då kan han spela det mogna och säkra backspel han gjort så många matcher denna säsong. Sen får man ju bara hålla tummarna för att Grillfors skada läker och formkurvan pekar åt rätt håll..

Mycket att hoppas på. Lite väl mycket om och men för att det ska kännas helt bra. Men samtidigt räcker det att två, tre av dessa fem höjer sig. Borde väl inte vara för mycket begärt? Kapaciteten finns där.

Till sist måste jag göra något som jag glömde i mitt förra inlägg: Hylla motståndarna. De bjöd verkligen till match och på vilket sätt de gjorde det. Hög forechecking, orädda och men ett jäkla tempo. Precis så som man ska spela mot HV. Eloge för den relativt lilla mängd gnäll som kommit djurgårdshåll under och efter matchen också. Att Hardy skyller Wesslaus skada på Thörnberg som blev inknuffad på målvakten var visserligen en plump i det protokollet. Djurgårdsklacken förtjänar också beröm. Aldrig hört något liknande på en hockeymatch. Blir spännande att se hur Jönköpingspubliken med sitt tröjtifo ikväll svarar upp till dessa. Vore kul om sittplatspubliken kunde vakna från sin fleråriga koma.

Dåligt och bra

Då var första finalen avklarad. Tyvärr förlust. Denna grundlades, som alla tre förlustmatcher under slutspelet grundlades den i första perioden som man förlorade med 2-1. Smickrande siffror för HVs del. Det fortsätter lika eländigt i början av andra. Men någonstans där, mitt i matchen vänder det. Kanske var det Jannes time out som väckte laget. Man började spela närkampsspel och våga vara först på pucken. I tredje kör man över ett förvisso lite överdrivet passivt Djurgården och hade inte Djurgårdens Marcus Nilsson satt sitt friläge fem minuter från slutet undrar jag om inte HV stått som segrare i matchen nu.

Om vi börjar med det negativa är det svårt att inte nämna det unga backparet Almqvist och Torp ikväll. Tre respektive fyra minus och direkt orsaken till ett par av målen på grund av markeringsmissar. De måste säras på och ha rutin vid sin sida och dessutom höja sig själva ett par snäpp. Bättre kan de. Spelade också upp sig i slutet båda två så det finns nog ingen anledning att få panik gällande deras medverkan.

Positivt var förstakedjan som verkligen klev fram i slutet och höll på att själva vända matchen. Djurgården såg faktiskt rätt slitna ut i slutet också. Deras energiska kanske till spel kanske kostar på mer än det smakar till slut? Man kan ju hoppas allafall..

Till sist: Är det något fel på isen i Hovet? Mängder av tappade puckar ikväll.

43

43 timmar kvar till face off i första finalen nu. Äntligen börjar det närma sig. Dagen (det vill säga tisdagen) medförde en bra och en dålig nyhet för HV-fansen. Den goda var att Peterson är klar för spel nu. Mycket positivt med tanke på att man läst rykten om att hans karriär var i fara på grund av ryggproblem. I och för sig kan ju så ändå vara fallet men risken att ryktet visar sig vara sant har minskat ordentligt i mina ögon. Med en i övrigt komplett trupp hade det inte funnits någon anledning att 'chansa' med Peterson. HV har nu definitivt drabbats av överflödets dilemma. Det känns som att två forwards och minst två backar får ställas åt sidan varje match. I mina ögon är det just Peterson (mest på grund av hans osäkra form efter frånvaron), Örnerud Pelle G och Björk. Ward måste höja sig en hel del från semispelet om han ska får spela också.

Den dåliga nyheten var att 'Melins ersättare', Linus Videll enligt aftonbladet tackat nej till HV. Synd eftersom jag tror han varit den perfekta ersättaren för Melin. Kanske inte lika hög högstanivå men mer jämn och definitivt en spelare för de två första kedjorna i nästa säsongs upplaga av HV. Sådär. Om det inte händer något spektakulärt, som att Jagr eller Ovetchkin skriver på för HV så lämnar jag härmed silly season tills efter finalspelet.

Finalen ja, där har Djurgårdens underdogs-status avtagit i takt med att hockeyintresset på allvar vaknat hos 08:ornas tidningsredaktioner. Fokuset kring Djurgården och hur de ska slå HV kan inte heller vara en nackdel för HVs trupp som efter intrycket man får i riksmedia får vara ganska ifred. Alla vet att HV är ett topplag. De är favoriter och mycket mer spännande än så är det inte. Även många Djurgårds-fans är segervissa. Konstigt vore väl annars i och för sig. När har inte ett lags fans trott på seger när de väl tagit sig dit. Men lite mer ödmjukhet för motståndet tror jag inte skulle skada. Det är inget dussinlag de möter. Det är HV71.

I mina ögon är HV rätt klara favoriter. Ändå känns det lite ovisst hur det ska gå. HV vinner är utgångstipset. Det kan bli en walk in the park och det kan bli en stentuff serie till sju matcher fullt med suddenavgöranden. En sak är jag ändå rätt säker på; det kommer bli en sjukt underhållande och rubrikbraskande finalserie. Nu är det snart bara 42,5 timmar tills det börjar..

Final!

Mycket annat mellan varven här, alltså annat än slutspel. Några minuters tid över att skriva om händelserna torsdag kväll. I femte semin mellan HV och Skellefteå kunde HV äntligen spela ut och visa visa vilka kvaliteter man besitter. Frågan är hur mycket det var att HV spelade bättre än tidigare i matchserien eller om Skellefteå inte orkade ge de där extra procenten som hjälp hänga med i övriga matcher. Något som är säkert är att HVs power play plötsligt började fungera sådär ruskigt bra igen som tidigt denna säsong. Stora anledningen till det är att Voutilainen för första gången på länge såg pigg ut. Att dessutom andra power play:et med Beech i spetsen börjar leverera är något som talar för att det kan bli rätt roliga matcher mot Djurgården.

Final alltså, första nu på torsdag. På ett sätt tråkigt med en veckas väntan. Men samtidigt en skön tid att suga på karamellen. Vi är i final! Tredje finalen i rad dessutom. Djurgården har ett bra lag som spelar rätt mycket som HV, kanske till och med ännu mer med tänket att anfall är bästa försvar. De kommer sätta HVs backar och Liv på hårdare prov än tidigare. Ingen tvekan om det. Samtidigt är det mycket som talar för HV. Rutinen framför allt men även spetskompetens som finns ända nere i fjärdekedjan där Björn Melin, som vissa matcher kan vara en av de bästa spelarna i ligan finns tillsammans med Ledin. Spelare för en förstalina i vilken annan klubb som helst. Om dessutom förstakedjan kan vakna till ordentligt och vi slipper allt för mycket dräll med pucken i försvarsspelet så tror jag Djurgården får mycket svårt att ta fyra matcher mot HV. Sen har vi ju en 'joker' i Livs målvaktsspel. Har han ett par sådana där dar då han tar allt under finalen kan HV vinna matcher även om de spelmässigt är sämre än Djurgården (om man räknar bort målvaktsspelet alltså). Nu ska jag fortsätta njuta av att vi är i final.

Inte helt nöjd men ändå timmar från final(?)

Ett kort inlägg innan läggdags och uppladdning för morgondagen. HV vann återigen i sudden. Starkt såklart. Men, spelet stämmer fortfarande inte. Alldeles för mycket felbeslut och tappade puckar. Slutspelskampen börjar ändå infinna sig där. Jag hoppas även den där riktiga koncentrationen kan göra. Enkelhet och eftertanke och att man utan puck hjälper medspelaren genom att visa sig spelbar. Ja.. Säkert finns det en del till att gnälla på. Men detta får räcka.

HV ska ändå ha en eloge. Det är inte mycket som laget fått gratis trots spelövertag i princip varje match i slutspelet. Ändå har det irriterande norrlandslaget, vilket det än är, krigat sig med till åtminstone långt in i tredje perioden om inte längre. Nu känns det som om HV är några timmar ifrån en final. För inte kan väl ens Skellefteå resa sig efter två så blytunga förluster och slå ett antagligen heltaggat HV i Kinnarps? Hur som helst. Om mindre än ett dygn vet vi..

Bryt mönster

Har funderat ett tag, sen suddensegern ikväll hur man ska analysera de två senaste matcherna mellan SAIK och HV. Man kan välja att se det som att SAIK har lyft sig från första matchen, öppnat bra spelat på resultatet båda matcherna. Något som räckte till seger i Jönköping men inte ikväll i Skellefteå. Visst stämmer det också att Skellefteå höjt sig ordentligt. Men, om man som jag ser det från kritiska HV-ögon tycker jag det snarare är HV som spelat dom lite i händerna.

Framför allt är det tålamodet som saknas. Istället för att låta Skellefteå anfalla chansar man på brytningar i höjd med motståndarnas blålinje, istället för att passa runt skjuter man rakt in i gröten framför Hadelöv och istället för att slå icing försöker man nästan varje gång man får puckkontroll i försvarszon slå ett genialt pass. Inte att det alltid fel att agera på dessa vis men gör man det närmast hela tiden blir man snabbt sönderlästa av ett disciplinerat Skellefteå. Allra helst om man som i påskhelgens matcher alltid behövt spela i uppförsbacke med Skellefteå-ledning. Om HV emellanåt skulle backa hem och samla laget och möta Skellefteå, om man oftare skulle spela runt när man har tryck i anfallszon för att hitta ytor och om man i emellanåt slår en icing skulle man bryta mönster och då förhoppningsvis luckra upp ett fruktansvärt disciplinerat och defensivt skickligt lag som Skellefteå.

Efter den heroiska insatsen som HV ändå stod för i slutet av kvällens match kan man ju tycka att det inte är på sin plats att gnälla. Men ikväll kom HV verkligen undan med blotta förskräckelsen. Tar man bort sista två minuterna och sudden tror jag de flesta skulle minnas HV som ruskigt ineffektiva och darriga bakåt.

Man kan också göra det enkelt för sig och säga att det är Hadelövs målvaktsspel kontra Livs dito som gör att det ändå blir så pass jämt resultatmässigt trots HVs kraftiga spelövertag. Jag tycker det är orättvis. De lägen Liv får är ofta mycket svåra, lite oförutsedda och svårlästa situationer. Att han mellan dessa svåra situationer får stå långa stunder utan att behöva agera underlättar precis inte målvaktsarbetet. Däremot hade man ju önskat att Liv gjort någon eller några av sina idiotmatcher då han tar allt och lite till nu i semin. Förhoppningsvis sparar han det till finalen då HV äntligen får ett möta ett lag som inte är totalt inriktade på försvarsspel. För visst blir det final? Visserligen får jag revidera min tanke om att HV tar det här med fyra raka. Men, även om Skellefteå är disciplinerade och med en ruggigt bra målvakt tror jag HV är i final på torsdag kväll. Detta är känslan, förlusten idag måste varit rejält knäckande mentalt för ett stenhårt arbetande Skellefteå. Men, för att helgardera mig, blir jag inte förvånad om jag har fel i min känsla även denna gång.

Kommentarerna till artikeln (se länk) ger lite deja vu tillbaks till kvartsfinalserien. Den gången var det Timrå vi spöade genom att dominera matcher medan man som fans till det tillbakatryckta motståndarlaget skyller på domarn.. Suck!

Seger i seg match

Det var verkligen ingen välspelad första semi mellan HV och Skellefteå. HV mötte ett lag som tydligen bestämt sig för att spela destruktivt och bara utnyttja motståndarnas misstag. Man frågar sig om SAIK inte är bättre än så här? I så fall blir semin en väldigt lätt resa för HV.

Var HV så mycket bättre då? Nej, egentligen inte. Men, HV gör verkligen ingen toppmatch idag. Defensivt var misstagen få och man höll positionerna bra. Mer än väl godkänt. Offensivt lämnade man däremot mycket att önska. Felpass, till synes lite lojt och oinspirerat i anfallen. Men några få gånger blixtrar enskilda spelare till. Det hände till exempel vid de båda målen. Vid 1-0 gör Tedenby ett fantastiskt jobb bakom mål och serverar en omarkerad Almqvist som i sin tur lägger en rikigt världsklassmacka till Falk som tvingar målvakten till en sidledsförflyttning där han inte hänger med. 2-0 är, om än lite turligt ett viljemål av Teemu Laine. Men som sagt, HV var inte mycket bättre än SAIK och hade marginalerna på sin sida.

Vad talar för att semin blir en väldigt lätt resa för HV? Just det att man vann kvällens match som jag tror var Skellefteås chans att verkligen komma in i den här matchserien. Nu blir det mentalt mycket tungt för ett lag som med all säkerhet är lite tröttkört sig att ladda om, kraftansamla och se till att vinna två matcher i Kinnarps (plus de två återstående hemma). Skador på nyckelspelare som Skrbek.

Just nu känns 4-0 i matcher till HV inte alls otroligt. Men jag har lärt mig den hårda vägen att inte ta ut segrar i förskott. Men ska mitt tips spricka så krävs det att SAIK höjer sig och det rejält.

Till sist: Grattis till Liv för din 12e slutspelsnolla i karriären.