När man nu kan summera säsongen är det bara att konstatera som HV-supporter att det blev en fantastisk sådan. Serieseger, nytt poängrekord och framför allt ett tredje SM-guld. Men handen på hjärtat. Var inte framgångarna ganska väntade? Från undertecknads sida var de det. Att det på något sätt skulle förta glädjen när HV för snart två veckor sen tog det förväntade guldet vet jag inte. Har allafall svårt att tänka mig att jag kunde blivit gladare än jag blev då.
Redan i början av säsongen, eller ens innan den hunnit börja var förväntningarna på HV från mitt och många andras håll höga. Det såg bra ut också i de inledande träningsmatcherna. Det 'enda' som oroade var en del skador, då i synnerhet i backlinjen. Där var spelare som Halvardsson, Torp (som ju båda var borta i stort sett hela säsongen), Åkerman och på Niskanen som ju var med HV i början av säsongen på ett kortidskontrakt, på skadelistan. Resultatmässigt gick ändå försäsongen bra och det blev hela åtta segrar på tio försök där. Förväntningarna inför elitseriepremiären var inte mindre nu..
I mitten av september drog det igång. Och på vilket sätt. I en match utan försvarsspel och i ett frenetiskt tempo bjöd HV och Frölunda på stor hockeyunderhållning för SVTs tittare. Ja, det var faktiskt så. SVTs enda live-match blev HVs premiär hemma mot Frölunda. Underhållningsmässigt en riktigt vinstlott av SVT alltså. Matchen slutade förövrigt 6-5 till HV efter att ha svängt några gånger. Bra start alltså.. I början av säsongen hoppade också Remmen av. Än en gång: Tack Remmen för allt du gjort i HV. SM-guldet är ditt också! Han ersattes av Eric Johansson. En värvning som åtminstone fram till förra fredagen har varit starkt ifrågasatt.
I oktober och november varvade HV-maskineriet upp ordentligt. Segrarna radades upp och allt gick som på räls kändes det som. Hela 45 poäng på de 21 matcher HV spelade i Oktober och November blev det och HV hade redan här utmärkt slagläge att ta hem serien. Kanske gick det till och med lite väl enkelt. Risken var att trepoängarna tog fokus från de svagheter som ändå fanns i laget vid den här tiden. Spelare som Melin, Kaupilla och Stefan Pettersson levererade inte. Backstjänorna Åkerman, Louma och Petrasek drällde på tok för mycket med pucken för att man ska vara nöjd (de två förstnämnda gjorde det faktiskt hela säsongen) och Livs målvaktsspel gav emellanåt ett darrigt intryck. Nu närmade sig också den tiden där HV brukar dippa, nämligen julen. Hur det gick där får ni veta i nästa del av sammanfattningen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar