För en dryg vecka sedan mötte vi, HV alltså, Linköping borta och vann. Nu var det repris fast hemma i Kinnarps och vinst igen. Matchen var riktigt trevlig att se. Åtminstone de två sista perioderna när Linköping faktiskt började spela ishockey, för i första såg det riktigt illa ut för deras del och ska vara tacksamma att HV inte utnyttjade detta bättre.
I övrigt var det en underhållande match med bra tempo och emellanåt lite känslor. Framför allt var det kul att se att ingen av HV-spelarna föll ifrån utan samtliga stod för en bra insats ikväll, bortsett från enstaka moment. Där sticker såklart Larssons assist till 2-2-målet ut. Den eviga hackkycklingen bland HV-fans Almqvist fortsätter spela riktigt bra och stod för tre assist ikväll och dessutom stabil bakåt. Men det som kommer skrivas om är såklart den olyckliga pucken som tog på hans skridsko och in vid Linköping 1-2-mål. Att både Louma (som förövrigt var kvällens gigant) och Puistola ofta gör misstag och drar på sig dumma utvisningar kommenteras så gott som aldrig. Bland forwards var det så jämnbra att jag inte har någon speciellt att varken hissa eller dissa. Eller ja, alla förtjänar beröm.
Generellt sett känner man igen karaktären på HV-matcherna i den här delen av säsongen från tidigare upplagor av HV. Slarvigt och väldigt oinspirerat i framför allt bortamatcher mot sämre motstånd, som exempelvis mot Brynäs senast. Sedan ganska fartfylld och öppen hockey när man möter de tänkta toppkonkurrenterna som mot Linköping ikväll. Vi borde alltså kunna se fram emot en rätt trevlig match när ettan möter tvåan, Skellefteå mot HV på lördag. Det som talar mot detta är att HV spelar borta. Det brukar nämligen innebära defensivtänk och misstagsminimering till den grad att det blir kontraproduktivt vid den här delen av säsongen.
Sen vill jag ta upp en detalj som jag gått och småirriterat mig på under säsongen: HVs oförmåga att stänga matcher. Jag tänker på första perioden idag då Linköping var så usla som alla fall inte jag sett östgötarna tidigare. Men istället för att gasa på och utnyttja detta, som man ofta gjort tidigare säsonger, anpassar man på något märkligt vis spelet efter motståndarna så att mer chanser än vanligt ändå inte skapas. Så har känslan varit under säsongen. Istället blev det ett snöpligt kvitteringsmål i slutet av första perioden och därefter när Linköping såklart började spela bättre, match ända in till slutsignalen. Hade HV istället gjort låt oss säga 3-0 i första perioden hade resten av matchen antagligen blivit en betydligt behagligare resa. HV ser stundvis och vissa matcher lite tröttkörda ut. Jag tror inte bara det beror på alla skador och förklaringen från HV-lägret om att många utvisningar sliter på vissa spelare. Lika mycket kan detta bero på att man varje match i princip måste spela för fullt, in i slutet.
Varför HV inte kör på mer när det har detta boorkska momentum som man har vissa matcher har jag svårt att svara på. Kanske en produkt av lite för bra självförtroende och tålamod. Man tänker kanske att målen nog trillar in ändå och håller på gameplanen istället för att ösa på, stressa och försöka komma till avslut lite mer i dessa lägen. Med detta resonemang kan alltså ett bra självförtroende vara en belastning. Men jag tar nog hellre att det är som nu än ett desperat, stirrigt HV som 'fiskar' efter snabba och enkla avgöranden i alla matcher, om jag måste välja. För man kan väl inte få allt här i livet, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar