Skadehelvete som visar HVs styrka

Johan Davidsson, Jason Krog, Mats Trygg, Patrik Carlsson, Jesse Joensuu, Sebastian Strandberg, Andreas Andersson och Jonathan Thollander. Där har vi listan över de spelare som var otillgängliga i kvällens match mot Frölunda. Men vad gör det när man har juniorer som Fantenberg, Thörnberg, Netterberg och Dyk som kan gå in och ta vid och göra det på förbannat bra sätt?

Mikael Rehnberg menade i hockeykväll på SVT att HV-Frölunda ikväll var den bästa match hittills i elitserien den här säsongen. Så långt kanske inte jag vill gå men helt klart fick vi se två lag med fart, energi och en del finess. Framför allt var det HV som stod för detta vilket säger en del av styrkan i laget med tanke på att alla är borta. Åtminstone de två första perioderna. I tredje ser HV lite mänskligare och frölunda med dragkedjan i spetsen tar över. Men HV håller undan kan tack vare en underbart vacker kombination och ett välplacerat skott av Fantenberg avgöra i förlängning. Innan dess har HV tagit ledningen men såväl 2-0 och 3-2 i andra. Men tyvärr gör straffar Frölunda HV hårt för två markeringsmissar och en indianare gör att ställningen är 3-3 inför tredje. 

Här kommer jag in på vad som verkar vara den senaste tidens hetaste diskussionsämne i HV-kretsar. Nämligen nyförvärv. Efter att Björn Melin blivit sparkad av sin KHL-klubb tar diskussionen om hans vara och icke vara i HV fart. På ett sätt känns han som en överflödig värvning med tanke på hur bra det ser ut på forwardssidan. De flesta av de skadade spelarna är tillbaka redan nästa vecka. Men samtidigt är en Melin i form en av mina absoluta favoritspelare och visade ändå hög klass så sent som förra säsongen i landslaget. Så mitt åsikt blir ändå försiktigt positivt till Melin i HV. Men kanske inte till vilket pris som helst. Då vidhåller jag att back, gärna en duktig powerplay-dito, bör vara prio ett för HV. Här vore Strålman en drömvärvning som jag ser det.

Men för att återgå till kvällen i detta lite spretiga inlägg: Den slutade alltså 4-3 till HV efter förlängning. Första gången omtalade och hyllade Andersen släppte in fler än tre puckar. Det jag har sett av honom är framför allt de två mötena mot HV. I dessa matcherna har han inte övertygat mig att han kan leva upp till den otroliga hype som folk och då framför allt journalister byggt upp kring han under hösten. Ikväll var inget av de fyra mål han släppte in otagbart. Skriver mer om det och mycket annat i en krönika på käre min bloggkollega Zorans blogg hvbloggen.se.  

  

I övrigt kan Kan inte låta bli att tycka att det var rätt kul gjort av Frölundaspelaren (var det Koivisto?) som tog Ledins klubba från avbytarbåset. Att sen ingen av de fyra blindstyren till domare såg något av denna klara utvisningssituation är mindre kul.  

Grattis till Jesper Thörnberg som fick äntligen fick göra sitt första elitseriemål. Riktigt snyggt var det också. Snyggt var även Sebastian Dyks första kasse som kom redan i hans första elitseriematch på is (satt på bänken förra matchen).  Jesper Fasth som varit lite osynlig några omgångar visade ikväll vilken otroligt hög klass han har. Tre riktigt bra första-assist. Landslaget nästa? 

Tre nya poäng och nytt utseende

Gårdagens match mot AIK kanske inte går till historien som den mest välspelade. Min uppfattning om matchen bygger på de sista första perioderna. Första perioden hörde jag sporadiskt refereras av Henrik Gustavsson på radiosporten, tillika hvfantastens grundare. Här förtjänar csports en känga. För att någorlunda kunna följa elitserien kostar det hundratals kronor i månaden (antingen via abonnemang för 450/mån eller enstaka matcher för 130(cirka)/st) och då med halvtaskig bildkvalitet över webben. Då är det minsta man kan begära att det fungerar. Nu är det strul var och varannan match. Inte konstigt att folk försöker komma runt kostnaden via priatsändningar om skiten inte funkar.


Nåväl, de två sista perioderna skiljde sig rätt mycket i matchbild och spelkvalitet, åtminstone från HVs sida. I andra var det två jämna lag som slarvade i uppspelen och hade svårt att skapa klara målchanser. Därför var det befriande skönt att se HV höja tempot i tredje vilket resulterade i att man kunde gå från 1-1 till 3-1 och ta en rätt komfortabel seger. Plus till Ledin, Netterberg och Thörnberg. De båda sistnämnda verkligen visade att han vill vara med och slåss om en ordinarie plats. Två spelade som jag tycker underpresterat så här långt stod för riktigt bra insatser igår också. Nämligen Daniel Larsson och Adam Almqvist. Adam gjorde det mesta rätt och gjorde dessutom äntligen sin första poäng genom ett genialiskt framspel fram till 3-1 i powerplay. 

Jag skulle kunna ha en stående rubrik i högerspalten här på bloggen, "matchens skada". Igår var det Andreas Andersson som stod första (och höll nollan) som fick utgå på grund av ljumskkänning. Tur då att Larsson gick in och spelade riktigt stabilt trots att första "skottet" var en puck som Rahimi styr in i eget mål. Man kan lätt dra en parallell till förra mötet mot AIK. Den gången var det Andreas som kom in efter två perioder och släppte in första skottet fram till 7-2. Vad som hände sen vet väl alla..


De trogna läsarna kanske lägger märke till att bloggen har fått nytt utseende. Kul med nytt tycker undertecknad även om det säkert går att fila på det. Kan kanske komma en smärre ansiktslyftning igen inom kort. Nytt i samband med detta är också att bloggen numera finns i en mobil version. Normalt ska man vidarebefodras till denna då man surfar in via mobilen. Jag märkte dock att det inte funkade på min telefon. Adressen för besökaren via mobil kan därför vara värd att nämna: http://alltidhv.blogspot.com/?m=1. Som vanligt fast med "?m=1" i slutet alltså..

Osäkerhet

Jag känner mig för tillfället lite osäker vad jag har mitt HV. När jag tänker efter har jag inte sett laget göra en bra match rakt igenom. Alltså spelat en match utan rejäla svackor sen 3-1 segern borta mot Skellefteå. Sen dess har man blandat och gett under matcherna vilket 2-7 till 8-7 vändningen mot AIK är det tydligaste exemplet på. Igår mot Frölunda var inget undantag. En riktigt bra första halva match för att sedan efter Frölundas ledningsmål bli bleka och nästan se lite uppgivna ut. Växsjömatchen i lördags hade ett liknande scenario. Eftersom det i båda dessa matcher varit i sista halvan av matchen man tappat intensitet går ju tankarna lätt till frågor om trötthet. Klarar spelarna av att spela på det sätt man vill, med hög forechecking och mycket dumpa puck i anfallszon, rent fysiskt?


Visserligen är HV skadedrabbat vilket gör att vissa spelare belastas hårdare. Men samtidigt skulle det vara mycket oroande om man redan efter knappt tio omgångar börjar bli tröttkörda. Jämför man med exempelvis Frölunda, som i mångt och mycket påminner om HV under Kenta Johansson med en kombination av styrspel och kontringshockey. Ett spel som inte kräver lika mycket rörelse jämfört med HVs spel. Men ett spel som också gör det svårare att på egen kraft ändra matchbilder. Framför allt är det betydligt tråkigare att titta. För jag gillar verkligen den spelidé som Dahlén infört. Huruvida denna spelidé är den som ger ett optimalt reslutat i slutänden är svårt att sia om. Den slutsatsen kan nog egentligen inte dras förrän säsongen ska summeras någon gång på vårkanten (helst sent på den samma). 

Men, hur det än är med dessa frågetecken kring HV när det gäller fysisk status, skador och "energikostnad" per inspelad poäng, har det skett är att HV som lag slutit sig samman och verkligen jobbar och gör det på samma sätt. Redan där är enormt mycket vunnet. Att det sedan kommer mindre bra delar i matcher som den mot Växjö och mot Frölunda är inte önskvärt men ändå förståeligt över 55 omgångar. Så länge hela laget tror på det de gör och hur de gör det är jag övertygad om att HV kommer få en bra säsong även resultatmässigt. Så pass bra lag har man ändå. Skulle man dessutom slippa dras med mycket skador som nu och kanske få in någon riktigt bra förstärkning så kan man till och med börja spekulera i guld. 


Sådär ja. Ordet "guld" nämnt för första gången denna säsong, den 14e oktober efter två raka förluster. Återstår att se om det blir en vana..  

Lite mindre engagemang ikväll

Det var verkligen känslan av dagen efter i kvällens match mellan HV och Timrå ikväll. Det mest intressanta på förhand var paret Torp och Öneruds återkomst till Kinnarps i motståndartröjor. Måste erkänna att det kändes väldigt konstigt att se Torp stå och bli intervjuad i Timrå-mundering.


Själva matchen blev en rätt avslagen historia. Åtminstone fram till sista perioden. Första fyrtio handlade det om två jämna lag som spelade hyfsat stabilt bakåt men ändå bytte en del chanser. I tredje höjer sig HV. Börjar jobba mer i anfallen och tar över matchen. Liksom i tisdags hade denna match en gyllene femminutersperiod för HVs del då alla tre mål för hemmalaget kom. Det räckte för seger även om Timrå fick in en reduceringspuck när de chansade med att ta ut målvakten i spel fem mot fyra. Segern kändes aldrig hotad. Efter den sjuka matchen mot AIK senast var det ganska skönt att se HV 'göra en dag på jobbet' och vinna ganska komfortabelt som favoriter. Andreas Andersson spelade stabilt och bör få fortsätta och visa vad han går för som förstakeeper.


Här kommer vi in på AIK-matchen igen. Eller snarare kan vi ta ansats i den. Denna otroliga match gjorde vår tänkta förstakeeper efter ett antal riktigt bra insatser en riktig plattmatch. Så gott som varje skott blev det retur på och dessa ofta rakt ut i banan. Det såg likadant ut någon match precis i början av säsongen. Jag efterlyser en betydligt högre lägsta nivå från Daniel och dessutom från Mikko Louma. Också han agerade mycket osäkert och stressat under första två mot gnaget. Men ikväll var han samma gamla Louma vi vill att han ska vara. Som ledande back i ett tänkt topplag håller det inte med att få dessa bottennapp.


I övrigt har HV-spelarna presterat som efter mina förväntningar och del till och med högre. Bland nyförvärven har Joensuu och Krog imponerat väldigt på mig.  Joensuu för sin tyngd i anfallssspelet. Laines ersättare med lite jämrnare 'prestationskurva'. Dvs inte riktigt lika höga toppar och inte lika djupa dalar än så länge. Krog har gått från klarhet till klarhet och är verkligen komplett i sin roll som andracenter. Mycket mer kan man inte begära. (Skadan Krog drog på sig ikväll förtar verkligen segerglädjen. Bara hålla tummarna för ett så positivit besked som möjligt och det snarast.). Mattias Karlsson är en annan går från klarhet till klarhet och Patric Carlsson med sin fart kan nog komma att bli riktigt nyttig för HV. En ny Sundh? Övriga spelare har spelat som man kunnat förvänta sig. Kanske ska tilläggas att jag personligen då hade höga förväntningar på Jesper Fasth. Dessa har verkligen infriats. Tillhör nu definitivt gruppen toppforwards i HV. 


Jag kan heller inte riktigt helt släppa 7-8 matchen mot AIK. Hockeyligan grottar ner i intressant statistik kring målrika matcher och osannolika vändningar i den här artikeln. Där står det att det var tio år sen senast ett lag vände femmålsunderläge. Men artikeln redovisar inget exempel på en sådan vändning. Frågan är om det någonsin skett? Jag är inte helt säker på det.

Miraklet på Hovet, första intryck

Känns som tjänstefel att inte skriva ett inlägg efter det som hände på Hovet ikväll. Känner dock att jag är allt för uppe i varv för att kunna producera en vettig analys Det var hur som helst den mest osannolika match jag någonsin sett under mina 20 år som HV-supporter.


Att vändningen kom mot just AIK som en bit in i tredje såg ut att ha växt sig till inte bara ett spöke för HVs del, utan ett stort gigantiskt monster. Men man tog sig samman och pulveriserade detta monster inom loppet av fem minuter i mitten av tredje perioden gick från 7-2 till 7-7! Man kan också konstatera att HVs problem denna säsong inte är målskyttet. Återigen, precis som förra säsongen visade stora blottor i HVs markeringsspel kring egna kassen. Men efter en kväll som denna lämnar jag det med att säga att en gång är ingen gång.


Segern var extra skönt när man vet hur den måste svidit mot de idioter till fans i AIK-klacken som skrek hatramsor om Ledin när han leddes av isen efter vad som såg ut att vara fjärde hjärnskakningen för HVs del på denna, åtta matcher gamla säsong. En hjärnskakning varannan match i snitt alltså. Även om det just i detta fall såg ut att vara en korrekt tackling undrar man vad som ska till för att HV ska få med sig en utvisning? För Welch och Joensuu räcker det att ha kroppskontakt med motståndare för att det ska rendera en tvåa.


Återkommer eventuellt med en mer djupgående analys kring denna match längre fram. Nu ska jag njuta av att läsa vad andra har att skriva om kvällen innan läggdags.

Back, forward eller ingen?

Efter en tids spekulation blev det i fredags klart att Fredrik Bremberg och HV71 går skilda vägar. "Vi har inte lyckats få ut den kapacitet ur Fredrik som vi vet att han besitter och anser att detta beslut är bäst för Fredrik och laget." är en förklaring stillman har till 'uppbrottet'.


Jag tycker beslutet är helt rätt. Många menar att Bremberg inte fått chansen i HV71. Ett resonemang jag absolut inte köper. De som resonerar så verk mena att till skillnad från alla andra spelare som anslutit till HV genom åren skulle man med Linkan ge han närmast obegränsade chanser i toppkedjor och powerplay. Möjligtvis kan jag hålla med om att man kunde utnyttjat honom mer i powerplay. Särskilt under de perioder med Linkan i trupppen då powerplay:et inte fungerat. Men o andra sidan tycker jag samma devis gäller där som alltid och för alla spelare: Man får den speltid man förtjänar och Bremberg visa varken vilja eller kunnande (med några få matchers undantag) i tillräcklig grad för att ta en plats i säg förstakedjan.


Hur uppgörelsen ser ut kring rivandet av Brembergs kontrakt vet jag inte och kommer förmodligen aldrig få veta. Men gissningsvis handlar det om att man fått köpa ut honom för en ansenlig del av den lön som återstod att betala ut enligt kontraktet. Hur som en tråkig historia för båda parter men som eventuellt kunnat få det positiva med sig att det skapade lite mer löneutrymme för att kunna ta en ett nyförvärv för HVs del. Frågan är då, först och främst; ska HV ta in någon över huvudtaget? I så fall, en back eller forward?


Min uppfattning är att om någon intressant spelare dyker upp och det ekonomiska utrymmet finns bör HV definitivt vara med och buda. Även om det sett bra ut sista matcherna känns det som HV saknar en del av den spetskompetens man gjort oss supportrar bortskämd med senaste åren.


Back eller forward? Här röstar jag i första hand på en back. Det är inte många namn som nämnts den senaste tiden när det gäller eventuellt tillgängliga spelare men de namn som varit mest frekvent förkommande i dessa diskussioner är Janne Pesonen och Anton Strålman. Om vi leker med tanken att det står mellan att ta in en av dessa väljer jag alltså Strålman. En back med spetsegenskaper när det gäller powerplay-spelet. Precis den ingrediens som denna upplaga av HV saknar jämfört med tidigare framgångsrika.


Båda då? Ja, såklart. Finns utrymmet vilket jag mycket starkt tvivlar på skulle två nyförvärv av den kalibern verkligen visa att HV menar allvar med att man går för guldet denna säsong. Men att det skulle inträffa kan vi nog bara drömma om.

Comfort zone

Nu börjar det kännas riktigt skönt att se HV spela hockey. Skönt i avseende att de har ett stabilt grundspel och att de gör mål på tillräckligt hög andel av sina chanser. Målskyttet och anfallsspelet var annars min sista farhåga av många efter försäsongen och efter framför allt de två första seriematcherna.

Ikväll mot Modo började det visserligen inte alls speciellt bra med onödigt slarv och stress i försvarszon. 0-1 var snabbt utkomsten av detta. Men så här i efterhand kan man mena att denna start, första kvarten, inte bekom den lagmaskin HV håller på att växa till. När matchen var slut stod det 6-1 på resultattavlan. Återigen en laginsats där ingen vad jag kunde märka föll i från. Alla förtjänar alltså att lyftast fram men jag väljer att framför allt nämna två unga spelare: Fantenberg och Strandberg. Fantenberg spelade riktigt stabilt hela matchen förutom ett situation då han hade ett felpass och vid ett annat tillfälle en markeringsmiss. Stranberg visade rätt attityd de få minuters speltid  han fick. Visade att han vill ha pucken och gick ofta rakt på mål. Transatlantisk i sin spelstil kan man säga. Moderna kan man också säga med fart, fysik och även finess. 

Det var som sagt en riktigt skön, lugnande känsla som spred sig i själen ju längre matchen led. En känsla som det var väldigt länge sen man kände när det gäller HV. Visst kan svackor komma men jag har just nu en så bra känsla kring det som man byggt upp att det måste till väldigt mycket på rucka på den stabila grund man verkar lagt. Väldigt mycket beröm till Ulf Dahlén och övriga i ledarteamet för detta! 

Jag är medveten om att jag mycket väl kan dra lite för stora växlar på några segrar i rad och så här lite segerrusig och ett par folköl senare. Det är som sagt endast min känsla. Men jag låter det gå några omgångar till så lovar jag att återkomma med en mer grundlig och mindre flummig analys av HVs säsongstart. Ska vi säga nån gång efter 10 spelade matcher?

Mitt första domargnällinlägg på länge

Känn historiens vingslag när jag för första gången på länge tänker ägna en stor del av detta inlägg till att gnälla på domarinsatsen ikväll och på bedömningen i elitserien i allmänhet. 


Kvällens domarinsats var verkligen bedrövlig med så fruktansvärt mycket domslut i hemmafavör. Det kändes som att HV helt oförtjänt fick träna boxplay hela första halvan av matchen. Mest på grund av att domarna inte gillade när HV-spelarna nuddade Skellefteåspelarna. Men för Skellefteå-spelarna gick det utmärkt att röra HV-spelarna. En hel del av interferance, hakningar och fasthållningar från hemmalagets sida ses mellan fringrarna på, eller av någon märklig anledning ses inte alls från domarhåll. Sen nuddar en hv-spelare en norrlänning med klubban. Två minuter. Almqvist från en armbågstackling i huvudet (utgick med befarad hjärnskakning). Noll minuter. 


Egentligen förstår jag inte varför jag blir upprörd. Så här har det ju alltid sett ut. I synnerhet verkar domarkåren ha ett ont öga till HV, laget som hela 2000-talet varit bland de lag som tillbringat mest tid i offensiv zon och som puckförande lag, år efter år toppar utvisningsligan. Med undantag av förra året då HV i långa perioder faktiskt struntade i att åka skridskor och tog billiga haknings- och fasthållningsutvisningar är det väldigt märkligt att detta får fortsätta år efter år. ALLA vet ju om att det inte är i närheten av att vara konsekventa domslut i matcher mellan hemma- och bortalag och ännu mindre mellan olika matcher eller om de ens följer regel. Tre frågor till hockeyförbundet: 


1. Ska likvärdiga situationer och/eller bedömas olika beroende på tidpunkt, lag och/eller spelare? Minns Warding (regeln som säger att om man heter Lance Ward och befinner sig på isen, renderar det automatiskt i en två minuters utvisning)
2. Ska tacklingar eller ens kroppskontakt vara tillåtet? Ofta verkar inte så vara fallet. Önskar man bestämde sig på den här punkten.
3. Varför får kuben döma HV-matcher? (inget med dagens matcher att göra men jag undrar verkligen)

Skönt att få ur sig den ilska som byggts upp under matchen. Dock inget hopp om att få nån respons från berört håll på detta, än mindre någon förändring i positiv riktning. 


Nu till det lite roligare: HVs kämparinsats ikväll. Det var i försvarsspelet man lade grunden till segern. Ikväll kändes det verkligen som Ulf pusslat färdigt och fått ihop HV till ett lag som spelar för laget och för varandra, på varje position och det är fantastiskt kul att se. Det handlar om snabba byten, jobb utan puck, åka sig till läge för att göra det enklare för lagkamraten att passa, täcka slagskott framför mål och ta skitjobbet framför det samma och det viset tvinga motståndarna till svåra avslut. Det sistnämnda var det väldigt tunnsått med under Janne Karlsson i synnerhet förra säsongen. Det boxplay som i början av säsongen såg minst sagt darrigt ut känns nu väldigt stabilt där man om möjligt jobbar ännu hårdare än i fem mot fem. Ska man vara något kritskt backade HV hem och lätt SAIK:arna ta allt för mycket initiativ från slutet av andra och resten av matchen. Kunde mycket väl ha straffat sig.


Jag vill  plocka ut fyra spelare som utmärkte sig positivt ikväll. Daniel Larsson, såg hur stabil som helst ut. Visade varför han ska förbli första målvakt. Louma, tung, positionssäker och sprider trygghet i försvaret. Jason Krog visade sina målgörarkvalitéer. Mycket viktigt att de gör sig påminda med tanke på att det är här det ändå sett lite problematiskt ut tidigare. Till sist men inte minst: Matchens gigant Andreas Falk som var överallt. Kändes som han spelade halva matchen forecheckandes, skottäckandes, kontrandes och i närkamper och ändå verkade han aldrig tröttna. Hockey när den är som bäst helt enkelt. 

Ketchup

Botten ur, islossning, ketchupeffekt, ja. Nått sånt. Det var det som hände HV ikväll. Det verkligen en underdrift att säga att nyheterna kring HV de senaste veckorna har varit allt annat än muntra. Därför var det som hände ikväll så otroligt skönt och välkomnande. De känslorna misstänker jag att jag delar med många HV-fans, ledare och spelare.

Men vi börjar trist nog med HVs inledning av säsongen som var allt annat än övertygande. Mina farhågor inför serien visade sig infria sig med råga. Målskyttet klickade, boxplayet bedrövlig och ingen av de nya 'stjärnorna' som tänkt ersätta de lämnat ställde oss med mer frågetecken än utropstecken. Detta var mina känslor efter den andra matchen mot Brynäs borta. Den tredje matchen, borta mot Linköping började man ändå värdra morgonluft. Vi förlorade visserligen även den matchen, målskyttet gick trögt och boxplayet fällde oss. Men, förutom det såg spelet riktigt lovande ut.

Nu kommer vi fram till det roliga, kvällens match. Där fortsatte man på den vägen man slagit in på sen LHC-matchen. Högt tempo, press på motståndarnas uppspel redan i mittzon. Man kryddade också dessa bitar med ett härligt aggresivt boxplay och att man äntligen fick lite utdelning på sina chanser. Detta var receptet för en kassaskåpssäker hemmaseger mot svenska mästarna och säsongens favoriter Färjestad.

När det gäller spelarkritk såhär långt finns det en del att risa. Men jag skiter i det en kväll som den här och går istället till de som förtjänar beröm: Ledin har varit lite av sitt gamla goda jag på isen och redan producerat lika många baljor som under hela förra säsongen. Joensuu med sitt fysiska spel och är redan en favorit hos undertecknad. En annan som visat speed och verkar ha förmågan att vara på rätt ställe är Fasth. Min tes att han blir viktig, i positiv bemärkelse, har stärkts. Trygg som jag hade stora tvivel på inför säsongen har överraskat positivt och visade till och bra fart vid nån situation ikväll. Vi har dessutom bredd på målvaktssidan. Alla tre målvakter (Larsson, Andersson och Gunnarsson) har visat att de håller för elitseriespel. Att nämna att Davidsson varit nyttig både offensivt och defensivt känns lika självklart som att nämna att solen lyser. 

Jag kan inte nog understryka hur skön den här segern var och hur den gladde mig. En spelidé hela laget tror på och alla sliter för att genomföra. Ett spel där HVs styrkor med farten, både i tanke och på skridskorna utnyttjades, det var vad vi fick se ikväll. Detta i kombination med ett blekt motståndarlag gjorde att 6-2 kändes i underkant. Den här matchen gav till sist äntligen lite positivism och glädje. Något jag är säker på alla vi HV-fans törstat efter, efter den senaste tidens mörker. 

Mäktigt

Så var premiären avklarad. HV börjar denna säsong, liksom förra säsongen med en förlust mot Djurgården. Det var mycket spelmässigt som inte stämde och många i laget som måste höja sig ett par snäpp, minst. Men, detta är en premiär med allt vad det innebär även i vanliga fall. Dessutom var det en mycket speciell premiär för hockeysverige och i synnerhet för HV. Därför har jag inte lust att varken såga spelet i stort eller enskilda spelare. Sen ska jag säga att spelmässigt var inte allt skit såklart. Det fanns positiva saker att ta med sig. Främst från första perioden och slutminuterna då man lyckades forcera in premiärmålet för säsongen signerat Ledin som fick pucken med öppet mål en halv meter från målet.


Mäktigt är ett passande ord för att beskriva stämningen, som jag uppfattade den, i Kinnarps arena. hyllningarna och tysta minuten i början. En annars kräsen och på sista åren ganska tyst Kinnarpspublik gjorde sitt yttersta för att skapa en mäktig atomsfär som kändes till och med genom en halvtaskig webb-tv sändning. Under matchen fortsatte publikens hyllningar till Stefan med jämna mellanrum. Jag hoppas stämningen i kvällens match kan vara början på något nytt. En läktarkultur i Kinnarps Arena som mer på liknar den HV under lång tid var kända för när de spelade sina hemmamatcher i Rosenlundshallen. 


Sist men inte minst: Stort agerande av Djurgårdsklacken senaste dygnet. Deltog i hyllningarna av Stefan och skänkte enligt uppgift även 50 000 kronor till hans minnesfond. Den här bilden säger allt. Man blir tårögd.

Detta är topplagen säsongen 2011-2012

Några timmar kvar till HVs elitseriepremiär. Här följer mitt tips av toppstriden för elitserien.

1 Färjestad
Vinnarkultur, kontiunitet och tygnd. Där har vi segerreceptet för årets elitserie. Dessa ingridienser innehas av laget från Värmland, svenska mästarna Färjestad. En stor del av kärnan i förra säsongens mästartrupp finns kvar med spelare som Rickard Wallin, Jonas Frögren, Kristofer Berglund, Christoffer Nihlstorp och min personliga favorit Anders Bastiansen. Förluster av spelare som Dick Axelsson och Sjögren gissar jag inte kommer märkas allt för mycket.
Att man gjort en nästan exakt lika dålig försäsong som HV (FBK snittade 1,22p medan HV hade 1,25p) spelar mindre roll. Detta lag vet vad de kan. Jag räknar med att vi får se den klassiska Färjestad-maskinuppvarvningen i början av nästa år. Sen blir det bara bättre och bättre i detta, svensk hockey svar på Manchester United. Ett lag man älskar att hata men som (nästan) alltid vinner..

2. Linköping
Linköping är det lag som kanske värvat allra bäst av elitserielagen inför den här säsongen. Frågan är om det är biljetten tillbaka till den absolut toppen efter ett par år med mer modest placering. Nyförvärv som Pär Albrandt, Johan Åkerman och Joakim Eriksson förstärker man en redan stark trupp. Linköping har dessutom, i likhet med Färjestad fått behålla de flesta av sina stjärnor från förra säsongen. Man är alltså ett på pappret starkt lag som dessutom är väl samspelade. Största osäkrhetsfaktorn är målvaktssidan där Norrena har haft en dalande kurva sista säsongerna. Lyfter han sig något denna säsong kan det bli roligt för Linköpingsfansen att se hockey, långt in i april nästa år.


3. Skellefteå
Kanske det lag tillsammans med HV som ser ut att ställa en märkbart svagare trupp på isen nu jämfört med förra säsongen. Mikko Lehtonen, Joakim Lindström, Fredrik Warg och David Rundblad.. Det är inga dussinspelare som lämnar. Men även med dessa tapp har Skellefteå en trupp för toppen av elitserien. Klassmålvakten Hadelöv i målet precis som tidigare säsonger. Liksom för HV är det på backsidan man tappat i salg även om man har backar som Hannu Pikkarainen och Jan-Axel Alavaara


Bland forwards ser man däremot urstarka ut. Kvar sen tidigare är bland andra Johan "Foppa" Forsberg och Anders Söderberg. Lägg där till nyförvärven Fredrik Hynning, Lee Goren och Oscar Möller så ser SAIKs trupp även detta år ruskigt intressant och otäckt stark ut.

4. Frölunda
Laget med en radda mindre lyckade säsonger bakom sig, med Frölunda mått mätt. Tittar man på den här säsongens trupp känns det lite back to basic för Frölunda. Rent av lite Frölunda anno 2003 där Frölunda var ett lag snarare än ett gäng meriterade individer som man fått känslan av på senare. Det enda som det kanske, som vanligt när det gäller förlunda det är tunnsått med är ungdomlig entusiasm. Men, en bra försäsong bakom sig med avancemang i European Trophy bäddar för att det kan bli en rolig elitserie.

Tippandet fortsätter

Tippandet från igår fortsätter. Ikväll med vad jag tror blir mellanskiktet av elitserien säsongen 11/12..


5. Luleå
Ett lag som är topptippat av många. Klubben verkar också ha påbörjat en resa uppåt i tabellen redan förra säsongen. Jag blev imponerad av den fartfyllda och anfallsglada hockeyn laget stod för förra säsongen. Eftersom  Rönnqvist är vid rodret även denna säsong finns det ingen anledning att tro att det skulle bli annorlunda nu. Med en lite bredare backbesättning och med mer elitserierutin bland målvakterna hade jag nog tippat norrbottningarna ännu högre. 

6. HV71
En skräll för många läsare att jag placerar mitt kära HV så långt ner antar jag.. Anledningen till detta är helt enkelt att HV är det lag som på pappret försämrats mest av samtliga lag inför den här säsongen. Att tappa spelare som Martin Thörnberg, Teemu Laine, Juuso Hietanen och Pasi Puistola  och dessa med orsäkrare kort som Trygg, Mattias Karlsson, Noah Welsh och Jesse Joensuu är inget som imponerar. Jag hade först tänkt tippa HV något högre men efter en rätt medioker försäsong där åtminstone jag kunde ana en del problem i spelet, framför allt med målskyttet blir placeringen inte högre än sexa. Tyvärr har Daniel Larsson som är uttalad förstamålvakt inte imponerat på mig heller, än. 


Påverkan av Livs tragiska bortgång tror jag är begränsad till de första matcherna kommande vecka. Möjligtvis kan det på längre sikt få den positiva effekten med ett mer sammansvetsat lag. Usch, känns verkligen hemskt att använda ordet positivt i den här kontexten. Jag hoppas verkligen inte det missförstås.. För att förtydliga: Jag hade hellre sett HV åka direkt ner till division 3 alla dagar i veckan om man kunde ha fått flygolyckan förra veckan ogjord. 


7. Djurgården
Har ett rutinerad trupp utan egentliga svagheter. Från placeringarna här och uppåt förutspår jag att det blir mycket jämnt. Alltså kan Djurgården, om de får ihop det, har lite tur med stolpträffar i rätt lägen mycket väl komma högre. Anledningen till att jag ändå tippar laget så långt pass långt ner är helt enkelt att alla lagen ovan känns åtminstone något bättre.


8. AIK
Under Djurgården hittar vi Stockholmslag nr 2. Det är visserligen en sliten klyscha som jag inte gjort några efterforskningar i om det ligger någon sanning i men: AIK går in den andra och svåra säsongen i högsta serien. Jag tror ändå på slutspel. AIK har kvar kärnan i den succétrupp som förra året tog laget till semifinal, inklusive målvaktsfantomen Viktor Fasth. Dessutom har man förstärkt med spelare som Linus Videll och Tobias Viklund. Till Solnalagets nackdel talar att alla lag nu verkligen är förvarnade. Vem vet? Kanske de har genom att studera HV i förra säsongens kvartsfinalserie lärt sig hur man INTE ska spela mot AIK.

Det årliga tipset

Jag gör ett försök att lämna allt det tråkiga senaste dagarna bakom mig och istället fokusera på det som ska komma, eller rättare sagt det som började ikväll, nämligen elitserien. Jag vill inte bryta min tradition med att tippa Elitserien inför premiären. Jag känner mig dock mindre påläst än någon gång tidigare (har inte haft tid att lägga på att granska andra lag än HV ). Så tipset kommer basera sig på hur stark respektive lags trupp ser ut, hur laget gått under försäsongen samt och framför allt på min känsla. Vi börjar med bottenlagen:


9. Modo
Har gjort några spännande och imponerande värvningar på spelare som målvakten Mikael Tellkvist, Johan Ryno och kanske framför allt Dick Axelsson. Men tyvärr räcker det inte riktigt till slutspel i elitserie med jämn kvalitet. Sen ser truppen lite 'ojämn' ut vid en första anblick. Gått om namnkunnigt folk bland forwards och betydligt mer anonyma i backlinjen.


10. Timrå
Har bytt ut en stor del av förra säsongens trupp. Ut har spelare som målvakten Juha Pitkimäki, backarna Per Styf och Anton Axelsson och forwards som Fredrik Hynning och Björn Svensson gått. In har istället Nicklas Torp, Oscar Hedman, Petr Vampola och Stefan Riddervall gjort. På pappret kanske något bättre lag än förra året. Lyckas tränaren "Perra" Johnsson snabbt spela ihop laget och få alla att dra åt samma håll blir det sannolikt en högre placering. Men jag undrar om "Perra" är rätt man för detta.


11. Brynäs
Det som talar för Brynäs är att de haft en liten spelaromsättning inför elitserien. Det som talar emot laget är det samma. Här gäller det verkligen att många spelare som Järnkrok exempelvis verkligen tar ett kliv framåt och börja leda Brynäs. Annars lär Gävle-laget vara ett av de lag som får det allra svårast i årets elitserie.


12. Växjö
Visserligen har de gjort en imponerande försäsong och inte förlorat en enda match. Nyförvärv som Martin Gerber, Liam Reddox och Tomi Kallio imponerar också. Men tyvärr för Växjös del är övriga lag förvarnade vid det här laget. Man kan inte underskatta nykomlingar. AIK föregående säsong är ett bra exempel på detta. Detta är annars en delförklaring till varför lag som Rögle och AIK senaste åren, speciellt i början av serien har kunnat plocka så mycket poäng. Denna säsong däremot tror jag elitserien kommer bli jämnare än någonsin.  Det kommer det göra det än svårare för Växjö eftersom det kan göra många lag får spela betydligt fler 'måstematcher' än tidigare. Några omotiverade lag som redan är klara efter nyår kan nog Växjö därför inte räkna med att få möta.


Imorgon hoppas jag kunna återkomma. Då med genomgång av vad jag tror kommer blir elitseriens mittskikt.

Värme mitt i allt det hemska

Hockeyvärlden har haft sorg de senaste dagarna. Denna sorg har än mer påtaglig i hemländerna till de omkomna i flygkatastrofen i torsdags. I Sverige, i synnerhet bland oss HV-fans är det många som senaste dagarna fått leva med känslan av att förlorat en vän i och med Stefan Livs bortgång. En vän som generöst delade med sig av livsglädje, värme och kärlek till allt och alla.   


Men mitt i all sorg och förstämning har man, åtminstone jag, även känt en värme. En värme som kommit från HV71 som förening som på kort varsel, mitt i all sorg efter att förlorat en nära vän, arrangerat om HV-dagen från en 'vanlig' upptaktsdag inför elitserien till en minnesdag tillägnad Stefan Liv. Värmen har också kommit från andra HV-supportrar och man har även känt ett väldigt starkt stöd från andra lags supportrar vilket kanske har värmt extra mycket. Man känner att de meningsskiljaktigheter och dispyter som uppstått med andra lags supportrar genom åren i själva verket bara varit en konsekvens av stridens hetta. Egentligen är vi hockey-fans en stor grupp med en gemensam passion. Mycket av den värme jag skriver om sammanfattas mycket väl i detta inlägg på hvbloggen.se hos min kära hvblogg-kompanjon Zoran. Läsvärt där är även min kära hockeybloggs-kompanjon Lasses (bättrehockey) kommentar till inlägget. Exemplifierar verkligen det stödet man känt från andra supportrar.


Nu är det mindre än ett dygn kvar till elitseriepremiär (Frölunda-Växjö). Efter de senaste dagarna känns det väldigt konstigt och någon större nerv känner jag inte inför HVs premiär på torsdag. Men samtidigt har hockeyn alltid varit något som lyst upp tillvaron för mig. När annat i livet har varit jobbigt har hockeyn funnits där som något okomplicerat i mening att den handlar om vinst, förlust, vi mot dom, svart och vitt. Den har varit en skönt tillflykt i en annars komplex och ibland grym värld. Nu om någonsin kanske är det just hockey som jag och många andra HV-fans behöver.   

Ofattbart

Nyheterna är så gott som dagligen fyllda av olyckor, brott, krig och katastrofer med ogreppbar mänsklig misär, smärta och sorg som följd. Igår var nåddes vi återigen av en sådan nyhet. Men för mig och för många i min närhet var det annorlunda den här gången. Den här gången var en av de drabbade en person man följt inom hockeyn i närmare tio år. En person vars egensinnighet, humor och värme som förmedlats genom otaliga i intervjuer, tv-inslag och matcher gjort ett så starkt intryck så att det känns som man nästan känner honom. 

När jag igår nåddes av nyheten ville jag först inte tro det. Jag hoppades in i det sista att just denna egensinnighet hade gjort att Stefan valt att ta tåget de cirka hundra milen från Yaroslavl till Minsk istället för det flyg som jag precis fått reda på hade kraschat. Men när verkligheten gick upp för mig var det som allt stannade upp. Tomhet och sorg. Den återkommande tanken på att man aldrig mer kommer få uppleva Stefans närvaro känns fortfarande som ett stick genom hjärtat. 

Det här inlägget är ett försök att förmedla vad jag känner efter det som hänt och hur mycket människan Stefan Liv visade sig  betyda för mig. Vad han betytt för HV hockeymässigt känns pluttigt att gå in på i sammanhanget. Kanske något jag tar mig an senare med lite distans. Annars finns det gott om andra som sammanfattat hans karriär senaste dygnet.   

Till sist vill jag bara framföra mitt varmaste stöd till alla anhöriga och vänner som drabbats av gårdagens flygkatastrof. Även om det inte gör er sorg lättare är det många som är med er i tanken i denna svåra stund.