På väg hem från Hovet igår blandades känslor av uppgivenhet och faktiskt lättnad. På något sätt är det skönt att eländet, som den senaste månaden varit som HV-supporter är över. Förstå mig rätt nu, jag om någon ville att HV skulle vända det här. Men på något sätt var det skönt när det var över. Slippa anspänningen och den energi slutspel, i synnerhet detta slutspel fram tills nu, kräver.
Om vi ska ta matchen igår såg det ändå bra ut fram till 1-1 pucken. Det ser vi vikten av att ha en bra målvakt, speciellt i sånt prekärt läge som HV befann sig i. Ett enkelt skott, helt oskymd och det var kvitterat. Där går luften ur HV som under hela andra fram tills dess (18:28) parkerat i anfallszon mittperioden. Symtomatiskt
Anledningen till fiaskot i sin helhet ber jag att få återkomma till. Man behöver analysera mer än de fyra förlusterna mot AIK för gå till botten med det. Men man konstatera att genom att AIK vann målvaktmatchen och att de lyckades hålla HV borta från området runt Fasth alla fyra matcherna kunde de leka hem den här matchserien. Det spelar ingen roll hur mycket puck man äger och hur mycket spelskickligare man mot man om man inte skapa ordentliga målchanser till laget. Skott på magen på Viktor Fasth är inte vad jag kallar målchanser.
Till sist vill jag gratulera AIK till semin. Ni förtjänar den verkligen exklusive en stor del av er så kallade supportrar. Aftonbladets ordbajsare Anrell tippade redan i höstas en final mellan AIK och Luleå. Jag hoppas nu det tipset slår in. Det vore en segern för hockeyn som den ska spelas! Om inte för det för att Wennerholm på samma tidning lovade att säga upp sig om så blev fallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar