Mycket annat mellan varven här, alltså annat än slutspel. Några minuters tid över att skriva om händelserna torsdag kväll. I femte semin mellan HV och Skellefteå kunde HV äntligen spela ut och visa visa vilka kvaliteter man besitter. Frågan är hur mycket det var att HV spelade bättre än tidigare i matchserien eller om Skellefteå inte orkade ge de där extra procenten som hjälp hänga med i övriga matcher. Något som är säkert är att HVs power play plötsligt började fungera sådär ruskigt bra igen som tidigt denna säsong. Stora anledningen till det är att Voutilainen för första gången på länge såg pigg ut. Att dessutom andra power play:et med Beech i spetsen börjar leverera är något som talar för att det kan bli rätt roliga matcher mot Djurgården.
Final alltså, första nu på torsdag. På ett sätt tråkigt med en veckas väntan. Men samtidigt en skön tid att suga på karamellen. Vi är i final! Tredje finalen i rad dessutom. Djurgården har ett bra lag som spelar rätt mycket som HV, kanske till och med ännu mer med tänket att anfall är bästa försvar. De kommer sätta HVs backar och Liv på hårdare prov än tidigare. Ingen tvekan om det. Samtidigt är det mycket som talar för HV. Rutinen framför allt men även spetskompetens som finns ända nere i fjärdekedjan där Björn Melin, som vissa matcher kan vara en av de bästa spelarna i ligan finns tillsammans med Ledin. Spelare för en förstalina i vilken annan klubb som helst. Om dessutom förstakedjan kan vakna till ordentligt och vi slipper allt för mycket dräll med pucken i försvarsspelet så tror jag Djurgården får mycket svårt att ta fyra matcher mot HV. Sen har vi ju en 'joker' i Livs målvaktsspel. Har han ett par sådana där dar då han tar allt under finalen kan HV vinna matcher även om de spelmässigt är sämre än Djurgården (om man räknar bort målvaktsspelet alltså). Nu ska jag fortsätta njuta av att vi är i final.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar