tisdag 1 mars 2011

500!

500 inlägg. Smaka på det! En milstolpe har passerats i och med detta inlägg om jag räknat rätt och självklart måste det uppmärksammas. Den andra juli 2007 satte jag mig ner och författade det första inlägget här på AlltidHV. Några månader tidigare hade HV missat en finalplats efter en hård semifinalserie för andra året i rad. Min törst efter revansch var då stor och samtidigt kände jag också att HV hade något stort på gång. För att kanalisera det redan då i juli uppdämda behov efter hockey började jag skriva.


Mycket tid och en hel del inlägg har det blivit sen dess även om inläggsfrekvensen har varit minst sagt varierande. Det har gått 191 veckor och 1 dag sen jag skrev detta första inlägg. Det blir en inläggsfrekvens på strax över 2,6 inlägg i veckan. Självklart blir det av naturliga själ mindre under sommaren men även har min inspiration skiftat en hel del över tiden (se min skissartade paint-graf nedan). Ibland har det mer känts som ett ok att bära, att närmast tvingas skriva några rader efter matcher. Speciellt upplevde jag det svårt att motivera sig förra säsongen. Men samtidigt är det lite som att inspirationen att skriva här och intresset att följa hockey i allmänhet och HV i synnerhet lever i symbios. De ger näring varandra kan man säga. När jag engagerat följer mitt kära HV behöver jag en kanal att dela tankar kring det jag upplever. Samtidigt gör skrivandet i sig att engagemanget kring HV blir större.




Andra positiva effekter av bloggandet är känslan av delaktighet. I och med att jag började skriva på denna högst anspråkslösa blogg känner jag mig inte bara som en passiv supporter som sitter och gnäller över HVs boxplay (eller vad det nu kan vara), utan som en som kan göra sin röst hörd och påverka. Jag är såklart medveten om att min påverkan är minimal med drygt 20 besök i snitt per dag. Men det är inte besöksstatistiken som är det väsentliga och har aldrig varit för mig. Känslan av att bidra med något kring det man lägger alldeles för många timmar på att följa är tillfredsställande.


Men varför inte bara skriva av sig på forum som de flesta andra kan man kanske fråga sig? Den frågan har jag också ställt mig emellanåt när inspirationen trutit. Skillnaden som gör att jag föredrar bloggen är att den med automatik gör att man tänker efter mer innan man skriver. Ens text blir mer utelämnad för kritiska ögon och inte en i mängden. Den blir något man verkligen något man får stå för vilket faktiskt höjer kvaliteten. Därmed inte sagt att forumskrivande är 'fulare'. Det finns massor av skribenter både på hvfantasten och hvs officiella forum och jag hämtar mycket tankar till mitt eget skrivande från dessa ställen. Sen har jag, mycket tack vare herr Z på hvbloggen.se nyligen upptäckt twitter. Detta funkar utmärkt som både nyhetsflödesövervakare och ett ställe där man kan dela med sig av känsloyttringar under matcher. Beroendeframkallande.

Apropå Z och hvbloggen så har jag börjat skriva lite inlägg även på denna blogg vilket också varit inspirerande. Hvbloggen är ett lite mer ambitiöst projekt än min blogg vilket gör att även jag blir mer ambitiös i mitt författande av inlägg där. Om det märks någon skillnad mot det jag skriver här är väl i och för sig tveksamt. Nyansskillnader kanske.. Hur som helst är det ytterligare ett roligt tillskott i mitt engagemang kring HV. Tills vidare handlar det om att göra gästinhopp på bloggen med någolunda jämna mellanrum. Men vi får väl se vad detta samarbete kan utvecklas till i framtiden..      



Det var lite historia kring AlltidHV och filosoferande kring bloggandet. Nu är som sagt inspirationen för detta rätt hög igen efter en tids svacka. Vi får ser vart allt tar vägen. AlltidHV kommer väl antagligen leva kvar ett tag i någon form. Kanske i ny form och med annan inriktning eller så kör jag bara på som nu. Den som lever får se.

Inga kommentarer: