Lördagsunderhållning i Göteborg

Säsongens roligaste match hittills lyckades jag pricka in. Åtminstone kändes det så på plats i Skandinavium. Matchen hade det mesta. Kamp, fart, bra tryck på läktarna från båda klackarna och väldigt oväntat slagsmål med "rinkens riddare" Davidsson i huvudrollen. Framför resulterade matchen i tre viktiga poäng till HV.

Första halvan av andra perioden var avgörande för segern. Där såg man att Frölunda är ett lag med dåligt självförtroende. Efter HVs ledningsmål i början av andra blev Frölunda ängsliga och vågade inte alls forechecka lika högt som tidigare. Det är det största misstaget man kan göra mot ett lag som HV. Utan den pressen kan de bygga upp sina anfall i lugn och ro. Det här ger mig hopp inför fortsättningen, när lagen längre fram på säsongen börjar bli slitna och inte orkar hålla uppe den höga pressen när de möter HV. Mycket annat ska ju klicka också, bland annat att HV då har tempo i spelet i paritet med vad de visade i början av andra igår. Men min poäng är att man glimtvis ser HVs höga klass när de höjer tempot och utnyttjar motståndarlagets svagare perioder i matcherna.

Men jumbon Frölunda behöver verkligen inte skämmas för sin insats i går eftermiddag, första halvan av andra perioden borträknad. Där såg de ut som ett slaget lag. Men tack vare en time out och några HV-utvisningar kunde de komma in matchen igen. I tredje perioden spelade de riktigt bra och var nära att komma ifatt ett HV som kanske spelade lite väl passivt, på ledningen i denna fas av matchen. 

Roligt att se andrakedjan i går som verkligen lyfte sig mot det jag tidigare sett. Stora skillnaden här var Brembergs delaktighet i spelet. Har det äntligen lossnat för honom nu? För tidigt att säga än men det såg verkligen lovande ut ikväll. 

Men roligast av allt var att se Johan Davidsson ta sitt första matchstraff i karriären. Inte utan att man fick känslan av att vara på plats när något historiskt inträffade infann sig. Upprinnelsen till matchstraffet var att Voutlainen blir inknuffad i målramen av Frölundas tysk Schubert direkt efter han satt avörande 4-2 till HV varpå Davidsson blir fly förbannad och brottar ner Schubert. Jag satt när spelargången och fick också möjlighet att skrika några uppmuntrande ord till Johan när han lämnade isen. Det märktes redan tidigt i matchen att vår kapten var riktigt tjurig. Han blev olikt honom riktigt förbannad redan i andra perioden då han åkte på en utvisning exempelvis.

Jag skulle inte bli förvånad om Snörets brottningsmatch leder till avstängning. Med en inkonsekvent och okänslig domarnämnd vet man aldrig vilket lag man får ställa på benen nästa match.   

"Skott på mål, HV71..

..Skott på mål, HV71, HV får ett jätteläge men skottet tar i ribban, MÅL, Timrå." 


Ungefär så var det igår, när jag följde första perioden av HV-Timrå via hockeyligans liverapportering innan jag skulle iväg på annat nöje (om man nu kan kalla att följa HV nöje matcher som igår). Vid ställningen 2-0 till Timrå hade de avlossat tre skott mot Larsson i målet samtidigt som HV var uppe i 10 (om jag minns rätt) + ett gäng utanför och tre ramträffar. Jag tänkte då, "jaha, en sån match ikväll", lite som hvbloggen.se också var inne på. Tur för mig hade jag denna förlusten på känn och valde att prioritera bort att titta på det lite därför. Vill man läsa mer om spelet i matchen ect rekommenderar jag varmt tidigare nämnda hvbloggen.se istället. 

Men imorgon blir det inget missad match. Då ska jag till och med se säsongens första match live, då HV ställs mot jumbon och krislaget Frölunda på bortaplan. Jag hoppas på åtminstone lite mer medstuds än senast.

Äntligen Ledin

Per Ledin kan till viss del vara ursäktad för sin anonymitet på isen på grund av skadan han drogs med i somras. Men jag tycker ändå man kan begära mer, åtminstone att han gör det berömda skitjobbet och retar upp motståndarna. Man kunde begära mer, fram till dagens match. Ikväll var det Ledin som skymde och bökade framför mål och såg till att HV fick vikiga 1-0 och 2-0 i en annars tät match. Dessutom retade han upp Modos Nicklas Danielsson så pass att han drog på sig 10 minuter. Att det tidigare inte lossnat på detta vis är inte bara Ledins 'fel'. Han har inte fått istid i powerplay. En spelform där hans bökande framför mål är närmast unikt i Sverige. Jag skulle mer än gärna se en specialkomponerad andra powerplay-formation med Lindström, Piros och Ledin. Tydligt vilka roller spelarna är tänkta att ha i en sådan uppställning. 

Bremberg då? Nej, inte i den form han är i nu. Jag vill så gärna att det ska lossna för honom och jag vet inte om det var önsketänkande men det kändes som han kom in lite mer i spelet mot slutet av matchen. Fick också med sig en assist. Får hoppas det inte bara var mitt önsketänkande och att det är början på något stort. 

En det definitivt börjar lossna Petersson. Assist vid första målet och stod själv för andra. 

En annan som verkligen kommit igång var matchens lirare, Daniel Larsson i målet. Har nu hållit nollan två matcher i rad. Hur stabil som helst ikväll.

Spelet då? Mja. Visst, bättre än det såg ut i början på säsongen. Försvarsspelet såg bra ut även om det kanske var lite mer darrigt än senast mot Djurgården. Men anfallsspelet känns fortfarande lite fantasilöst och krampaktigt, i synnerhet i powerplay. Att anfallsspelet ser ut som det gör, känns bero på en mental spärr hos spelarna. Lite feltänkt minimera misstag. Visserligen ska man självklart spela med marginaler, men om man ska får de farliga lägena i anfallszon gäller det ibland att våga göra det oväntade.

Men man ska verkligen inte gnälla för mycket. Det ser universum bättre ut nu än för bara två veckor sen.

Börjar likna något..

Efter kvällens seger mot Djurgården förstärks känslan av att HV lämnat formdalen bakom sig. Ikväll var det fantastiskt kul att se HVs mycket stabila försvarsspel och då framför allt i sista halvan av matchen. Kan inte minnas senast de spelade så disciplinerat och resolut i försvarsspelet. Dessutom gjorde Daniel Larsson sin bästa match i HV-tröjan. 

Framåt såg det inte heller helt pjåkigt ut även om effektiviteten inte är den bästa. Framför allt var det kul att se vissa spelare. Piros fortsatte vara bra. André Petersson som jag efterlyste mer av efter förra matchen var riktigt bra idag även jag är övertygad om att han kan ännu bättre. Sen vill jag berömma Janne att han fått in Liket i boxplay. Mycket bra drag och han sköter sig exemplariskt där. Mindre bra av Janne är speltiden han gav fjärdekedjan med Fasth i spetsen som skapade mycket oreda i Djurgårdsförsvaret nästan varje gång de fick chansen på isen. En annan som var bra var Sundh. Vilken fart, vilket inställning! En kille HV verkligen borde skriva långtidskontrakt med. 

HV verkar vara på banan igen. Men, jag vill ändå avsluta lite negativt med frågan: Vad sysslade de med i spelet fem mot tre? Så dåligt som det var får det inte se ut. Varför ska HV och många andra lag också för den delen, envisas med att dra ner passningstempot i de lägena?


Förövrigt anser jag att disciplinnämnden är ett skämt.

Dagens bomb

Ward tar time out från hockeyn och åker hem till Kanada på grund av att han har saker som rör hans familj som han "måste ta hand om." Ward lämnade Jönköping redan ikväll tydligen och i intervjun i HVTV här understryker Ward att det verkligen bara rör sig om ett tillfälligt break. Känns ändå betryggande att han säger det. Men samtidigt, utan att spekulera allt för mycket i vad detta beslut beror på, verkade han i intervjun rätt tagen, lite vemodig nästan. Så jag undrar om inte Wards det var mer ett uttryck för att allt ska lösa sig och gå tillbaks till "vardag" igen? Det återstår såklart att se. På Hvfantaten undrar Henrik G om det inte är det sista vi sett av Ward. Hoppas verkligen att han har fel. Hur som helst kommer Ward vara saknad av mig och många andra HV-fans. Rör det sig bara om en vecka som han pratar om är det naturligtvis ingen fara. Men bröjer det längre, eller Gud förbjude, han aldrig kommer tillbaks skulle vara riktigt sorgligt. Ward är inte bara en profil som skapar rubriker. Han är även en spelare med karaktär och styrka som är unik för elitserien.


I övrigt är det match imorgon igen. Finalrepris liksom i premiäromgången mot Djurgården. Den här gången hemma. Den enda förändringen i laget enligt Janne är att Daniel Larsson är tillbaka i målet. Hoppas HV fortsätter som senast mot AIK, i synnerhet som de agerade i andra perioden, med snabb skridskoåkning rakt anfallsspel och till och med en del närkampsspel. Men Djurgården som börjat trampa igång så sakta, lär sälja sig betydligt dyrare än AIK gjorde i måndags.

3 bortamatcher, 6 poäng

När jag sitter och bevittnar mitt kära HV spela, brukar jag ofta sitta och formulera inläggen i huvudet med början redan i början av första perioden. Ikväll fanns därför formuleringar som "kommer HV kunna vända det här?" och "bedrövligt.." i huvudet till en början. Sen blixtrar HV till i slutet av första och gör två mål och 2-1 till HV inför andra. Sen blir det lekande lätt för HV resten. Till synes utan att förta sig, ungefär så som man tänkte att det skulle se ut i matena mot Gnaget inför den här säsongen, kunde HV jogga in i mål och vinna med 7-3 till slut.


Det viktigaste den här matchen var såklart att HV fick lite enkla mål och att dessa även var väl spridda i laget. Förutom det hoppas jag HV lärde sig en viktig sak: Det lönar sig att åka mycket skridskor och det även utan puck. På det viset jobbade HV betydligt hårdare än jag sett de göra tidigare under säsongen. Varför? Kanske inspirationen och 'blodvittringen' när målen kom så pass enkelt som de gjorde främst i andra perioden. I och med den aktiva och intensiva skridskoåkningen fanns det hela tiden passningsalternativ för puckhållaren och dessutom vann HV betydligt fler andrapuckar än vanligt. Fortsätter HV som ikväll, även mot bättre motstånd kommer poängen trilla in i betydligt snabbare takt än hittills.


Ikväll var det kul att se Piros. Han jobbade verkligen och verkade vilja visa alla som varit kritiska mot han att han är en spelare för HV. Belönades för sitt jobb med två mål och antagligen ganska mycket ökat förtroende bland HV-fans. Men det finns mycket sparkapital i en rad spelare även den här matchen. Bremberg kan mer även om han inte var dålig den här matchen. Jag väntar fortfarande på att Peterson ska få sitt stora genombrott. Viljan finns där. Nu gäller det för André att lugna ner sig lite och hitta kylan. Då kan det bli en riktigt rolig vinter för honom. 


Till sist får jag be om ursäkt till den dåliga uppdateringen sista veckan som beror på resa.

Bortafacit: 0p

Efter förra matchen infann sig visst hopp om att det kanske skulle kunna bli en trevlig torsdagkväll för HV i Karlstad. Men tyvärr. Det blev noll poäng även denna bortamatch. Poängmässigt och till stora delar spelmässigt har HV inlett denna säsong mil ifrån vad man borde kunna begära med tanke på spelartruppen. 

Ikväll såg det ändå till stora delar helt ok ut, till och med riktigt bra emellanåt. MEN chanserna som skapas är allt för få. När man hör HV-spelarna och ledarstaben pratar de om att de spelar bra, det är "små marginaler" och "behöver höja några extra procent". Jag hoppas detta bara är vad som sägs utåt. För sanningen, som jag tror alla ser är att HV skapar alldeles för lite. Att dessutom motståndarna får stå omarkerade och snappa upp returer i slottet två meter från gör det hela än mer tydligt; att HV har en hel del att jobba på. 


Framför allt sitter detta i skallen skulle jag tro. Lite osäkerhet, lite bekvämlighet och ja, kanske lite otydliga roller.  Janne har alltså framför allt två uppgifter:
1.Väcka laget och få samtliga att vara noggranna, fullfölja samtliga situationer och framför allt jobba, jobba, jobba varje byte.
2. Sen måste otydligheten bort, framför allt i egen försvarzon. När HV vinner puck ser det riktigt bra ut. Alla verkar veta vad de ska göra i uppspelsfasen och man lyckas relativt ofta skapa spel i anfallszon. Men när det gäller att försvara i egen zon ser det väldigt tveksamt och lite förvirrat ut allt som oftast.


En annan sak som jag tycker Janne ska göra redan till nästa match. Slänga in Andersson i målet. Delvis för att det verkligen är dags att ge honom chansen efter åtta spelade omgångar. Sen delvis också därför att Larsson inte alls imponerat än, tyvärr. Ikväll såg det rätt tveksamt ut främst vid två (1-2 och 1-3) men även i andra situationer. 


För att återgå till Janne, en sak han gjorde ikväll gillade jag verkligen. Tidig time out vid underläge med två mål. In med de bästa offensiva spelarna + Ward vars roll var att röja framför mål. En roll han klarar på ypperligt sätt. Med lite flyt hade det kunnat resultera med mål framåt istället för som det nu blev, mål i öppen kasse. 

Stackars Ward förövrigt. Inte första gången han drabbas av rena rättsövergrepp av domarkåren och antagligen inte sista heller. Kan någon svara på hur man kan få 2+2 för att man går fram och skyddar en medspelare mot fega Färjestads-fjantar som går in två mot en? Eller hur man kan bli utvisad två minuter för att man tar emot slag med klubba och knytnävar?

Äntligen tre poäng

En sådan rubrik trodde jag verkligen inte jag skulle vara tvungen att lägga in sju omgångar in på serien, för någon månad sen. Nu är det ett faktum. HV stod för en ganska blek insats idag också även om det syntes att de försöker en del håll. Tyvärr är dock mycket som inte alls stämmer..


Om vi börjar längst bak så är tyvärr inte Larsson den målvaktsfantom man hoppades lite på innan säsongen. Han är absolut inte dålig, verkligen inte. Men i likhet med Liv ser han ibland aningen darrig ut när han ska stoppa puck bakom mål och sen blir det också en hel del konstiga returer rakt ut emellanåt. Däremot är han verkligen placeringssäker och står alltid där pucken antagligen kommer hamna, även om han är skymd. En s.k. procentmålvakt.. 


När vi fortsätter 'uppåt' på isen blir problemen större. I backlinjen verkar det tyvärr inte finnas en back som man till hundra procent kan lita på. Alla gör grova missar emellanåt. Idag var det exempelvis den annars så säkra Puistola som såg vilsen ut emellanåt. 


Bland forwards är det ser det bättre ut på många håll. Men tyvärr får HV inte själva anfallsspelet att stämma många stunder. Det känns på något konstigt vis som att de HV väger lättare än sina motståndare när de närmar sig motståndarkassen. Tur att en sån spelare som Laine kommit tillbaks. Han har verkligen gett HV en till dimension i anfallsspelet. För ett par år sedan spelade Ward forward och vad jag minns gjorde han succé med sitt fräna fysiska spel som verkligen sätter skräck i motståndarbackarna. Likadant var det ikväll då Ward pga skador på Fasth och Beech fick spela forward. Jag skulle vilja ge Ward ett par matcher i forwardsrollen. Det kan bli bra. Som klipp och skuren för en checkande fjärdekedja. Ledin-Örnerud-Ward skulle kunna bli en legendarisk skräck-kedja för motståndarna. 


En som inte gläder någon HV-supporter för tillfället är Fredrik Bremberg. Börjar lukta ordentlig floppvärning kring han nu. Frågan är vad som händer om det inte blir någon ändring i inställning och/eller poängproduktion från hans sida de kommande matcherna? Det andra nyförvärvet på forwardsidan Kamil Piros rosar inte heller marknaden. Men han visade ändå vilja ikväll och tekniken finns där.     


Men det är väl synd att gnälla för mycket (vilket jag kanske ändå gjort nu). Första trean är bärgad och förhoppningsvis släppte också en mental spärr hos HV-spelarna. Om inte annat kanske spelarna lärt sig: Hårt arbete lönar sig. För det stod ändå medparten för ikväll..

Livsviktig blogg

Där andra inte tvekat har jag gjort det; att dra ordvitsar baserat på den förre HV-målvaktens efternamn. Men denna sena timme + ett vinglas urdrucket kunde jag inte hejda mig. Det jag vill delge alla, om det nu undgått någon, att Stefan Liv börjat blogga: http://stefanliv.blogspot.com/


Högklassig underhållning såhär långt. Keep it up Stefan! Imorgon match mot Timrå. Frågan är om den första trepoängaren blir inkasserad?

Säsongens bästa match

..var definitivt inte lördagens match mot Luleå. Har inte tidigare kommenterat denna och mycket behöver man nog inte nämna om den heller. HV får till en början lite turligt en 2-0 att spela på. Men efter en del slarv och framför allt lojhet från HVs sida kan Luleå vända och ta alla tre poängen. Inställningsmässigt uselt från HVs sida.


Men ikväll var det annorlunda. Helt klart säsongens bästa match. Ändå var scenariot sig likt övriga hemmamatcher: HV hamnar i underläge och blir kvar i det fram till slutet av tredje och lyckas kvittera i slutet för att sen plocka två poäng. Skillnaden ikväll var att HV spelade riktigt trevlig och fartfylld hockey. Anledningarna till detta är tre som jag ser det: Falk, Laine och Frölunda. Falk gjorde sin klart bästa match för säsongen och kom äntligen upp på den fina nivå med intensivt spel och knapp några misstag som man vant sig vid. Laine började visserligen väldigt otimat och var inte alls vän med pucken första halvan av matchen. Helt förståeligt med tanke på att det var hans absolut första match för säsongen. Men ju längre matchen gick hur bättre blev Laine. Man fick se en del av den speed och energin som man vet han kan bidra med. Hoppas verkligen dessa två herrar fortsätter på den inslagna vägen och förhoppningsvis drar med sig övriga i laget. 


Den tredje anledningen är Frölunda. Dels för att de spelar ett öppet spel som gynnar ett lag som HV och dels för att de helt enkelt inte är tillräckligt bra och ska tacka målvakten Lundström och hans stolpar att de över huvud taget fick med sig en poäng. HV hade de bästa chanserna och ganska bra tryck större delen av matchen även om Frölunda kom upp sporadiskt och då var ganska farliga. Matchen avgjordes i sjunde(?) straffomgången då Martin Thörnberg lyckas överlista Lundström. Målet innebär att Thörnberg nu gjort ett mål i alla matcher hittills denna elitseresäsong (ja, avgörande straffmål räknas).

Vad är viljan? Var är tacklingarna?

Rubriken är ett citat från kommentatorn på Canal+ från HVs match mot Linköping ikväll. Det sammanfattar matchen och HVs insats ganska bra. De två första hemmamatcherna för säsongen har haft liknande mönster: Ett underpresterande HV hamnar i underläge långt (i kvällens matchs fall väldigt långt) in i tredje perioden för att sen kvittera och avgöra i sudden. Återigen är det förstakedjan som fixat det för HVs del. Även om den kedjan kanske inte har spelat på sitt yttersta max än så är det hittills den hittills enda fungerande enheten framåt vad det verkar. Åtminstone gäller det om man ser till kvällens match. Annars var det bara enstaka forwards som stack ut på ett positivt sätt. Då tänker jag framföra allt på Sundh, Önerud och Lindström. Tyvärr underpresterar Sundhs kedjekompisar i tredjekedjan. Falk underpresterar och den av mig uppskrivna Petersson gör inte heller mycket rätt. Andrakedjan var totalt bedrövlig. Med tanke på den fina försäsong denna hade kanske man kan ge den en chans till i nuvarande sammansättning. Max en. 

Men allt är inte mörker såklart. Positivt är ju det jag tror de flesta ändå kan se; HV kan när dom vill, vilket verkar vara först när de har kniven på strupen. Försvarsspelet var också hyfsat ikväll. Men faktum är ändå; fyra poäng på tre matcher med detta viljelösa spel är långt ifrån godkänt.


Börjar bli fullt i taket ovanför HV-klacken nu förresten. Fyra SM-guldbanderoller (95, 04, 08, 10) och tre legenders tröjor #14 Stillman, #15 Örnskog och från i lördags #7 Pelle G. 

Så slutar toppstriden i Elitserien 10/11

Så är det äntligen dags för den sista delen av min genomgång. Jag skäms liter över att detta publiceras så sent att redan tio av tolv lag hunnit avverka första omgången. Till mitt försvar kan jag meddela att detta författades redan i tisdags kväll.

4. Linköping
Man har under flera år talat om "De fyra stora" svensk hockey och syftat på HV, Färjestad, Linköping och Frölunda. Under den senaste säsongen har många, med all rätt, börjat ifrågasätta den bilden. Frölunda har 'underpresterat' i flera år. Men även Linköping tror många är på nedgång efter sju säsonger där man hamnat som sämst fyra. Jag kan hålla med om att Linköping i allmänhet, deras forwardsbesättning i synnerhet inte ser lika stark ut som de senaste säsongerna. Men laget har något som brukar innebära höga positioner: Kontiunitet, åtminstone i spelarmaterialet. 'Musse' Håkansson finns kvar, Zackrisson finns kvar Norrena finns kvar, Phil finns kvar och framför allt kommer tjeckerna i Oktober. För visst är det svårt att hävda annat än att mycket av Linköpings offensiv är väldigt beroende av supertjeckerna Hlinka och Hlavac.

Många ser det som något negativt att dessa ansluter först i mitten av oktober, i synnerhet nu när inte Mårtensson längre finns med. Jag tror det snarare är positivt. Det är utmärkt tillfälle för övriga forward att visa upp sig, tvingas ta ansvar i offensiven då de inte kan gömma sig bakom tjeckerna. Det kan bidra till att när de ansluter, kommer finnas spelare i laget som är vana vid att ta ansvar i det offensiva. Att man förutom tidigare nämnda spelare även har toppbackar som Magnus Johansson och Niclas Hävelid i truppen tror jag är tillräckligt för att göra LHC till en topp fyra-klubb, även denna säsong.

3. Djurgården
Serietvå och 'bara' några förlorade sudden från SM-guld förra säsongen. Kan det verkligen gå lika bra i år? Mja, nästan. Skillnaden är att laget som kommer hamna ovanför Djurgården blivit så pass mycket bättre jämfört med förra säsongen. Stockholmslaget själva är minst lika bra och det finns gått om matchvinnare i laget. Ölvestad är livsfarlig framåt. Unga Krüger lär bli ännu bättre i år. Sen har de plockat hem en viss Nils Ekman som jag tror kan hamna högt i poängligan. Backbesättningen håller också hög klass och har där förstärkt med den offensivt skickliga Josef Boumedienne. Succén Wesslau försvann men det gör inte så mycket för DIF. Ridderwall kommer göra en Wesslau i år, det vill säga succé.

2. Färjestad
Karlstadlaget är den klubb som värvat bäst. Detta eftersom de helt enkelt värvat riktiga klassspelare. Men inte bara därför. Många av nyförvärven är hemvändare med hjärta för klubben och kommer bli nyttiga i tuffa täta matcher, inte minst i slutspelet. Offensivt ser det högklassigt ut med nyförvärven Christian Berglund, Rickard Wallin och Pelle Prestberg. Tilsammans med tidigare klassspelare som Anders Bastiansen och Dick Axelsson kan Färjestad nästan fylla de tre första kedjorna med landslagsmässiga spelare. Backlinjen ser också högklassig ut. Här är det framför allt som Färjestad blivt bättre. Nyförvärven Jonas Frögren, Jonas Junland och Martin Sevc rankar jag bland topp fyra backarna i Färjestad i konkurrens med Sanny Lindström (även om han inte hade en speciellt lyckad säsong förra året).

Den enda lagdelen med frågetecken är målvakterna. Ingen av Alexander Salak eller Christopher Nihlstorp känns som en given förstemålvakt. Skulle möjligtvis kunna innebära problem för laget men det känns nästan lite långsökt. Dels tror jag försvaret kommer vara ramstarkt och få vilken målvakt de än ställer att till synes 'växa' ett par klasser bara på grund av det. Sen är nog inte Loob och co. rädda för att värva något toppnamn här om dessa två skulle visa sig vara otillräckliga inför klubben och fansens som vanligt skyhöga krav.

1. HV71
Som så många andra har jag tippat mitt kära HV71 som seriesegrare. Den här gången behövde jag inte ens använda ett uns av hjärta i detta tips. Nästan ALLT talar för HV.

Om vi börjar med målvakterna så har laget värvat en matchvinnare i Daniel Larsson som jag tror kommer vara minst lika som när han lämnade Djurgården och Elitserien för två år sedan. Även om backsidan är fruktansvärt stark. Antagligen elitseriens bästa backbesättning i konkurrens med Färjestad är detta ändå HVs 'svagaste' punkt. Men även här har HV gjort vad jag tror är ett av de bästa förvärven denna säsong i Juuso Hietanen från Brynäs. Kan mycket väl bli poängbästa back i elitserien som ju av tradition de senaste åren brukar vara HV-spelare. Allra helst en av kuggarna i HVs första power play-formation. Förutom Hietanen har HV högklassiga backar i Puistola (också kandidat till poängbästa back) och Adam Alqvist som antagligen spelar i NHL nästa år. Det andra backförvärvet Louma är det mer frågetecken för. Vi HV-fans vet ju vad han kan när han är som bäst, men också vad han inte kan när han är som sämst. Osäker form och tillbaka först nån gång i vinter på grund av skada.

Forwardsbesättningen i HV kan vara den bästa ett elitserielag ställt på benen, lock out-säsongen borträknad. Många är stora stjärna med fulla meritlistor och behöver ingen närmre presentation. För att illustrera hur bra och hur bred HVs forwardstrupp är kan man sätta ihop en tänkbar fjärdekedja med Teemu Laine, Per Ledin och Kamil Piros (även om det antagligen inte blir så). Ser i mina ögon ut som en förstakedja i de flesta övriga elitserielag. Att HV dessutom har kontiutet när det gäller spelidé (såväl Kenta, som Mårts som nuvarande tränaren Janna Karlsson har haft liknande filosofi) och när det gäller spelare med låg spelaromsättning. Om man ska hitta något som talar mot HV är det den berömda mättnaden svenska mästare verkar bruka ha. Det och att ett par tjurskalliga HV-hjärtan i form av Liv och Petrasek lämnat. Just det, jag glömde nämna André Petersson. Han kommer stå för Genombrottet i årets elitserie. Det är jag nästan säker på. Såvida han får vara hel och frisk..

Ingen glöd i premiären, HV?

Det blev alltså förlust i premiären borta mot Djurgården ikväll. Ingen skam i det kanske. En revanchsugen toppkonkurrent på bortaplan inför fullsatta läktare och bara några olyckslaga sekunder ifrån seger. Men det kommer som ni förstår ett "men". Först ska jag säga att jag inte såg denna match eftersom att jag befann mig på ett tåg när matchen spelades. Jag var där hänvisad till att lyssna på den på knackig webbradiomottagning på min mobil på en resa fylld av radioskuggor. Men av det jag kunde höra hade HV, redan i denna match lite av vad man kanske kan kalla HVs serielunksyndrom. Det yttrar sig i att HV inte ger riktigt allt utan är bekväma och blir passiva och vad det tycks vänta på att de öppna lägena ska dyka upp snarare än att skapa dessa själv. Lägena dök också upp och HV tack vare slarvigt djurgårdsspel och ett par rikigt fula idiotsaker som djurgårdare gjorde sig skyldiga till i början på tredje hade HV ändå ledningen en bra bit in på tredje perioden.

Men på 22 sekunder lyckades stockholmarna vända på allt och fick med sig alla poängen till slut. Till det där "men:et" då: Det är alltså inte förlusten i sig men den, vad det verkar, att bekvämligheten framför allt i början på matchen och kanske brist på ödmjukhet vid ledingen redan verkar infunnit sig redan i premiäromgången är lite oroväckande. En premiäromgång mot finalmoståndaren för ett par månader sen på ett fullt Hovet borde det inte vara svårt för spelarna att tagga till kan man tycka.

En gång är ingen gång får man väl tänka. Kanske kan det hela fungera som en väckarklocka också. För en sak är säker: HV som kommer inte bli mindre trötta och utvilade framåt våren genom att genomföra matcherna på halvhjärtat sätt. Varje förlust tynger betydligt mer. Det gäller inte bara oss 'stackars' fans utan även spelarna.

Mellanskiktet

Nätverksproblemen fortsätter. Men bloggen står inte stilla för det. Här följer fortsättningen av min genomgång och tips av elitserien. Efter gårdagens smygstart (AIK-LHC 1-5) kan man konstatera att mitt och många andras tips om jumboplatsen inte verkar vara helt obefogat, så här långt..

8. Brynäs
Ungt lag, spännande lag. Brynäs har de senaste åren lyckats få fram en hel del talanger med Bäckström och Markström i spetsen. Årets upplaga av Brynäs består av hela åtta spelare som fortfarande är tonåringar. Av den anledningen vore det så klart roligt om Brynäs lyckades. Men håller det verkligen? Få spelare har någon vidare rutin (undantaget: Andreas Dackell). Håller målvaktsparet Nicklas Svedberg och Björn Bjurling? Jag tror det blir varken bu eller bä och en slutspelsplats för Brynäs.

7. Frölunda
Göteborgslaget har jag de senaste åren tippat i toppen. Varje år har jag misslyckats med mitt tips lika mycket som laget misslyckats med att infria de högt ställda förväntningarna med tanke på den namnkunniga trupp som de år efter år ställer på benen. Visst har de ett lag för toppen även i år också. Jag undrar dock vad det är som säger att de skulle få ihop det i år när de inte lyckats med det tidigare? Det skulle vara ifall den nya tränaren Kenta Johansson lyckas med det hans många företrädare de senaste åren misslyckats med: Att få laget att vara just ett lag och acceptera en spelidé fullt ut. Jag tror inte han lyckas. Inte för att Kenta är en dålig tränare utan för att det är något unket i väggarna i Skandinavium. Något jag misstänker inte gjorts något åt inför den här säsongen heller. Dessutom ser jag varken Johan Holmqvist eller Joakim Lundström som förstamålvakt i ett topplag. Speciellt inte ett 'topplag' med sargat självförtroende efter ett antal säsongers misslyckande. Men, slutspel blir det och väl där kan ju som alla vet allting hända.

6. Luleå
Många pratar om Luleås nya tränare Jonas Rönnqvist inför denna säsong. Tidigare har han med mycket knappa resurser lyckats föra lilla Almtuna ända till kvalserien. Frågan är om han kommer göra nya stordåd med Luleå? Mja, kanske inte stordåd. Men väl slutspel. Laget spelade i sina bästa stunder redan förra säsongen en positiv och fartfylld hockey. Kan tränare Rönnqvist få laget att bli mer konsekvent i detta spel plus att bröderna Abbott lyfter sig jämfört med den förra rätt misslyckade säsongen för deras del kan det räcka långt för norrbottningarna. Då kan Luleå bli det lag kommande säsong som kommer stå för flest överraskande resultat i positiv mening kommande säsong. Anfall kommer hur som helst vad bästa försvar för Luleå denna säsong och jag tror det kommer gå bra.

5. Skellefteå
Skellefteå har verkligen de senaste säsongerna etablerat sig som ett stabilt slutspelslag. Denna säsong blir inget undantag. Laget har en spännande, dynamisk trupp med en härlig blandning av gammalt och nytt, hämvävt och legoknekt. Backsidan ser extra intressant ut med de lovande backarna Tim Erixon, David Rundblad och Adam Larson. Dessa kommer säkert bli snäppet bättre jämfört med förra säsong och på så vis ge SAIK en fruktad backuppsättning. Forward och målvaktssidan ser kanske inte lika spännande ut men potentialen finns. Hadelöv i målet kan bli hur bra som helst, vilket han visat tidigare. Att ha forwards som Mikko Lethonen och Jimmie Ericsson och Fredrik Warg betyder att man är att räkna med framåt också.

Till sist: Jag ändrar min rubrik från "Veckans Citat" till "Citatet". Inte så förvånande nog har det varit svårt att verkligen uppdatera denna sektion varje vecka. Ikväll smäller det med bland annat finalrepris!

Nätverksproblem och bottenstriden

Haft ett par dagars nätverksproblem vilket gjort att jag inte kunnat uppdatera här som jag velat. Nu har jag en interimslösning medels usb-minne och nätverk via jobbet (där jag inte kan sitta och blogga) till dess jag får igång mitt nät hemma igen.

Sen sist har HV-dagen ägt rum. Där var höjdpunkten HVs a-lag mot Frölundas. HV avslutade där försäsongen som de startat och med ett par undantag genomfört den, med seger. 5-4 blev slutresultatet och nu glämtar verkligen Elitserien för dörren. Redan ikväll tjuvstartar den med matchen AIK-LHC) Därför är det hög tid för mitt traditionella tips av grundserien. Vi börjar med de fyra som kommer hamna längst ner i tabellen:

12. AIK
Bottentippade av alla, inklusive mig. Truppen jämfört med samtliga elitseriekonkurrenter är allt för tunn. Några hyfsade nyförvärv har de visserligen i backen Peter Norlander och forwardsen Daniel Rudslätt och Oscar Steen. Utöver det ser det tunt ut, mycket tunt. Målvaktparet Viktor Fasth och Christoffer Heino-Lindberg och såklart AIK-legenden Dick Tärnström. Jag hade ändå kunnat tänka mig att AIK kunnat hamna ett par placeringar över tolfteplatsen på ren inspiration som nykomlingar. Men övriga lag ser i mina ögon så pass mycket starkare och intressantare ut så jag kan inget annat än viga jumboplatsen till Gnaget, precis som alla andra.

11. Modo
Jag har många gånger haft svårt för Challe Berglund. Men någonstans på vägen har jag ändrat uppfattning. Under den där lite stöddiga stockholmsattityden döljer om inte en trevlig prick, så åtminstone en riktigt kompetent tränare. Tyvärr för Challes del kommer han till det sjunkande skeppet Modo. Det gör att han har låga odds i min bok och säkert på många betting-siter* när det gäller vilken elitserietränare som får kicken först. Deras för så framgångsrika ungdomssatsning verkar ha blivit omsprunget av såväl HV, Brynäs, Skellefteå som Frölunda och säkert fler.

Även detta år är det spelare Som Svartvadet, Skröder och Sundström som ska leda laget. Jag tror att en viktig framgångsingridiens är att kontinuitet i spelarmaterialet under flera säsonger. När det gäller Modo tror jag det motsatta gäller. Att det gamla gardet i Modo är inte ett tecken på att Modo lyckats behålla en stomme att bygga ett topplag runt. Snarare beror det på att laget har haft förtvivlat svårt att värva spelare som växer in i klubben. Pengarbrist? Någon konstig Modo-kultur? Kanske lite av båda. Hur som helst är Modo ett varnande exempel på hur illa det kan gå utan en fungerande juniorverksamhet i bemärkelsen att man slussar in spelare i a-laget från juniorverksamheten. Nu menar jag inte att exempelvis Timander eller Sundström är dåliga spelare. Tvärtom är de spelarna som verkligen måste spela på topp om Modo ska vinna matcher. Vad jag menar är att laget är på tok för beroende på dessa och ett par andras prestation. Det krävs verkligen att dessa spelar på sitt absoluta max samtidigt som någon av övriga spelare verkligen kliver fram denna säsong om det ska kunna bli något slutspel för Modo denna säsong. Jag tror inte det kommer hända.

10. Timrå
Ett lag som det förutom på tränarsidan där Challe Berglund lämnar och supervärmlänningen Per-Erik "Perra" Johnsson tar över påminner denna säsongs upplaga av Timrå mycket om förra säsongens. När jag synar detta lag ser jag inte mycket att höja ögonbrynen för. Lagdelarna ser 'lagom' bra ut. Tyvärr för Timrås del tror jag det inte räcker för slutspel. Corso och Pärssinen i all ära men bakom dessa ser det rätt tunt ut även om vissa som till exempel Björn Svensson och Gabriel Karlsson imponerade på mig under kvartsfinalserien mot ett visst HV71 förra säsongen. Kanske det också det som krävs för slutspel för Timrås del denna säsong, att inte bara vissa spelare, utan hela laget överpresterar och visar mig fel. "Perra" tror jag definitivt kan ha förmågan att få ett lag att göra det. Men då gäller det att han får hela laget enat runt sig. En bra start lär vara väldigt viktigt inte bara för "Perra" utan för hela Timrå.

9. Södertälje
Denna säsongs upplaga av SSK ser ut lite som man vant sig vid senaste åren; lite för bra för kvalserien, lite för dålig för elitserien. Eller ja, denna säsong är de tillräckligt bra för elitserien, tror jag. Men kanske inget slutspelslag. Laget har haft ganska stor spelaromsättning inför denna säsong vilket ju kan tolkas negativt. Men det finns en hel del intressanta spelare bland de nya. Bland de nya forwards märks Martin Chabada och hemvändaren Joakim Eriksson. Bland backarna är det på pappret bästa nyförvärvet Marus Seikola. Kan den engagerade tränaren Popovic få sitt delvis nya lag att bli samspelta så finns möjligheten till slutspel definitivt inom räckhåll. Så bra trupp har ändå SSK, på det berömda pappret.

*) Något jag inte kunnat undersöka noga pga mitt nätverksproblem.