torsdag 13 november 2008

Vad måste göras?

Gör ett försök såhär ett dygn efter gårdagens helvetesmatch att göra en lite mer sansad analys av läget..

Alla måste nu hålla med om att läget är rätt allvarligt. I elitserien ligger vi nu tre poäng från jumboplatsen (iofs bara sex poäng till andraplatsen också) och i Champions League är chanserna ytterst små att laget ens får chansen att för egen maskin ska kunna ta sig vidare. Men det mest oroande är att det inte verkar finnas någon botten i hur dåligt spelet kan se för HV som lag vissa matcher samtidigt som vissa enskilda sätter personliga rekord i dåligt genomförda prestationer, byten och hela matcher. Kombinationen har visat sig förödande.

Scenariot har varit att HV börjar med total mental och defensiv kollaps vilket snabbt resulterar i baklängesmål. Det innebär att HV i princip får jaga redan från start. Något som enstaka matcher gått väl eller till och med mycket väl (premiären exempelvis). Men ofta har det offensiva spelet låst sig. Det ser då ut som att tredje och fjärdekedjan åker runt och väntar på att de två första formationerna ska komma in och flytta upp spelet. Alldeles för mycket noll-nolltänk där alltså. När sen förstakedjan väl kommer in så blir det samma gamla vanliga visa. Davidsson driver upp pucken över mittzon, dels beroende på brist på passningsanlternativ men också som det känns på grund av gammal vana. Ofta tar de anfallen slut på offensiva blå eller som bäst i motståndarnas sarghörn. Andrakedjan har med Beech intåg varit lite mer kreativ, åtminstone när en viss herr Melin är på det humöret. Men stundtals försvinner även denna och börjar agera som tredje- och fjärdelinen.

Efter fruktlösa försök till anfall och i bästa fall någon reducering eller kvittering kommer nästa kalldusch. Det är då någon eller några spelare gör allvarliga misstag i försvarsspelet (eller målvaktsspelet om det är Liv) som resulterar i baklänges mål. Efter detta saknar HVs upplaga denna säsong något dess föregångare hade: Tron på sig själv, viljan och den psykiska orken att kämpa vidare och vilja vinna. Sen är matchen förlorad.

Vad måste HV göra då? Inte det lättaste att reda ut, men jag börjar väl med det som faktiskt ärlätt och också det de flesta HV-fans är överrens med mig om. Bänka/sälj/låna ut Louma och Hagos. Som de spelar nu har de inget i ett elitserielag, i synnerhet inte i HV, att göra. Att de får spela och dessutom mycket är inte att annat än ett hån mot de spelare som Torp, Ullström och Tedenby som nu är utanför truppen. Att dessa herrar får finnas på plan i det spelmässiga skick de är i samtidigt som spelare som faktiskt håller hög kvalitet och minimerar misstagen kan inte vara annat en degenerande för moralen i truppen. Henrik berör detta i sitt senaste inlägg på HVFanstasten också.. För att förtydliga: Jag har absolut inget emot dessa två egentligen. Louma minns jag som en riktigt, riktigt stabil back med offensiva kvaliteter förra året. Visst kom en del misstag i uppspelsfaserna då också men inte på långa vägar i den utsträckning som nu. Med Jämtin på ingång kanske det inte är så dum idé för HV att höra sig för om intresset hos andra klubbar av dessa båda herrars tjänster. De lär väl dock inte stärkt sitt kapital på spelarmarknaden om man säger så..

Sen har vi gåtan Liv. Spelar som en VM-målvakt vissa matcher och som en junior andra. Jag vill att Andersson ska få en ärlig chans att utmana om förstaspaden. Låt han få den genom att låta han stå säg fem matcher i rad. Han har verkligen inte gjort bort sig och av någon anledning har försvarsspelet sett bättre ut de gånger han stått, som jag skrivit om innan.

I övrigt då. Tja.. I och med dessa åtgärder händer det allafall nått. Där tror jag man berör det som är det allra viktigaste; just att det händer något, att mönster bryts. Baserat på det jag skrev ovan om det vanliga matchscenariot denna säsong känns det som att laget skaffat sig dåliga vanor. Sådana måste brytas. Detta görs enklast genom att man förändrar saker. Att kicka Hagos/Louma och byta målvakt ett tag är en sådan förändring som gör att det händer något. Något som gör att spelarna verkligen förstår att det är allvar och att man måste prestera för att få spela med den vackraste av märken på bröstet. Förutom det kan det vara idé att kasta om folk mellan kedjorna och backparen. Sen kan man också förändra något i träningen. Kanske tävla mer även där (för att ta något Wikegård ofta tjatar om). Det kanske skulle tända vissa spelare och röra runt i den struktur av vanor och lite låsta tankesätt som nu verkar ligga som ett lock över laget och hålla borta såväl spelglädjen som kämparglöd och kreativitet.

Är Kenta rätt man att utföra detta? Kommer han ens försöka ändra något? Tveksamt känns det efter den bilden man fått av honom den senaste tiden. Hjälteglorian som man såg runt hans huvud förra säsongen har slocknat men ändå tillhör jag inte dom som vill sparka honom. Dels för att jag tvivlar på att det, vilken tränare vi än får skulle förändra något till det bättre på kort sikt. Det är NU krisen är. Inte om sex månader när allt är över och vad sjutton nu HV befinner sig då om detta inte löst sig. Bättre då att göra Kenta uppmärksam på att förändring krävs och det NU. Såhär får det nämligen inte fortsätta. Förhoppningsvis är inte Kenta helt inkompetent och/eller blind och drar också själv den slutsatsen.

Inga kommentarer: